Permanent finanskris, någon?

Idag lovar de rödgröna på DN Debatt att göra Sverige mer jämställt. De börjar med ett uttalande jag faktiskt kan hålla med om (extremt ovanligt, kan jag informera om):

Vår uppfattning är att politik ska användas för att överbrygga klyftor.

För visst är det exakt vad politik handlar om. Om man stod ut med att alla behåller det de tjänat ihop och gör vad de vill med det behövs ju inte politik. Det intressanta är att fördelningsmässigt spelar det väldigt liten roll hur politiker än försöker fördela. I länder med hög ekonomisk frihet äger den tiondel av befolkningen med minst välstånd samma andel av landets totala välstånd som i länder där politiker fått fria händer att designa fördelningen. Detta har jag bloggat om förut; Ekonomisk Frihet är världens räddning. Skillnaden finns generellt i hur mycket välstånd det finns att (låta bli att) fördela. Större ekonomisk frihet leder till större totalt välstånd. Nackdelen är att då blir de rikare ännu mer välbeställda och det har tydligen många svårt att stå ut med. Hellre då att de med minst resurser hålls ordentligt fattiga.

Det är Robin Hood jag vill ha!

Nåväl, sedan spårar naturligtvis debattartikeln ur helt. De skriver sinnesjuka saker som:

Vår övertygelse är att ökad jämlikhet gör att samhället fungerar bättre och att fler människor då kommer till sin rätt.

Jo, som Sovjetunionen, Kuba och Nordkorea bevisat…

Vi vill därför driva en politik som utjämnar skillnader och som skapar möjligheter för alla människor att växa och utvecklas.

Utjämna skillnader. Låt säga att man lyckas med detta (har aldrig lyckats förr i historien, men för argumentets skull). En person som Ingvar Kamprad skulle då vara ungefär lika rik som en arbetslös tulltjänsteman. En person som Ingvar Kamprad skulle veta att detta var den högsta nivån som gick att nå. En person som Ingvar Kamprad skulle veta att detta var den lägsta nivå som tilläts. Han skulle kunna låta bli att jobba helt ändå nå samma personliga välstånd som om han la hela sin kreativa förmåga, all sin kraft, allt sitt blod och alla sina tårar på att skapa något så fantastisk som IKEA (säga vad man vill om IKEA, men det är många människor som har glädje av det). Alla som tror att IKEA skulle kunna skapas i en sådan miljö räcker upp en hand!

Inte ens de rödgröna tror på det. De är helt ointresserade av om deras vision för jämställdhet är realistisk eller ej. Vad de är intresserade av är att få en majoritet av Sveriges befolkning att tro att de tjänar på rödgrön politik. En majoritet skall övertygas om att de kommer tillåtas sko sig på en minoritet. Lyckas de med det vinner de rödgröna makt som de kan ägna åt att sko sig själva, sina vänner och de med positioner att hjälpa dem behålla makten. (Mer om detta i min artikel som hyllar politikerföraktet). Tror ni mig inte? De rödgröna avslöjar det själva i sin debattartikel:

Eftersom vi i regeringsställning sätter upp ett jämlikt samhälle som ledstjärna har vi låtit Riksdagens utredningstjänst analysera fördelningseffekterna av våra egna förslag. Resultatet är att 9 av 10 inkomstgrupper tjänar på en rödgrön politik.

Ni kanske känner igen det från historien om hur svensk skattepolitik fungerar?

Ytterligare indicier på hur långt de rödgröna är beredda att gå för att utjämna är när de antyder att permanent finanskris kan vara lösningen:

En finanskris ökar inte inkomstspridningen. Tvärtom. En finanskris kan minska inkomstskillnaderna. Finanskriser innebär att kapitalinkomster sjunker och att de allra högsta lönerna, som ofta är resultatbaserade, pressas ned. Båda dessa bidrar i sig till en mer jämlik inkomstfördelning.

Inte övertygade än? Nåväl:

[Med rödgrön regering får] den rikaste tiondelen … bidra mer.

Följt av, den inte så fina, vinken:

Där går en stor skiljelinje i årets val.

Ta dem på orden! Vill ni inte att de rödgrönas Marxistiska vision skall förverkligast så rösta bort dem stenhårt! Har ni inte vett att rösta på Liberala Partiet som undertecknad så rösta då på något av Allianspartierna, vilket som helst (men helst inte Nya Moderaterna för de är smyg-Marxister de med).

Sjukvårdsupplysning för husdjur

Nu när staten är på god väg att tjäna 2,5 miljarder kronor och dessutom gav intryck av att vilja hushålla lite med våra skattepengar och inte ge dem till lata konstnärer och schackspelare började man ju så smått undra vad man skulle satsa på i stället. En del av gåtan fick sin lösning häromdagen då jordbruksminster Eskil Erlandsson berättar att han beställt en utredning med syfte att skapa en sjukvårdsupplysning för husdjur. Du läste rätt. Men ta inte mitt ord för det, läs här och här, eller här:

Tanken är att man ska kunna få hjälp om exempelvis ens hund blir sjuk en söndagmorgon.

Tänk så bra. Skönt att staten tar hand om oss och våra husdjur!

Alltså, jag gillar djur! Det är inte det.

Djurägare ska både kunna få rådgivning per telefon och hjälp att komma i kontakt med en veterinär som har jour.

Tur att vi har dig Eskil!

Enligt jordbruksministern är en sjukvårdsupplysning för djur något som många frågar efter.

Jaha? Efterfrågan finns? Men varför tar då inte marknaden hand om saken? Djurägarna vill inte betala va? Nä, det är ju så mycket rättvisare om alla är med och betalar för deras husdjur. Vasa? Finns det redan marknadsaktörer som sköter det här? Eskil, du tror inte dessa aktörer kvävs av att du kommer dragande med en socialistisk lösning? Jaha, du tänker på det stundande valet? Tänkte väl det.

Skatter som inte hämmar?

Med anledning av gårdagens nyhet om att Danmark nu sänker sina marginalskatter och Sverige kommer återta sin förstaplats i den ligan har tydligen Jörgen Johansson kläckt ur sig följande:

Ett skattesystem ska stimulera, inte hämma.

Själv vet jag enbart ett sorts skattesystem som inte hämmar. Men jag tvivlar lite på att det är vad Johansson har i åtanke. Sänkta skatter verkar dock vara poppis om man får tro DN.se:s läsarundersökning som såg ut så här när jag kollade nyss:

Sänkta skatter gillas av DN:s läsare verkar det.

Bloggat om marginalskatteligan: Näst högst marginalskatt har Sverige, Kluven tunga á la regeringen, Skatt var det här!, Sverige får högst marginalskatt nästa år, Ska världens högsta skatter få bli ännu högre?, Skatter dessa skatter, Världsmästare!, Världens högsta skatt – och Mona har inte ens kommit i närheten av Rosenbad än, Take that, Mona!, Världens högsta skatter igen, Woho, världens högsta marginalskatt, Och detta är under en borgerlig regering…, V jublar över världens högsta marginalskatt, Marginalskatt i Norden, Låt oss kriga med Danmark igen

Fredricks sång

Jag hittade den här filmen på Urban Sundströms blogg. Den är över ett år gammal nu, men kanske att någon annan liksom jag missade den när det begav sig:

Tuff skit och hårda papper. Fredrick Federley brukade vara en förebild för försvarare av frihet och integritet. Jag nämner ibland hur Animal Farm slutar. Detta är ytterligare ett sådant tillfälle. Fredrick slängde sina ideal i sophögen och blev i stället en symbol för hur makt korrumperar.

Ifrågasätt inte Obama!

Dagens Nyheter fortsätter att betrakta Obama som ofelbar. Det är helt otänkbart att hans lösning på USAs sjukvårdsproblem är fel. Nej, nej. Obama har ett kommunikationsproblem:

Frågan är om han förmår förklara ett komplicerat reformbehov samtidigt som en skränande mobb gör allt för att överrösta budskapet.

Ja, och självklart är de som inte håller med en “skränande mobb”.

Se artikeln Extrem hävda att Obamacare är socialism för mer om den ofelbare.

Alliansen utnämner i bästa S-stil

Inför förra riksdagsvalet var ett av de öppna mål alliansen kunde skjuta mot den tradition av politiska utnämnämningar som Socialdemokraterna efter alltför många år vid makten utvecklat och förfinat. Generaldirektörer och Lanshövdingar är bland det första man tänker på. Framförallt den sistnämnda gruppen är en skara gamla kompisar till sosseregeringar.

Att göra upp med denna avart till maktutövande var en valparoll värd att kämpa för. Är det då inte många med mig som skakar på huvudet åt att alliansen när den väl kommer till makten väljer att låta saken bero? Några öppna rekryteringar är det inte längre tal om. Det är alltför bekvämt att kunna göra politiska vänner en tjänst och att ha någonstans att stoppa undan politiska ovänner. Jag kommer att tänka Animal Farm och grisar som går på två ben.

Det är väldigt tyst om det här. Idag kan vi i alla fall se spår av kritik när Dagens Nyheter skriver om den märkliga praxis som gör att statliga toppjobb innebär någon slags livstids garanti på utkomst. Spelar ingen roll hur de klantat sig på sina uppdrag, de får något låtsasuppdrag och full lön ändå. Jag tror inte jag förstår vad det är alliansregeringen tror sig vinna på att gödsla grogrunden för poltikerförakt så ivrigt.

Idag (16 augusti) skrev SvD också om livstidsinkomsterna.