Vi har uppdragit åt Riksbanken vadå för något?

I en debattartikel i dagens SvD sparkar P J Anders Linder in den allra öppnaste av dörrar. Den om hur skolbetygen har allt mindre att göra med elevernas studieresultat. Jag har inga invändningar. Dörren behöver sannerligen sparkas in. Men jag satte frukostkaffet i halsen när jag kom till liknelsen med monetär inflation:

Vi har lärt oss att avsky den gamla vanliga inflationen och uppdragit åt Riksbanken att hålla den i schack

Grblghghgh… är karlen seriös? På den korta utsagan lyckas Linder få in tre feta fel:

1. “Vi” har inte alls lärt oss avsky inflationen. Tvärtom älskas och skyddas den. Inflationen låter oss lura oss själva att vi varje år får löneförhöjning. Bedrägeriet är tydligen helt omöjligt att genomskåda. Kanske för att det sker helt öppet och ingen tänker på att titta efter just där.
2. “Vi” har heller inte uppdragit åt Riksbanken någonting. Vi, folket, står för en väldigt brokig uppdragsbeskrivning till  Riksbanken; Allt från att, som jag, tycka att institutionen och dess verksamhet borde vara förbjuden i lag till de som tycker att de borde välja mycket noggrannare vilka gubbar och gummor som “pryder” sedlarna. “Vi” kan här bara referera till Linder själv, regeringen och det nät av storbanker och finansiella instutioner som tjänar på Riksbankens förfalskningsverksamhet.
3. Uppdraget som dessa “vi” givit Riksbanken är ingalunda att de skall hålla inflationen i schack. Kom igen nu! Linder, ljuger du för oss eller tror du verkligen själv på det? Om de skall hålla inflationen i schack finns det mycket enkla medel för att göra så; Sluta trycka nya pengar! Ett barn förstår kopplingen mellan att öka den monetära basen och priser på varor och tjänster. Det krävs lite (betoning på lite) mer tankeverksamhet än vi kan kräva från ett barn att förstå att inflationen inte smetas jämt ut över vare sig tid eller utbudet av varor och tjänster. Men att inte se kopplingen alls kräver en blockerad tankeprocess. Ta en titt på de svenska penningmängdens utveckling under de senaste drygt hundra åren (där den börjar visa tendenser på att öka är där Riksbanken får ansvar för att “hålla inflationen i schack”).
   

   Om det här är inflation hållen i schack är P J Anders Linder Sveriges skarpaste hjärna.

P J Anders Linder fortsätter:

Vi vet att det blir ett elände när penningvärdet gröps ur och det kastas i grus i marknadsekonomins signalsystem

Om “vi” verkligen visste detta skulle “vi” knappast ha Riksbanken i dess nuvarande form. Att kasta grus i marknadsekonomins signalsystem är ju dess huvudsakliga funktion. Dels genom att gröpa ur penningvärdet, dels genom att kontrollera det viktigaste priset av alla, det på pengar (räntan).

Kommunist-Klas längtar efter 1984

Image via Wikipedia

Varför gör sig en tidning till en plattform för kommunistisk propaganda? En förment borgerlig tidning till och med. I dagens SvD ger  Klas Andersson luft åt sin längtan efter ett samhälle där Skattemyndigheten är ute på byggarbetsplatserna och kontrollerar att alla har sina papper i ordning. Som krydda skall byggarbetarna in- och utcheckning på arbetsplatsen också kunna läsas av myndigheter (och, får man förmoda, facket om Klas skall bli riktigt nöjd):

Det behövs helt enkelt mer kontroller så att personal på arbetsplatsen inte är svartjobbare. … Skatteverket ska få göra oannonserade kontroller på en byggarbetsplats. … Det bör också finnas en loggbok där de som arbetar loggar in och ut och därmed tydligt redovisar sin närvaro.

Nice. Inget 1984 över det alls…

Artikeln är avsedd att göra oss läsare upprörda över att byggbranschen “passar på” att höja sina priser nu när “staten står för halva kostnaden”. Man kan inte förvänta sig att en kommunist förstår sig på sambandet mellan tillgång och efterfrågan. Ej heller att när staten låter oss behålla en lite större del av våra egna pengar kan det inte översättas med att “staten betalar”. Vägra köpa etablissemangets nyspråk! Det är det enda motvapen vi har, men det är ett kraftfullt vapen. Använd det.

(Webbversionen av pamfletten är kraftigt förkortad.)

Neokonservativa SvD

Bush var också mästare på Nyspråk.

PJ Linder fortsätter att kränga sina unkna neokonservativa idéer på den därför avsedda arenan SvD försett honom med. I dagens krönika hyllar han folkpartiets “bidrag” till Allianspolitiken:

Folkpartiet tar strid för staten. Det kan tyckas märkligt att just liberaler axlar denna roll,

Märkligt enbart om man för ett ögonblick tror att folkpartiet är liberala. Men, snälla P J, det är ju bara en etikett. De är lika liberala som Ohly blev ickekommunist bara för att vpk tog bort etiketten från sitt partinamn. I brist på sådan självklar insikt tycker Linder att motsägelsen upphävs därför att:

ett fritt samhälle behöver en stark … statsmakt

Ni läste rätt. Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Igen. Enligt Linder behövs fp eftersom de kommer med

förslag som ska stärka det offentligas mest grundläggande ansvar: försvaret, rättsväsendet, omsorgen om dem som är så svaga att de saknar egen röst, kulturarvet.

Toppen, för det är det ju verkligen inget annat parti som står upp för.

Filmtajm! Den här Dorsin-sången passar bara för bra för att låta bli att visa här:

SvD:s regleringsiver

Andreas Cervenka efterlyser mer reglering.

Om Finansinspektionen menar allvar med sin retorik om att värna medborgarnas förtroende för banksystemet borde myndigheten gå före och se till att även övriga banker i Sverige avvecklar sin trading.

Myndigheterna kan ju inte lägga sig i medborgarnas liv för mycket liksom. Ut och reglera för sjutton! Cervenka konstaterar torrt:

De enda som kommer sörja är handlarna själva.

Och vi som värnar om frihet då. Men till den skaran har ju aldrig Andreas Cervenka, eller tidningen han skriver för, sällat sig.

Winston Smith 2024

I dagens SvD uppmärksammar de Miljöpartiets kongress i Uppsala på ett intressant sätt. Tobias Brandel har extrapolerat på propositionerna från partistyrelsen och skrivit en framtidsberättelse som antagligen får höga Miljöpartister att drägla; En dag i gröna Sverige. Personligen får jag skälvan. Ofrihetens tid är på väg om de rödgröna vinner och Miljöpartiet får tillräckligt stor andel av rösterna. Den här morgonstunden önskar jag inte mina barn!

Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte så många sådana kvar i de privatägda tidningarna heller efter lagarna om begränsat reklamutbud.

Maria Wetterstrand tycker berättelsen är “rolig”… Hon saknar partiets alla förslag på att skapa jobb. Ja, hon försöker fortfarande slå i oss att politiker kan skapa jobb. Undrar hur många hon lyckas lura? För visst fattar väl de flesta att den enda skillnaden politikerna kan göra är hur få jobb de lyckas förstöra? Eller, jo, jag erkänner. Önsketänkande.

Mer om MP:s kongress: MP vill införa entreprenörsår, MP vill locka medelklassen, Dubbla budskap.

Lånetak är inte lösningen

Den alltid så tjänstvilliga Finansinspektionen vill lägga sig i hur bankerna hanterar risktagande när de tar ställning till bostadslån. Bankerna har gått från att hålla med om det sunda i denna tanke till att hävda att där ingen ko på isen är och ger nu tummen ner till lånetaket.

När man läser rapporter om och “analyser” av initiativet framgår det att många verkligen inte har fattat det minsta lilla. Där hävdas (främst av banker och mäklare) att lånetaken “slår mot unga“. Seriöst, om en och annan “ung” hindras från att belåna sig på dagens högt övervärderade bostadsmarknad är det faktiskt bra för dem. De som skriker efter billiga lån till alla verkar räkna med att jorden går under redan i kväll och att alla skulder skrivs av. Eller, rättare, de skiter i följderna för låntagarna bara de kan göra sig en snabb hacka på dem först.

Gillar att reglera

Mats Odell är en “one-trick pony”. Den enda gång han har sagt något fiffigt var när han myntade uttrycket tobleronepolitik. I övrigt kan man räkna med att han själv gärna ger stöd åt alla initiativ att dra det på kortet och skicka räkningen till skattebetalarna. Som när han välkomnar lånetaket:

Det handlar om att skydda hushållen från överbelåning och dämpa den lånetillväxt som långsiktigt inte är hållbar.

Vidare litar han på att Finansinspektionen inte har några egna intressen att bevaka när de hävdar att åtgärden inte kommer att störa bomarknaden:

Jag tycker det är en väl avvägd nivå och Finansinspektionen gör ju också bedömningen att priserna inte kommer att påverkas i någon större utsträckning.

Men de stackars ungdomarna då? Jorå, klart de ska kunna äga sin bostad (detta tycks ju ha blivit en mänsklig rättighet). Bara det att:

Det har byggts alldeles för litet bostäder under en lång period.

Tre meningar, tusen fel. Hur är det med den långsiktigt ohållbara lånetillväxten? Jo, det är osunt att belåningsnivån växer, men det är ju knappast som att om den bara slutade växa så är allt frid och fröjd. Den är redan långt förbi den nivå en fungerande marknadsekonomi behöver. Ekonomisk tillväxt måste baseras på sparande. Varför är den enkla sanningen så svår att förstå för våra politiker?

Lånetaket kan möjligen dämpa lånetillväxten något. Men eftersom Finansinspektionen tydligen menar allvar med att försöka göra det tricket samtidigt som de inte vill att bostadspriserna korrigeras fattar man ju att det kommer spåra ur.

Vad som verkligen skulle hjälpa till att få stopp på ökningen av överbelåningen är att bankerna får ta ansvar för sina egna riskbedömningar. Ta bort bankgarantierna både för sparare och banker. Då behövs inget lånetak. Systemet vi har nu är att bankerna kan ta hur stora risker som helst och om de tjänar pengar på det kan de stoppa dem i fickan, men om det går dåligt används skattebetalarnas pengar för att rädda bankerna. På det läggs ett lapptäcke av regleringar och byråkrati för att försöka hantera de självklara effekterna av upplägget. Lånetaket är en av lapparna i det täcket.

Vi måste sluta att betrakta ägande av bostad som en rättighet. Det går jättebra att hyra. Den svenska bostadsmarknaden håller på att kollapsa totalt. Den behöver det. Följderna kommer att bli fruktansvärda för väldigt många svenskar. Men, tyvärr, alla åtgärder som nu görs för att hålla bostadspriserna under armarna gör bara ont värre. Det är som om vi spelar Svarte Petter. Vi försöker lura in andra att sätta sig i fällan i vårt ställe. Ser inte Odell och Finansinspektionen det omoraliska i detta?

Moderater för public service

Svunnen är den tid då man kunnat räkna med att Moderaterna såg det omoraliska i statsägd television och radio. Nu slåss M med S om vilka som är mest måna om public Service.

Men varför inskränka oss till lilla Sverige? Låt oss ta det en nivå till, tycker moderate riksdagsmannen Mats Johansson: Nordisk public service!

Det tål att upprepas: Med sådana moderater behöver vi inga socialdemokrater.

Staten och pressen

Enligt DN:s ledare idag, Dags att lägga ned, kom presstödet till för att Socialdemokraterna och Centern ville rädda sina egna tidningar:

När presstödet växte fram under 1960- och 1970-talet var Socialdemokraterna och Centerpartiet de drivande. De ville rädda sina egna tidningar från att gå under. Även om reglerna formellt inte tog någon hänsyn till partifärg kom reglerna att utformas så att systemet, med Svenska Dagbladet som tydligt undantag, fungerade som ett stöd till de S- och C-märkta tidningarna.

Det låter i mina politiker-skeptiska öron, helt rimligt. Och jag befinner mig på helt motsatt sida om DN i deras inställning att presstödet ändå var en bra grej:

Men det fanns vid den tiden också principiella argument för någon typ av statligt stöd. En våg av tidningsdöd svepte över landet. Det var verkligen en demokratisk förlust att allt fler orter blev utan tidning och att andra som haft flera fick nöja sig med en enda.

Nej, nej, nej, DN! Ändrade förutsättningar är något som alla branscher måste hantera och definitivt bör hantera själva. Att politiker skulle veta bättre än marknaden vilka företag som bör klara sig och vilka inte är helt befängt. Det är ju exakt det som är roten till det onda! Politikerna kan endast förväntas bevaka sina egna intressen.

OK, men just för tillfället driver jag och DN i alla fall samma fråga, Avskaffa presstödet. DN gör det för att deras egen tidning får en sjuk konkurrenssituation när Svenska Dagbladet kan håva in 45 miljoner helt utan ansträngning. Jag driver frågan för att det är en extremt viktig frihetsprincip att staten inte skall lägga sig i det fria ordet.

Att som Martin Ahlquist komma undan med att hävda att presstödet skall användas för att motarbeta obehagliga åsikter är verkligen helt fantastiskt. Och tragiskt. Där har vi alltså hamnat i Sverige idag.

Att vandra vägen där staten bestämmer vad som är acceptabla åsikter är att vandra vägen till helvetet. Felet är alltså presstödets existens, inte att Nationaldemokraterna hittat ett sett att komma över det.

Sist kan jag bara konstatera att den liberalaste av de stora dagstidningarna, SvD, inte upplåter ledarplats till att bekämpa något så oliberalt som presstödet. När det kommer till egenintresset ryker idealen all världens väg.

Nobels krigspris

I SvD kunde man läsa igår om hur mycket Sarah Palin, Newt Gingrish och andra konservativa gillade Obamas tacktal när han mottog fredspriset. Palin:

Jag gillade det han sade.

Washington Post:

Grattis, herr president!

Obamas tal till försvar för krig är absurt. Han fick fel pris. Lek med tanken att Bush hållit ett liknande tal. Det hade givit upphov till ramaskri i vänsterktretsar.

Där ligger också den stora faran med Barack Obama. I vanliga fall är det just från vänsterhåll vi kan räkna med starkast (numerärt) motstånd till krig. Men nu när krigshetsaren själv är socialist är stora delar av fredsrörelsen tystad. Detta samtidigt som hökarna på högerkanten applåderar. Obama är en politiker som förenar det sämsta från vänster och höger.

Svingott

Nu testar jag att prenumerera på Svenska Dagbladet i sex helger. Allt det kostar är att jag besvarar en enkät efter periodens slut.

Godis för immunförsvaret

I dagens tidning läste jag om vaccinbrist i Stockholm. Leveranserna är föresenade. Friska, vuxna människor får vänta ytterligare några veckor på ynnesten att få en ofullständigt testad, kvicksilverkryddad, soppa i blodet.

Håkan Ström, pressansvarig(!) på hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning är förtvivlad:

Det blir konstigt när man utlovar en godispåse till invånarna och sen drar tillbaka det. Det är ju inte okej.

Ja, uj, vad konstigt det blir. Som vi har suktat efter det där vaccinet! Finns det en tävling för dåliga liknelser? Jag vill i så fall veta så att jag kan nominera Håkan Ströms bidrag.

Språkbruket är Freudianskt avslöjande för hur myndighetspersoner ser på oss medborgare. Vi är barn. De är våra föräldrar. Barnens lördagsgodis drar man inte in utan vidare.

Mer om svinis: Antalet döda ökar.