Omyndigförklarandet når nya höjder

För din skull skall denna bli 30% dyrare.

Verklighetens folk behöver hjälp med att välja bort de billigare lådvinerna tycker Systembolaget. KD:s Ulrik Lindgren finner förslaget “intressant”. I grunden har man bara uppfunnit ett nytt sätt att göda den allt hungrigare staten. Man etiketterar vissa varor som “rabatterade” och gör det möjligt att beskatta denna “rabatt”.

Vad svenska folket kommer göra? Det vi brukar göra; Buga och bocka med mössan i hand och tacka för politikernas goda försyn i att göra de val åt oss vi inte är myndiga att göra själva. Några av oss känner långt bak i medvetandet att det är något som inte riktigt stämmer här. Kanske till och med att en och annan lyckas tänka tanken att det är fruktansvärt fel, men även de kommer efter ett tag ruska uppgivet på axlarna och låta politikerna göra som de vill. Det är ju inte som att vi äger oss själva.

“Borg”-erlig ekonomi är misstänkt socialdemokratisk – Lp-bloggen

Status

Hans Palmstierna 4 Prez! Läs:  “Borg”-erlig ekonomi är misstänkt socialdemokratisk.

Folkpartiet o-liberalerna

Mandaten halkade inte folkets väg denna gång. Med anledning av att endast 19 oröster på Folkpartiet verkar ha kostat ett Alliansen ett mandat i Göteborg undras de i artikeln Din mamma fick en riksdagsröst.

Skulle exempelvis det tiotal personer i Västra Götaland som skrivit ”Liberala partiet” ha kunnat tänka sig en röst på Folkpartiet?

Jag säger som Liberala partiets Hrafn Steiner:

Ja, om Folkpartiet verkade för en liberal politik.

Men det gör de ju inte.

Neokonservativa SvD

Bush var också mästare på Nyspråk.

PJ Linder fortsätter att kränga sina unkna neokonservativa idéer på den därför avsedda arenan SvD försett honom med. I dagens krönika hyllar han folkpartiets “bidrag” till Allianspolitiken:

Folkpartiet tar strid för staten. Det kan tyckas märkligt att just liberaler axlar denna roll,

Märkligt enbart om man för ett ögonblick tror att folkpartiet är liberala. Men, snälla P J, det är ju bara en etikett. De är lika liberala som Ohly blev ickekommunist bara för att vpk tog bort etiketten från sitt partinamn. I brist på sådan självklar insikt tycker Linder att motsägelsen upphävs därför att:

ett fritt samhälle behöver en stark … statsmakt

Ni läste rätt. Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Igen. Enligt Linder behövs fp eftersom de kommer med

förslag som ska stärka det offentligas mest grundläggande ansvar: försvaret, rättsväsendet, omsorgen om dem som är så svaga att de saknar egen röst, kulturarvet.

Toppen, för det är det ju verkligen inget annat parti som står upp för.

Filmtajm! Den här Dorsin-sången passar bara för bra för att låta bli att visa här:

Chavez vs Alliansen 10 – 0,01

TT rapportera om att Hugo Chavez förstatligar landents stormarknader. Så ofta som jag läser om förstatligande i Venezuela blir jag lätt förvånad att det finns privata delar kvar av deras ekonomi. Vågar inte undersöka saken. Tänk om jag upptäcker att vi, trots fyra år av “borgerligt” styre, har större andel statlig verksamhet här i Sverige? Alliansen har ju inte direkt slitit för att minska det statliga ägandet av företag. Tvärtom pumpar de in miljarder i SAS, garanterar miljardlån åt SAAB och talar förtjust om hur viktigt det är att Vattenfall består i statlig ägo.

Permanent finanskris, någon?

Idag lovar de rödgröna på DN Debatt att göra Sverige mer jämställt. De börjar med ett uttalande jag faktiskt kan hålla med om (extremt ovanligt, kan jag informera om):

Vår uppfattning är att politik ska användas för att överbrygga klyftor.

För visst är det exakt vad politik handlar om. Om man stod ut med att alla behåller det de tjänat ihop och gör vad de vill med det behövs ju inte politik. Det intressanta är att fördelningsmässigt spelar det väldigt liten roll hur politiker än försöker fördela. I länder med hög ekonomisk frihet äger den tiondel av befolkningen med minst välstånd samma andel av landets totala välstånd som i länder där politiker fått fria händer att designa fördelningen. Detta har jag bloggat om förut; Ekonomisk Frihet är världens räddning. Skillnaden finns generellt i hur mycket välstånd det finns att (låta bli att) fördela. Större ekonomisk frihet leder till större totalt välstånd. Nackdelen är att då blir de rikare ännu mer välbeställda och det har tydligen många svårt att stå ut med. Hellre då att de med minst resurser hålls ordentligt fattiga.

Det är Robin Hood jag vill ha!

Nåväl, sedan spårar naturligtvis debattartikeln ur helt. De skriver sinnesjuka saker som:

Vår övertygelse är att ökad jämlikhet gör att samhället fungerar bättre och att fler människor då kommer till sin rätt.

Jo, som Sovjetunionen, Kuba och Nordkorea bevisat…

Vi vill därför driva en politik som utjämnar skillnader och som skapar möjligheter för alla människor att växa och utvecklas.

Utjämna skillnader. Låt säga att man lyckas med detta (har aldrig lyckats förr i historien, men för argumentets skull). En person som Ingvar Kamprad skulle då vara ungefär lika rik som en arbetslös tulltjänsteman. En person som Ingvar Kamprad skulle veta att detta var den högsta nivån som gick att nå. En person som Ingvar Kamprad skulle veta att detta var den lägsta nivå som tilläts. Han skulle kunna låta bli att jobba helt ändå nå samma personliga välstånd som om han la hela sin kreativa förmåga, all sin kraft, allt sitt blod och alla sina tårar på att skapa något så fantastisk som IKEA (säga vad man vill om IKEA, men det är många människor som har glädje av det). Alla som tror att IKEA skulle kunna skapas i en sådan miljö räcker upp en hand!

Inte ens de rödgröna tror på det. De är helt ointresserade av om deras vision för jämställdhet är realistisk eller ej. Vad de är intresserade av är att få en majoritet av Sveriges befolkning att tro att de tjänar på rödgrön politik. En majoritet skall övertygas om att de kommer tillåtas sko sig på en minoritet. Lyckas de med det vinner de rödgröna makt som de kan ägna åt att sko sig själva, sina vänner och de med positioner att hjälpa dem behålla makten. (Mer om detta i min artikel som hyllar politikerföraktet). Tror ni mig inte? De rödgröna avslöjar det själva i sin debattartikel:

Eftersom vi i regeringsställning sätter upp ett jämlikt samhälle som ledstjärna har vi låtit Riksdagens utredningstjänst analysera fördelningseffekterna av våra egna förslag. Resultatet är att 9 av 10 inkomstgrupper tjänar på en rödgrön politik.

Ni kanske känner igen det från historien om hur svensk skattepolitik fungerar?

Ytterligare indicier på hur långt de rödgröna är beredda att gå för att utjämna är när de antyder att permanent finanskris kan vara lösningen:

En finanskris ökar inte inkomstspridningen. Tvärtom. En finanskris kan minska inkomstskillnaderna. Finanskriser innebär att kapitalinkomster sjunker och att de allra högsta lönerna, som ofta är resultatbaserade, pressas ned. Båda dessa bidrar i sig till en mer jämlik inkomstfördelning.

Inte övertygade än? Nåväl:

[Med rödgrön regering får] den rikaste tiondelen … bidra mer.

Följt av, den inte så fina, vinken:

Där går en stor skiljelinje i årets val.

Ta dem på orden! Vill ni inte att de rödgrönas Marxistiska vision skall förverkligast så rösta bort dem stenhårt! Har ni inte vett att rösta på Liberala Partiet som undertecknad så rösta då på något av Allianspartierna, vilket som helst (men helst inte Nya Moderaterna för de är smyg-Marxister de med).

Inte råd med skatten? Låna!

Jag brukar hävda att skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna är försumbar. Men i takt med att oppositionens förtydligat sitt alternativ har ju även jag börjat se skillnaden mellan pest och kolera. De rödgröna menar allvar med att försöka lura en majoritet av väljarna att en regering verkligen kan skapa jobb genom att höja skatterna.

Om man är blind för sidoeffekter kan det kanske se ut som att när regeringen anställer byråkrater i den offentliga sektorn skapas nya arbetstillfällen. Men det är tobleronepolitik i ett nötskal. Det krävs inte speciellt hårt tänkande för att inse att pengarna med vilka byråkraternas arbeten betalas har tagits från andra. Andra som alla kunnat använda pengarna långt mer effektivt än någonsin regeringen kan.

Mikaela Valterssons inställning, luftad i radioprogrammet Ekot, att om skatten blir för tung kan man belåna sina tillgångar för att ha råd, är utmärkande för rödgrönt tänkande.

Har man en dyr villa, även om man köpte den för mycket lägre pris, så har man också en möjlighet att ta lån på sitt hus. Man har ju ett kapital som ligger i botten och som är en tillgång som man sedan kan sälja eller ta lån på.

Jo, och om huset är överbelånat redan kan du ju alltid sälja det. Slant Valterssons tunga där, kanske? Det kan ju hända alla, eller hur? Ekots reporter var hygglig och gav Valtersson en chans att lägga orden annorlunda genom att fråga om det verkligen är rimligt att begära att folk ska låna för att ha råd med skatten. Svar:

Man har den möjligheten om man vill. Det är en tillgång som inte alla människor har.

Underförstått: Eftersom alla inte har den här tillgången är det rättvist att chockbeskatta den.

Sakernas tillstånd är sådant att pengarna vi arbetar ihop tillhör inte oss, utan staten. Skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna ligger i hur mycket de tycker staten skall dela med sig till den som jobbar. De rödgröna är lite snålare än alliansen i denna aspekt. Där har ni skillnaden mellan pest och kolera. Den här lösningen med att arbetarna kan låna för att ha råd med skatten är extra fiffig eftersom det tar bort den förhatliga 100%-spärren för hur stort skatteutaget kan vara.

Fler reaktioner på Valterssons uttalande: Liberati, Seved Monke, Erik Svansbro, SvD.

Moderater för public service

Svunnen är den tid då man kunnat räkna med att Moderaterna såg det omoraliska i statsägd television och radio. Nu slåss M med S om vilka som är mest måna om public Service.

Men varför inskränka oss till lilla Sverige? Låt oss ta det en nivå till, tycker moderate riksdagsmannen Mats Johansson: Nordisk public service!

Det tål att upprepas: Med sådana moderater behöver vi inga socialdemokrater.

Låt flygbolagen vara ifred

I Metro igår kunde vi läsa att Johan Norberg inte tycker att staterna ska gå in och hjälpa flygbolagen i spåren efter askmolnet. Jag håller i princip med. Staten ska aldrig, aldrig, aldrig hjälpa företag. Den ska bara hålla sig ur vägen. Men, ändå, jag tycker Norberg gör det lite enkelt för sig i sin kommentar. Det kan fan inte kännas kul att driva flygbolag när EU först bestämmer att flygbolagen MÅSTE ersätta kostnader för hotell för passagerare som blivit strandade och SAMMA EU också bestämmer att flygplanen inte får lyfta. Det vi borde ropa efter är ju att staterna lämnar de privata flygbolagen ifred. Slutar konkurrera med dem (säljer eventuella statligt ägda delar), slutar reglera vilka kontrakt de sluter med sina kunder, slutar “hjälpa” flygbolag som inte klarar sig av egen maskin (det är ju att direkt motarbeta de flygbolag som klarar sig själva), sluta försöka tvinga Adam Smiths osynliga hand.

Uppdatering: Så var vi där igen då. Maud Olofsson kunde inte hålla sig. Skattepengarna hon tvingat av oss är ju så lockande!

Är det för övrigt vanligt att just flygbolag är statligt ägda? Tänkte på det där om Flygande Socialism jag skrev om för ett tag sen…

Lägg ner SBAB!

Ska man skratta eller gråta?

Igår fick rubriken på en DN debatt-artikel mig att börja skratta: SBAB: Lita på oss. Min tanke var typ “vad är det nu för stollar som fått utrymme i tidningen?”. Sen såg jag att det var SBAB.  Ja, det där statliga företaget som “ser till att det finns konkurrens” på lånemarknaden. (Varför i hela friden har vi en sådan Marxistisk institution samtidigt som vi förmodas ha en borgerlig regering? Frågan besvarar sig själv.)

Nåväl, har vi hittills missat signalerna på att vi står inför en krash bör vi väl inte kunna blunda för denna “debatt”-artikel. Den är full av varningssignaler. Grundregeln är denna: När det hävdas att nu gäller en “ny ekonomi” betyder det att vi närmar oss bristningsgränsen på en bubbla. I denna artikel kan man läsa att nu råder:

en ny situation, med låg inflation, låga räntor, stabilare ekonomi, ökad konkurrens i finanssektorn

Därifrån utvecklar sig artikeln till ett rent pekoral. De använder nonsens för att underbygga mer nonsens. Som att bostadspriserna är på bra nivå eftersom:

Hushållens nettotillgångar, tillgångarna minus skulderna, motsvarar omkring 4 gånger deras årliga inkomst.

Och vilken är den i särklass största tillgången i ett hushåll? Jupp. Bostaden. Cirkulärresonemanget är antagligen avsett att förvirra läsaren, men mest verkar det förvirra skribenterna själva. Riktigt skrattretande blir det när de försöker underbygga sin trovärdighet med sina medstatliga instutioner:

I flera rapporter från både Finansinspektionen och Riksbanken framhålls också att bolåneföretagens kreditgivning är ansvarsfull

Trojkan SBAB, Finansinspektionen och Riksbanken försöker övertyga oss om att allt är lugnt och som det ska. Om de sa något annat skulle det betyda att de misskött sina uppdrag. (Att de har ett omöjligt och onödigt uppdrag vill de naturligtvis inte erkänna.)

SBAB avslutar pekoralet med att tycka att:

det finns övertygande bevis för att prisnivån på bostadsmarknaden ligger väl i linje med de ekonomiska, politiska och sociala faktorer som kan antas styra den.

Här håller jag ju med. Vi har en politiskt styrd ränta. Politikerna vill ha låga bolåneräntor och höga bostadspriser. Alltså har vi det. Grejen är att det inte går att i längden styra detta politiskt. Kejsaren har inga kläder. Riksbanken trycker pengar i högsta fart, desperata att hålla den korta räntan nere. Mer pengar och kredit i cirkulation är ordbokens definition av inflation. Staten tycker den definitionen är jobbig så den har lanserat en annan definition (typ: snittpriser, ej inkluderat bostadspriser). Den här balansakten kan inte sluta väl. Tyvärr. Någonstans på vägen kommer Riksbanken känna sig tvingad att höja styrräntan och då kommer krashen. Ju längre de väntar, desto hårdare kommer vi slå oss.

Det var skönt att idag läsa Johan Norbergs svar på SBAB:s debatt-inlägg. Och underhållande:

När SBAB nu tonar ned riskerna på marknaden känns det lite som om Al Capone skulle förklara att det inte finns problem med organiserad brottslighet.