Vad är uppdraget i Libyen?

David Brooks

Dagens Nyheter publicerar idag en översättning av en kolumn skriven av David Brooks för New York Times för fyra dagar sedan. (DN låtsas att den är skriven för dem och kallar Brooks för “fristående kolumnist i Dagens Nyheter”.) Kolumnen har rubriken The Problem with Partners och vill påminna om att bara för att många länder lyckats komma överens om en resolution i FN (och lyckats formulera den så att de som inte är överens åtminstone inte blockerar den) innebär inte detta att det man kommit överens om är etiskt, legitimt eller ens har större chanser att lyckas. Tvärtom är multilateralismen behäftad med sina egna problem.

Alla är överens, men om vad? Brooks:

Is the coalition trying to depose Col. Muammar el-Qaddafi? Are coalition forces trying to halt Qaddafi’s advances or weaken his government? Would the coalition allow Qaddafi to win so long as he didn’t massacre more civilians? Is it trying to create a partitioned Libya? Are we there to help the democratic tide across the region?

En sak är att krig alltid är oförutsägbara. Vad gäller då för ett krig som startats helt utan att man alls har en aning om vad man vill uppnå? Brooks pekar på svagheterna i den diplomatiska processen som leder fram till formuleringar som alla kan vara överens om men helt fritt kan tolka som de vill. I fallet med kriget i Libyen förvärras saken av att beslutsprocessen varit totalt ogenomskinlig.

OK. Så vi vet inte varför vi krigar, men kanske att vi vet på vems sida vi gör det på? Det är inte det enda vi inte vet:

Who are the rebels we are supporting? How weak is the Qaddafi government? How will Libyans react to a Western bombing campaign? Why should we think a no-fly zone will protect civilians when they never have in the past?

Om man är anhängare av lärande kan man tycka att den sista frågan där är den viktigaste.

På ledarplats gnäller och gnyr DN över att Reinfeldt inte tydligt nog går i FNs och EUs ledband. Jag är verkligen ingen beundrare av Reinfeldt, men i det här totalt öppna äventyret verkar det vettigt att gå fram med lite försiktighet.

Brooks kallar FN-resolutionen för att fikonlöv som ska dölja att trots de multilaterala förtecknen är det här en amerikansk operation. Och innan alla ni krigshetsare viftar bort David Brooks så vet att han är ingen duva:

All of this is not to say the world should do nothing while Qaddafi unleashes his demonic fury. Nor is this a defense of unilateralism. But we should not pretend we have found a superior way to fight a war.

Krig består av massivt våld, död och elände

Skönt att ha fel ibland. Igår klagade jag över den totala bristen på debatt kring FNs nystartade krig i Libyen. Medan alla etablerade politiker och alla deras organ fortfarande är rörande överens om att Sverige bara måste ut och kriga vi också, dök det idag i alla fall upp en debattartikel på DN debatt som vill påminna om krigets verklighet och ifrågasätta om bomber och flygplan är ett speciellt klokt sätt att skydda civila på. Robert Egnell fil dr, lektor i militärstrategi vid Försvarshögskolan pekar också på hur nyspråk tas till för att lura oss själva och andra på vad det är vi håller på med:

Sverige och andra länder skickar inte sina soldater i krig, utan de ”samordnar civila och militära resurser för att vinna lokalbefolkningens stöd, skydda civila och bidra till demokrati, jämställdhet och ekonomisk utveckling”. Exakt hur militära förband som är organiserade, utrustade och tränade för professionell våldsutövning ska bidra till dessa mål är inte alltid självklart.

Egnell efterlyser en etisk debatt om målen och medlen när sådana här operationer sätts i rörelse:

Nog är syftet att skydda civila från grova övergrepp av den egna staten lovvärt, men militära insatser, inte minst från luften, är mycket trubbiga instrument för att försöka uppnå detta. Det minsta vi kan kräva inför användandet av militärt våld för humanitära syften är därför en etisk debatt om rättfärdigheten inte bara av målen, utan även av de medel vi använder.

Det är modigt, för när det råder ett så kompakt konsensus kring att man inte ska diskutera en sak blir det direkt politiskt inkorrekt att göra det. Egnell riskerar sin karriär för en oerhört viktig sak och till det vill jag se honom i ögonen och utbrista: Respekt!

SvD:s regleringsiver

Andreas Cervenka efterlyser mer reglering.

Om Finansinspektionen menar allvar med sin retorik om att värna medborgarnas förtroende för banksystemet borde myndigheten gå före och se till att även övriga banker i Sverige avvecklar sin trading.

Myndigheterna kan ju inte lägga sig i medborgarnas liv för mycket liksom. Ut och reglera för sjutton! Cervenka konstaterar torrt:

De enda som kommer sörja är handlarna själva.

Och vi som värnar om frihet då. Men till den skaran har ju aldrig Andreas Cervenka, eller tidningen han skriver för, sällat sig.

Jonathan Catalán’s list of introductory reading

Just stumbled across this list over at the Mises.org forums. Thought you’d be interested.

Jonathan Catalán:

My list is probably not the top ten, but nonetheless form what I think would be a good introduction to libertarianism and Austrian economics. In no particular order:

1. Palmer, Matt, “Rothbard and the Nature of the State“
2. Machan, Tibor, “Seen and Unseen“
3. Hazlitt, Henry, “Understanding “Austrian” Economics“
4. ——————, “Man vs. the Welfare State“
5. Finegold, Jonathan, “Passion Comes from Liberty“
6. Mises, Ludwig von, “The Sphere of Economic Calculation“
7. Carden, Art, “Common Objections to Capitalism“
8. Rothbard, Murray, “Why Be a Libertarian?“
9. _____________, “Spotlight on Keynesian Economics“
10. Kinsella, Stephen, “What Libertarianism Is“

Lånetak är inte lösningen

Den alltid så tjänstvilliga Finansinspektionen vill lägga sig i hur bankerna hanterar risktagande när de tar ställning till bostadslån. Bankerna har gått från att hålla med om det sunda i denna tanke till att hävda att där ingen ko på isen är och ger nu tummen ner till lånetaket.

När man läser rapporter om och “analyser” av initiativet framgår det att många verkligen inte har fattat det minsta lilla. Där hävdas (främst av banker och mäklare) att lånetaken “slår mot unga“. Seriöst, om en och annan “ung” hindras från att belåna sig på dagens högt övervärderade bostadsmarknad är det faktiskt bra för dem. De som skriker efter billiga lån till alla verkar räkna med att jorden går under redan i kväll och att alla skulder skrivs av. Eller, rättare, de skiter i följderna för låntagarna bara de kan göra sig en snabb hacka på dem först.

Gillar att reglera

Mats Odell är en “one-trick pony”. Den enda gång han har sagt något fiffigt var när han myntade uttrycket tobleronepolitik. I övrigt kan man räkna med att han själv gärna ger stöd åt alla initiativ att dra det på kortet och skicka räkningen till skattebetalarna. Som när han välkomnar lånetaket:

Det handlar om att skydda hushållen från överbelåning och dämpa den lånetillväxt som långsiktigt inte är hållbar.

Vidare litar han på att Finansinspektionen inte har några egna intressen att bevaka när de hävdar att åtgärden inte kommer att störa bomarknaden:

Jag tycker det är en väl avvägd nivå och Finansinspektionen gör ju också bedömningen att priserna inte kommer att påverkas i någon större utsträckning.

Men de stackars ungdomarna då? Jorå, klart de ska kunna äga sin bostad (detta tycks ju ha blivit en mänsklig rättighet). Bara det att:

Det har byggts alldeles för litet bostäder under en lång period.

Tre meningar, tusen fel. Hur är det med den långsiktigt ohållbara lånetillväxten? Jo, det är osunt att belåningsnivån växer, men det är ju knappast som att om den bara slutade växa så är allt frid och fröjd. Den är redan långt förbi den nivå en fungerande marknadsekonomi behöver. Ekonomisk tillväxt måste baseras på sparande. Varför är den enkla sanningen så svår att förstå för våra politiker?

Lånetaket kan möjligen dämpa lånetillväxten något. Men eftersom Finansinspektionen tydligen menar allvar med att försöka göra det tricket samtidigt som de inte vill att bostadspriserna korrigeras fattar man ju att det kommer spåra ur.

Vad som verkligen skulle hjälpa till att få stopp på ökningen av överbelåningen är att bankerna får ta ansvar för sina egna riskbedömningar. Ta bort bankgarantierna både för sparare och banker. Då behövs inget lånetak. Systemet vi har nu är att bankerna kan ta hur stora risker som helst och om de tjänar pengar på det kan de stoppa dem i fickan, men om det går dåligt används skattebetalarnas pengar för att rädda bankerna. På det läggs ett lapptäcke av regleringar och byråkrati för att försöka hantera de självklara effekterna av upplägget. Lånetaket är en av lapparna i det täcket.

Vi måste sluta att betrakta ägande av bostad som en rättighet. Det går jättebra att hyra. Den svenska bostadsmarknaden håller på att kollapsa totalt. Den behöver det. Följderna kommer att bli fruktansvärda för väldigt många svenskar. Men, tyvärr, alla åtgärder som nu görs för att hålla bostadspriserna under armarna gör bara ont värre. Det är som om vi spelar Svarte Petter. Vi försöker lura in andra att sätta sig i fällan i vårt ställe. Ser inte Odell och Finansinspektionen det omoraliska i detta?

Regeringen är dålig

Här följer en direktöversättning av Jangan Dablas Superheroes are bad.

Ja, regeringen löser problem åt oss. Det verkar ju bra! Men:
Regeringen använder sin stora makt för att lösa problem. Det betyder att vi behöver ha regering till hands. Alltid! Vad händer då om regeringen tar semester?

Eftersom regeringen löser våra problem behöver vi (=folket) aldrig lära oss att använda vår egen förmåga och talang för att ta itu med våra problem. Vi blir beroende av regeringen. Vi får vårt mål mat – men vi lär oss aldrig att fiska.

Med sin stora makt kan regeringen agera snabbt och effektivt, innan någon annan får chansen. Regeringens närvaro gör det svårt för andra att ta ansvar och regera sig själva.

Alltså, även om regeringen verkar vara en bra idé, så:

• Hindrar den att vi lär oss (att ta itu med problem)
• Gör den oss beroende (av att ha regeringen hands)
• Står den i vägen för andra (att utvecklas)

Nästa gång regeringen visar sig beredd – be den dra sig tillbaks. I längden kommer du klara dig bättre utan regeringen.

Jo, en annan anledning att be regeringen hålla sig undan är att dess närvaro ofta drar till sig uppmärksamheten från andra mäktiga regeringar…

(Gästinlägg från den galna ekonomen, del I)

Jag rekommenderar starkt denna 1.5 timme med bl.a. Nourel Roubini och ingen annan än Bo Lundgren. Gillar inte personligen Roubini, men han verkar relativt påläst (ingen österrikare dock, om vi säger så).

Notera hur slutsatsen de egentligen kommer fram till (utan att säga det) är att euron och eurozonen såsom den ser ut nu inte fungerar överhuvudtaget, men att de desperat vill ha kvar sitt monetära experiment. Jag tycker vidare det är mycket intressant att de anser att vad “systemet”, d.v.s. politiker och stater vill är överordnat vad befolkningen vill, för befolkningen är dum och “väljer fel”. Den överspenderande staten måste få backa på sina löften, för annars kommer medborgarna kräva att den uppfyller sina löften, och då konkursar den. Ungefär.

Jag tror på fullaste allvar att ekonomin i Europa på sikt skulle vara bättre om vi såg ett antal statskonkurser, förutsatt att det inte trycks pengar för att rädda alla. Problemet är att det politiska modet för att förklara för europas samlade befolkning att det saknas några skviljoner för att statliga bidrag och pensioner skall kunna betalas ut kommande decennier är omöjligt att uppbåda. Resultatet kommer bli en ekonomi som är “sluggish” i ett decennium (tror jag, iaf).

Värt att påpeka är också att när Roubini påstår att Tyskland har tjänat på att övriga euroländer inte har kunnat devalvera efter de gick med i Eurozonen så påstår han implicit att tyskland har tjänat på att hålla upp euron medan alla andra drar ned den. Jag tror att den fördel tyska näringslivet har fått av detta har mindre att göra med relativa valutakurser, utan det faktum att valutakurserna har legat stilla och inte rört på sig. Kort sagt – hade alla använt guld hade vi fått exakt samma resultat, med skillnaden att alla centralbanker i hela europa hade successivt varit tvungna att skicka mer och mer av sitt guld till Tyskland, eftersom Tyskland driver majoriteten av ekonomin.

Förslaget om att Tyskland, Slovenien och Finland skall lämna euron och skapa en “hard money euro” tycker jag är det vettigaste, men det kommer aldrig hända, dessvärre.

Peter Schiff now a regular on CNBC!

I just learned that Peter Schiff is now a regular on CNBC Fast Money. With twice-a-week appearance. The free market needs a voice and who better than Peter Schiff? I’ll quote his e-mail message to his subscribers in full:

Dear Clients and Friends:

Due to your support and viewership, CNBC’s Fast Money has invited me to become a regular guest on their show. I will appear twice weekly, Tuesday and Thursday, whenever my schedule permits. The show runs from 5-6pm EST, and I may appear at any time during the hour.

This is a huge boost to friends of the free market everywhere, and a demonstration of our increasing influence. While we believe in the principles of economic liberty, television networks must respond to ratings first. The fact that CNBC has given me a regular opportunity to share the free market viewpoint is a great credit to that organization, but it’s up to you to reward them for promoting commentators that speak truth instead of propaganda.

People who oppose the current economic drift in Washington and who abhor the phony advice offered by many Wall Street commentators can take action by tuning in to CNBC every Tuesday and Thursday at 5pm Eastern.

We need to boost their ratings so they boost our message. It’s that simple.

My supporters know that I am not a stock pumper or crony capitalist. I m out there trying to present basic economics to Americans so that our country can prosper. CNBC has given me a good platform. Let s build on it. Thanks for your support.

Cordially,

Peter Schiff

Yes, we can!

We can’t solve problems using the same kind of thinking we used when we created them.

– Albert Einstein

Boktips: Den österrikiska skolan

Jag råkade surfa in på bok.nu och hittade boken Den österrikiska skolan, av Johan Hakelius. Jag har inte läst den själv, än, men visst ska jag göra det! Beskrivningen är oemotståndlig:

För sextio år sedan tyngdes världsekonomin av en djup och långvarig depression. Nationalekonomerna sökte efter förklaringar till krisen och lösningar på de ekonomiska problem som tycktes hota de västliga ekonomiernas fortlevnad. Länge stod kampen mellan två personer: John Maynard Keynes och F A Hayek. Hayek hade ensam förutspått den kommande krisen, men då Keynes publicerade sin Allmänna teori 1936 tycktes striden avgjord. Hayek och den österrikiska skolan föll i glömska. I dag upplever den österrikiska skolan en renässans. Begrepp som dynamik, förväntningar, entreprenörskap och konkurrens har en naturlig plats i den österrikiska teorin, men har visat sig vara svåra att integrera i den strikt neoklassiska analysen. Den österrikiska skolan redogör för huvuddragen i österrikisk nationalekonomisk teori, från dess filosofiska grund till dess syn på konjunkturcykeln och inflationen. Framstående ekonomer som Carl Menger, Ludwig von Mises, F A Hayek, Israel Kirzner och Ludwig Lachmann kommer tll tals i fylliga citat. Fram träder en ekonomisk teori som lyfter fram det genuint mänskliga och kreativa i den ekonomiska processen. Den österrikiska skolan är väl lämpad för studenter i nationalekonomi och innehåller utförliga litteraturhänvisningar ch förslag till uppsatsämnen, men kräver inga omfattande förkunskaper.

“Länge stod kampen mellan John Maynard Keynes och F A Hayek” … Ja, och där står den än! Se även Keynes vs Hayek.