Jag har hängt en del på Juholts och Socialdemokraternas fejjansidor de senaste dagarna. Förutom att det verkar vara ett parti där gräsrötterna är förbjudna att skriva på begriplig svenska ser det även ut som om partiet rymmer precis alla åsikter inom det totalitära spektrumet, från vänster till höger.
Om sossarna någon gång haft en politisk kompass har de tappat bort den. Det enda målet man tycks eniga om är makt. De fullkomligt glöder av övertygelsen att partiet måste ha makten över svenskarna. Men sen tar det stopp på enigheten. För vem som skall ha makten över partiet? Och man frågar sig inte “hur skall vi övertyga tillräckligt många svenskar om att vår politik är rätt?” I stället gapar man och träter om vilken politik som kan lyckas samla flest svenskar.
Ja, det funkade för Moderaterna, men det är stor skillnad. I Moderaterna var det ingen som hade någon speciellt stark övertygelse om något över huvud taget så det ansågs som ett genidrag att sno sossarnas gamla politik rakt av. Inom sossarna finns det en massa gräsrötter med övertygelser. Bara det att det är helt olika övertygelser. Jag tror de skulle tjäna på att dela upp partiet i sex-sju delar. Det man har nu kommer man aldrig kunna hålla ihop.
Man kan tycka synd om Socialdemokraterna, men de borde finna tröst i att socialdemokratin har vunnit. Inte bara för att Moderaterna kopierat deras koncept. Socialdemokrati har blivit så normgivande att all politik som inte är socialdemokratisk är direkt politisk inkorrekt. Och det inte bara i Sverige. Det är en global sjukdom. Socialdemokraterna är döda, länge leve socialdemkratin!
Verklighetens folk behöver hjälp med att välja bort de billigare lådvinerna tycker Systembolaget. KD:s Ulrik Lindgren finner förslaget “intressant”. I grunden har man bara uppfunnit ett nytt sätt att göda den allt hungrigare staten. Man etiketterar vissa varor som “rabatterade” och gör det möjligt att beskatta denna “rabatt”.
Vad svenska folket kommer göra? Det vi brukar göra; Buga och bocka med mössan i hand och tacka för politikernas goda försyn i att göra de val åt oss vi inte är myndiga att göra själva. Några av oss känner långt bak i medvetandet att det är något som inte riktigt stämmer här. Kanske till och med att en och annan lyckas tänka tanken att det är fruktansvärt fel, men även de kommer efter ett tag ruska uppgivet på axlarna och låta politikerna göra som de vill. Det är ju inte som att vi äger oss själva.
Dagens Nyheter publicerar idag en översättning av en kolumn skriven av David Brooks för New York Times för fyra dagar sedan. (DN låtsas att den är skriven för dem och kallar Brooks för “fristående kolumnist i Dagens Nyheter”.) Kolumnen har rubriken The Problem with Partners och vill påminna om att bara för att många länder lyckats komma överens om en resolution i FN (och lyckats formulera den så att de som inte är överens åtminstone inte blockerar den) innebär inte detta att det man kommit överens om är etiskt, legitimt eller ens har större chanser att lyckas. Tvärtom är multilateralismen behäftad med sina egna problem.
Alla är överens, men om vad? Brooks:
Is the coalition trying to depose Col. Muammar el-Qaddafi? Are coalition forces trying to halt Qaddafi’s advances or weaken his government? Would the coalition allow Qaddafi to win so long as he didn’t massacre more civilians? Is it trying to create a partitioned Libya? Are we there to help the democratic tide across the region?
En sak är att krig alltid är oförutsägbara. Vad gäller då för ett krig som startats helt utan att man alls har en aning om vad man vill uppnå? Brooks pekar på svagheterna i den diplomatiska processen som leder fram till formuleringar som alla kan vara överens om men helt fritt kan tolka som de vill. I fallet med kriget i Libyen förvärras saken av att beslutsprocessen varit totalt ogenomskinlig.
OK. Så vi vet inte varför vi krigar, men kanske att vi vet på vems sida vi gör det på? Det är inte det enda vi inte vet:
Who are the rebels we are supporting? How weak is the Qaddafi government? How will Libyans react to a Western bombing campaign? Why should we think a no-fly zone will protect civilians when they never have in the past?
Om man är anhängare av lärande kan man tycka att den sista frågan där är den viktigaste.
På ledarplats gnäller och gnyr DN över att Reinfeldt inte tydligt nog går i FNs och EUs ledband. Jag är verkligen ingen beundrare av Reinfeldt, men i det här totalt öppna äventyret verkar det vettigt att gå fram med lite försiktighet.
Brooks kallar FN-resolutionen för att fikonlöv som ska dölja att trots de multilaterala förtecknen är det här en amerikansk operation. Och innan alla ni krigshetsare viftar bort David Brooks så vet att han är ingen duva:
All of this is not to say the world should do nothing while Qaddafi unleashes his demonic fury. Nor is this a defense of unilateralism. But we should not pretend we have found a superior way to fight a war.
Skönt att ha fel ibland. Igår klagade jag över den totala bristen på debatt kring FNs nystartade krig i Libyen. Medan alla etablerade politiker och alla deras organ fortfarande är rörande överens om att Sverige bara måste ut och kriga vi också, dök det idag i alla fall upp en debattartikel på DN debatt som vill påminna om krigets verklighet och ifrågasätta om bomber och flygplan är ett speciellt klokt sätt att skydda civila på. Robert Egnell fil dr, lektor i militärstrategi vid Försvarshögskolan pekar också på hur nyspråk tas till för att lura oss själva och andra på vad det är vi håller på med:
Sverige och andra länder skickar inte sina soldater i krig, utan de ”samordnar civila och militära resurser för att vinna lokalbefolkningens stöd, skydda civila och bidra till demokrati, jämställdhet och ekonomisk utveckling”. Exakt hur militära förband som är organiserade, utrustade och tränade för professionell våldsutövning ska bidra till dessa mål är inte alltid självklart.
Egnell efterlyser en etisk debatt om målen och medlen när sådana här operationer sätts i rörelse:
Nog är syftet att skydda civila från grova övergrepp av den egna staten lovvärt, men militära insatser, inte minst från luften, är mycket trubbiga instrument för att försöka uppnå detta. Det minsta vi kan kräva inför användandet av militärt våld för humanitära syften är därför en etisk debatt om rättfärdigheten inte bara av målen, utan även av de medel vi använder.
Det är modigt, för när det råder ett så kompakt konsensus kring att man inte ska diskutera en sak blir det direkt politiskt inkorrekt att göra det. Egnell riskerar sin karriär för en oerhört viktig sak och till det vill jag se honom i ögonen och utbrista: Respekt!
Man kan förstås tycka att agerandet har varit alltför tövande, men det goda med senfärdighetens är trots allt att det ingripande som nu äger rum har sanktionerats av FN:s säkerhetsråd
Nu fattas bara att även Sverige får visa hur tappert det är med sin cape och sitt svärd. Sossar, kommunister, folkpartister och kristdemokrater kan inte tåla sig! Varför är regeringen så långsam med att riskera svenska soldaters liv och dra arabvärldens vrede över oss? Vi behövs om det ska bli någon ordning på dödandet där i Libyen.
Ingen tycks bry sig om att vi inte vet på vems sida vi strider. Jag är den förste att erkänna att Gadaffi är både galen och ond. Han har haft EU:s stöd alldeles för länge. Vår skräck för att invaderas av människor med rätt till asyl och vår kärlek till billig olja har gjort att vi valt att stryka honom medhårs och se mellan fingrarna med att han mördar, torterar och förföljer sina undersåtar. Men, vi är väl inte barn som går att finta bort så enkelt som att “han är ond så vi är emot honom” utan att fråga oss själva; “ja, men vem är det vi är för?”. Bland rebellerna finns det definitivt element som också faller under vår gemensamma definition av “onda och farliga män”.
Sen det här med att alla försöker inbilla alla andra att det räcker med att en flygförbudszon etableras. Som Michael Scheuer så vältaligt påminner oss: Man kan inte vinna ett krig från luften. Det kommer antingen bli en oerhört långdragen situation där civilbefolkningen i Libyen kommer leva i ständig skräck för att just de ska råka befinna sig där befrielsebomberna faller. Eller så måste kriget snabbt eskaleras. Förr eller senare kommer det nästa steg som den styrande eliten siktat på från början; En direkt invasion och krig på marken. Efter det följer, enligt etablerade mönster i Irak och Afghanistan, en situation där vi inte kan överge Libyerna åt det kaos vi skapat. Seger för krigsindustrin och de som vill inskränka vår frihet här hemma. (Tyranni, till exempel FRA, motiveras alltid med att det krävs för vår och våra soldaters trygghet.)
Man kan undra var debatten är? I USA finns det i alla fall röster som ifrågasätter det sunda i att starta ännu ett krig i ett muslimskt land. Såväl Rand som Ron Paul har förklarat varför USA inte skall blanda sig i ett inbördeskrig som inte hotar deras egen säkerhet. Här i Sverige råder totalt vakuum utanför mittfårans konsensus för kriget. När till och med min idol och förebild, Johan Norberg, efterlyste militära insatser från det internationella samfundet fick jag direkt svårt att andas. En sådan kompakt opinion för något så galet som att inleda ett krig är i sanning kvävande. För att få luft krävs det hjältar som herrarna Paul och Jack Hunter:
Uppdatering:
Hittade ett riktigt bra blogginlägg i ämnet på Lasses Blogg (misstänker att jag och Lasse tycker väldigt olika om många saker, men här verkar vi kunna mötas). Ur Demokrati på fel sätt:
Att införa demokrati med vapen är att lura dem man vill befria.
Är en halvgalen despot nog för att starta upp ett krig? I så fall finns skäl nog att bomba fler kungadömen och republiker. Är civila dödsoffer skälet, varför gör man då i denna dag ingenting åt Bahrain och Jemen?
Artikelförfattaren (representerande SKP) är även frustrerad över att kamraterna i Vänsterpartiet sällat sig till skaran som kräver att svenska flygplan också ska få bomba i Lybien:
USA: s nickedockor i regeringen sjunger i kör. Skicka Jas! Till och med Vänsterpartiet vilket både förvånar och förskräcker mig.
In this Facebook conversation hosted by the most excellent Facebook page ever, Capitalism, the question is raised how heavy the tax burden in Sweden actually is. Hey, I’m a Swede! I should be able to answer that! Or, maybe, I can’t. This is my “answer” so far:
We have so many taxes in Sweden that it’s hard to figure out how much tax the government forces off of us. That’s by design I guess. For the income tax we have “Progressive” taxing. Meaning that above a certain level of income you are forced to “pay” a higher percentage in tax. I think this maxes out at just under 60%. But then there’s another income tax that they call “employer tax” that amounts to 33% of the salary, taken before you robbed of those 60%… Then we pay high VAT taxes (25%) on everything you buy. And then there are lots and lots of other taxes… 80% sounds like a good guess.
Another way to look at it is how much of the GDP that is government spending. According the The Heritage Organization that figure is 53% for Sweden: http://www.heritage.org/index/Country/Sweden#government-spending But I wonder if the spending of more local authorities are included there.
NIA is pleased to announce that ‘End of Liberty’ will be released on Halloween night. It wasn’t our original intention to release the movie on Halloween. We just happened to finish all of the final touches today and Halloween is the earliest day we can get the movie out.
‘End of Liberty’ is NIA’s largest project in history. The movie is 1 hour and 14 minutes long. NIA spent over 12 hours per day for 2 and 1/2 months straight producing it. ‘End of Liberty’ was made possible by thousands of NIA members who submitted their warning signs as to why a U.S. societal collapse is ahead.
The Federal Reserve is getting ready to meet next week and announce massive quantitative easing. On July 19th, with everybody in the mainstream media talking about the threat of deflation, NIA said, “this is the calm before the storm…the Federal Reserve is quietly getting ready to implement ‘The Mother of All Quantitative Easing’.”
NIA has consistently been at the forefront of all major economic trends. In all three of NIA’s previous documentaries, we strongly urged Americans to invest in gold, silver, and agricultural commodities. These three assets have by far outperformed all other asset classes in recent months. NIA’s latest two stock suggestions each gained at their highs by 111% and NIA’s silver call option suggestion from earlier this year gained by 378%.
NIA members are prospering while the rest of America is going broke. The most important thing that you can do to help your fellow American friends and family members is to spread the word about ‘End of Liberty’ after the movie is released Sunday night. Our last documentary ‘Meltup’ has now surpassed 857,000 views, but it is important for millions of Americans to watch ‘End of Liberty’.
It might be too late to prevent hyperinflation, but if we can get millions of Americans to watch ‘End of Liberty’, we might be able to prevent a complete collapse of American society.
It doesn’t matter who wins next week’s elections. Even if the Republicans regain some power there is no chance of the government cutting spending in a way that balances the budget and prevents hyperinflation. In fact, a Republican victory next week increases the chances of Obama being reelected in 2012.
Our only hope for our nation to survive is to educate enough Americans to the truth so that come 2012, we can elect a true Libertarian candidate like Ron Paul as President.
There is still time for your friends and family members to be the first to see ‘End of Liberty’ along with you. Please tell them to become a member of NIA for free right away at: http://inflation.us
The long wait is over. Halloween night! That’s soon! Let’s watch that trailer a few times to warm ourselves up:
I found this site xtranormal.com where “If you can type, you can make movies”. I don’t think that is true now that I’ve tried it, but anyway, here’s the result. I fed it the script from my article “But dad, Sweden is free“.
I Frihet 
Written by Pappa PEZ
on March 5, 2011
Leave a comment