Fantastiskt gott bröd!

Förutom att uppröras över att leva i en planekonomi gillar jag även att undersöka saker. Ibland snöar jag in. Just nu har jag hoppat på trenden att baka hemma. Det ger en frihetskänsla som heter duga att vara hemmabagare. I eftermiddags lyckades jag med ett recept på Restaurangakademiens bröd anpassat till hemmaförhållanden.

Bubblor är gott!

Så här gick det till:

Vägde upp 500 gr Manitoba Cream i matberedaren. Vispade 12,5 gr jäst med 475 gr vatten och hällde det över mjölet. Tillsatte 15 gr grovkornigt havssalt.

Körde maskinen på fullt spett i ca 15 minuter.
I början är det lite extra smetigt, men sen samlar degen ihop sig. När det är klart sitter allt kring degkroken och degen är blank. Det kan ta allt från 7 till 20 minuter, kanske mer.

Lät degen jäsa i en timme i försiktigt inoljad bunke, täckt med plastfolie.

Skrapade, med degskrapa, försiktigt, försiktigt, ur på mjölad bänk. Degen var ganska kladdig så jag fick liksom knuffa runt den med degskrapan i mjölet tills den inte kladdade fast. Försiktigt! Man vill inte spräcka bubblorna i degen.

Rullade ner degen i jäskorgen. Slog på ugnen på 275 grader med bakstenen på plats. Jäste under duk en timme till.

Välte (nåja, “tvingade”) ut degen på bakstenen. Slängde in några isbitar i botten på ugnen. Lät det grädda i 10 minuter. Öppnade sen luckan och släppte ut ånga samtidigt som jag sänkte till 200 grader. Lät det grädda i 30 minuter till. Öppnade var tionde minut för att släppa ut ånga.

Klart! Avnjutes bäst med en ostskiva på tillsammans med ett väl karamelliserat öl.

Tillägg: Jag märkte just att det gäller att vara på alerten när degen knådas av maskinen. Degen var precis på väg att samlas upp kring degkroken. När den klibbade mot bunken och sen släppte bildades det långa trådar. Tyvärr blev jag lite girig och ville träffa sådär precis rätt och lät den gå en minut till. Då gick det tydligen för långt. Degen flöt ut igen all trådighet försvann. Nu vet ni det.

Tillägg 2: Manitoba Cream är ett starkt vetemjöl. Det innehåller mycket mer gluten än t ex Vetemjöl Special. Det här brödet är det ingen mening att försöka baka om du inte fått tag på Manitoba Cream. Jag har hört att det finns hos Cajsa Warg på Söder i Stockholm. Själv köper jag det på Ica Maxi Nacka. Be din handlare ta in mjölet om de inte för det.

Tillägg 3: På Restaurangakademien använde de inte jäskorgar för det här brödet. Det berättade deras kökschef för mig häromdagen. Anledningen är just den att det är väldigt kladdigt och svårt att få ur jäskorgen. Istället bör man alltså jäsa på plåt. Jag ställer plåten på den heta bakstenen. Men brödet reser sig inte riktigt lika fint och det blir inte lika fin skorpa under brödet på det här sättet. Så ibland använder jag jäskorg ändå. Så det så!

Tillägg 4: Jag har lärt mig att bedöma om degen kommer kunna klara att jäsas i korg eller ej. Om den klibbar mycket på bakbordet inför andra jäsningen så är det bättre att rulla ner den på plåten direkt. Men om den “rullar” fint på bordet så kommer det gå fint att välta ur den ur jäskorgen.

Nördarnas tidsålder

Nörd är ett skönt ord. För mig betyder det att man är passionerat intresserad av något – alltså att totalt “snöa in”. När man inte sparar något krut för att utforska var kubikcentimeter av intresseområdet. Till skillnad från etiketten Hacker som andra måste sätta, får man kalla sig själv nörd. Det är till och med nördigt! Men en sak är säker. För att man alls skall bli kandidat till titeln Hacker måste man först vara nörd av den allra ädlaste klassen.

Vi nördar har en enorm fördel framför ickenördar. Lärande och upptäckarglädje är viktiga konkurrensinstrument. Nördar finner en fantastisk glädje i lärandet. Det är i själva verket precis det som är kärnan i nörderiet. Inom intresseområdet är ingen detalj för liten för att lämnas outforskad. Och varje detalj man utforskar och experimenterar med öppnar upp en ny värld av obesvarade frågor. Galenskap? Kanske det, men utan nördar upptäcks knappast någonting.

En regent!

Jag är själv en ganska bred nörd. Min nyfikenhet är stor om typ allt. Utöver denna generella upptäckarlust har jag också några stuprör där nörden i mig fullständigt tar över. Till exempel är jag programmerare. Autodidakt. När jag första gången fick en dator visad för mig visste jag omedelbart vad jag skulle ägna större delen av mitt liv åt. Samarbete är ett annat intresseområde jag snöat in på. Vidare är jag en gamer. Jag kombinerade dessa tre intressen genom att för snart tio år sedan starta robowiki.net, en wiki för programmerare som snöat in på Robocode (ett spel där det gäller att programmera en robot som sedan med programmet som enda vapen skall segra i strid med andra robotar.). Genom samarbete fullkomligt exploderade evolutionen av Robocode-robotar.

Samarbetsnörd. Känn på det begreppet! Ordet nörd brukade ju signalera en brist på samarbetsförmåga. Kanske är det just den stora missuppfattningen som gjort att nördarna kunnat slå ur ett underläge. Nördar är nämligen ofta bra på just samarbete. Jag tror nog att också jag är bra på samarbete. Men när jag beskriver mig som samarbetsnörd är det mitt intresse för samarbete jag pekar ut. Jag är besatt av att försöka förstå vad som främjar och vad som hindrar samarbete. Jag insåg till slut att jag behövde ha ett jobb som gav mig utrymme att släppa samarbetsnörden i mig fri. Idag jobbar jag på Projectplace. Att utveckla verktyg för samarbete är nu mitt yrke. Ja, säg gärna grattis!

Det var självklart gamern i mig som fick mig att snöa in på Robocode. En intressant detalj (för den nyfikne nörden i mig) är att jag tidigare kände att jag behövde dölja gamern i mig när jag skulle framstå som seriös, till exempel i en anställningsintervju. Idag har allt fler fattat att vi gamers har egenskaper de flesta arbetsgivare behöver. Se till exempel artikeln “The Gamer Disposition” i februarinumret av Harvard Business Review. Det har nu gått så långt att jag har gamer med i min CV. Det har med transparens att göra. Jag vill inte jobba på en arbetsplats där de inte vill ha en gamer.

Man kan vara gamer på flera sätt. En del mer nördiga än andra. Jag är av den nördigaste sorten. För mig är det ett spel i taget som jag snöar in på. Till för något år sen var det Halo på XBox Live för mig. Återigen kommer samarbetsnörden i mig in och jag startade vad som idag är nätets mest kompletta kunskapsbas om Halo multiplayer – halowiki.net. Det är så det går när man är nörd! Värde skapas direkt ur den rena nyfikenheten.

Det har alltid varit nördar som drivit utvecklingen. Men aldrig tidigare har nördar så fullständigt regerat som de gör idag och det kommer de göra för lång tid framöver. Du som är nörd och inte vågat erkänna det förut. Nu är det dags! För dem som har nördämnet inom sig, obearbetat, är det också dags. Dags att odla nörden! För de helt onördiga finns knappt något hopp alls. De kan kanske hoppas på nåt trist chefsjobb på sin höjd. Välkomna till nördarnas tidsålder!

Känner du igen artikeln? Jag publicerade den på Shortcut för något år sen nu, men där syns den ju inte =)