Skit in, skit ut

När Toblerone-affären briserade hörde vi Mona Sahlin raljera över kraven som ställs på politiker:

Felfria politiker ropar ni nu efter, och fläckfria förflutna. Finns dom, vill vi ha sådana? Ja, det får andra svara på.

Alltså, jag vill gärna svara. Mina svar: NEJ, de finns inte. JA vi vill ha sådana! Anledningen till att vi har politiker är ju att vi inte litar på oss själva. De skall se till att vi uppför oss väl och att vi inte girigt håller i våra pengar utan att hjälpa andra. Vad krävs för att de ska sköta den uppgiften bättre än vi själva hade skött den? Väg in att hos en politiker med makt ackumuleras ansvar från horder av oss kreti och pleti. För varje fel och fläck var och en av oss har måste politikern kompensera med sin godhet och ofelbarhet. Så, ja, Mona, det krävs att du konkurrerar med själve Jesus Kristus!

Men vad har vi  i stället? Jag hävdar att politiker representerar det värsta i oss. Och det av en anledning. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Politiker är också människor. Som alla människor svarar de på incitament. Det som skiljer politiker från mannen på gatan finns att finna i vilket incitamentstryck de verkar under samt vad som krävs för framgång i politiken. Och vad tar en politiker till de högsta positionerna?

• Vassa armbågar
• Flink tunga
• Beredskap att utnyttja och köra över sina medtävlare
• Förmåga att dölja sin agenda
• Blixtsnabb tanke
• Hänsynslöshet
• Extrem anpassningsförmåga
• Ofelbar reflex att alltid landa på fötterna
• Flexibelt förhållningssätt till sanning

Listan kan göras längre, mycket längre, men jag tror ni ser vad det handlar om. Det här är vad den politiska urvalsprocessen odlar i sitt växthus. Det är knappast konstigt att det bubblar upp politiska skandaler då och då. Det är snarare ett tecken på hur slipade våra politiker är att det inte sker hela tiden.

George Carlin sa det bäst:

Skit in, skit ut