Memorial Day Pledge:
I will not raise my precious child to kill your precious child.
And if it is within my power, I will
not hand over my beloved child to others
to kill your beloved child, or
to learn how to kill the one you cherish.
–Fr. Emmanuel Charles McCarthy.
(via Lew Rockwell)
DN jublar idag på både förstasidan och på ledarplats.
De militära insatserna mot Muammar Khaddafis diktatur ger hopp
Dessa välsignade bomber!
SvD jublar också. Den ständigt lika neokonservativa P.J. Linder tycker att FN tvekade lite för länge med att bomba Libyen, men är på det hela taget mycket nöjd med insatserna:
Man kan förstås tycka att agerandet har varit alltför tövande, men det goda med senfärdighetens är trots allt att det ingripande som nu äger rum har sanktionerats av FN:s säkerhetsråd
Nu fattas bara att även Sverige får visa hur tappert det är med sin cape och sitt svärd. Sossar, kommunister, folkpartister och kristdemokrater kan inte tåla sig! Varför är regeringen så långsam med att riskera svenska soldaters liv och dra arabvärldens vrede över oss? Vi behövs om det ska bli någon ordning på dödandet där i Libyen.
Ingen tycks bry sig om att vi inte vet på vems sida vi strider. Jag är den förste att erkänna att Gadaffi är både galen och ond. Han har haft EU:s stöd alldeles för länge. Vår skräck för att invaderas av människor med rätt till asyl och vår kärlek till billig olja har gjort att vi valt att stryka honom medhårs och se mellan fingrarna med att han mördar, torterar och förföljer sina undersåtar. Men, vi är väl inte barn som går att finta bort så enkelt som att “han är ond så vi är emot honom” utan att fråga oss själva; “ja, men vem är det vi är för?”. Bland rebellerna finns det definitivt element som också faller under vår gemensamma definition av “onda och farliga män”.
Sen det här med att alla försöker inbilla alla andra att det räcker med att en flygförbudszon etableras. Som Michael Scheuer så vältaligt påminner oss: Man kan inte vinna ett krig från luften. Det kommer antingen bli en oerhört långdragen situation där civilbefolkningen i Libyen kommer leva i ständig skräck för att just de ska råka befinna sig där befrielsebomberna faller. Eller så måste kriget snabbt eskaleras. Förr eller senare kommer det nästa steg som den styrande eliten siktat på från början; En direkt invasion och krig på marken. Efter det följer, enligt etablerade mönster i Irak och Afghanistan, en situation där vi inte kan överge Libyerna åt det kaos vi skapat. Seger för krigsindustrin och de som vill inskränka vår frihet här hemma. (Tyranni, till exempel FRA, motiveras alltid med att det krävs för vår och våra soldaters trygghet.)
Man kan undra var debatten är? I USA finns det i alla fall röster som ifrågasätter det sunda i att starta ännu ett krig i ett muslimskt land. Såväl Rand som Ron Paul har förklarat varför USA inte skall blanda sig i ett inbördeskrig som inte hotar deras egen säkerhet. Här i Sverige råder totalt vakuum utanför mittfårans konsensus för kriget. När till och med min idol och förebild, Johan Norberg, efterlyste militära insatser från det internationella samfundet fick jag direkt svårt att andas. En sådan kompakt opinion för något så galet som att inleda ett krig är i sanning kvävande. För att få luft krävs det hjältar som herrarna Paul och Jack Hunter:
Uppdatering:
Hittade ett riktigt bra blogginlägg i ämnet på Lasses Blogg (misstänker att jag och Lasse tycker väldigt olika om många saker, men här verkar vi kunna mötas). Ur Demokrati på fel sätt:
Att införa demokrati med vapen är att lura dem man vill befria.
Hittade ytterligare ett bra inlägg på ett så oväntat ställe som Kommunisternas blogg. Ur Är detta rättfärdigt?
Är en halvgalen despot nog för att starta upp ett krig? I så fall finns skäl nog att bomba fler kungadömen och republiker. Är civila dödsoffer skälet, varför gör man då i denna dag ingenting åt Bahrain och Jemen?
Artikelförfattaren (representerande SKP) är även frustrerad över att kamraterna i Vänsterpartiet sällat sig till skaran som kräver att svenska flygplan också ska få bomba i Lybien:
USA: s nickedockor i regeringen sjunger i kör. Skicka Jas! Till och med Vänsterpartiet vilket både förvånar och förskräcker mig.
Mig med.
Min version av liberalism baserar sig på ett frihetsbegrepp från “klassisk” liberalism och naturrättsfilosfi. Ungefär så här:
Varje människa äger exklusiv rätt till sitt liv, sin kropp och sin egendom. Ingen människa har rätt att tvinga en annan människa till något. Ingen kan ge en annan människa rättigheter som man själv inte har.
Nu vet ni det. =)
Amerikanska “Liberals” och svenska socialliberaler befinner sig väldigt långt bort från detta. De hävdar att ändamålet helgar medlen och är blixtsnabba att offra individuell frihet för andra värden. Jan Björklund är ett typexempel på var man kan hamna. Det är helt väsenskilt från liberalism som, per definition, sätter frihet före allt annat.
Liberalismen säger till exempel inte att solidaritet inte är värdefullt, men den säger att individuell frihet är värdefull_are_. Välj godtyckligt annat värde och svaret blir detsamma. Trygghet? Jo, värt att eftersträva, men aldrig, aldrig på bekostnad av individuell frihet.
Lew Rockwell tells us why he doesn’t vote. It can’t be improved so I’ll just quote it here:
- Voting is the sacrament of the civil religion. I’m a political atheist.
- Not voting bugs the regime, and no wonder. Such abstinence, like not complying in other ways, weakens them. What if they held an election and nobody came?
- It’s a pain in the neck.
- Your vote doesn’t count, unless the election is decided by a single vote. You are far more likely to be killed on the way to the polls than to have that happen.
- The candidates itch to rule others. There is no lesser evil.
- Politics is not our salvation. Indeed, the whole system is corrupt from top to bottom.
Mandaten halkade inte folkets väg denna gång. Med anledning av att endast 19 oröster på Folkpartiet verkar ha kostat ett Alliansen ett mandat i Göteborg undras de i artikeln Din mamma fick en riksdagsröst.
Skulle exempelvis det tiotal personer i Västra Götaland som skrivit ”Liberala partiet” ha kunnat tänka sig en röst på Folkpartiet?
Jag säger som Liberala partiets Hrafn Steiner:
Ja, om Folkpartiet verkade för en liberal politik.
Men det gör de ju inte.
Bush var också mästare på Nyspråk.
PJ Linder fortsätter att kränga sina unkna neokonservativa idéer på den därför avsedda arenan SvD försett honom med. I dagens krönika hyllar han folkpartiets “bidrag” till Allianspolitiken:
Folkpartiet tar strid för staten. Det kan tyckas märkligt att just liberaler axlar denna roll,
Märkligt enbart om man för ett ögonblick tror att folkpartiet är liberala. Men, snälla P J, det är ju bara en etikett. De är lika liberala som Ohly blev ickekommunist bara för att vpk tog bort etiketten från sitt partinamn. I brist på sådan självklar insikt tycker Linder att motsägelsen upphävs därför att:
ett fritt samhälle behöver en stark … statsmakt
Ni läste rätt. Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Igen. Enligt Linder behövs fp eftersom de kommer med
förslag som ska stärka det offentligas mest grundläggande ansvar: försvaret, rättsväsendet, omsorgen om dem som är så svaga att de saknar egen röst, kulturarvet.
Toppen, för det är det ju verkligen inget annat parti som står upp för.
Filmtajm! Den här Dorsin-sången passar bara för bra för att låta bli att visa här:
Tage Danielsson:
Datorerna tänker ju fort, rätt och bra
och ger våra hjärnor all hjälp de vill ha.
Men plötsligt, på något förunderligt vis,
blir datorn i stället en jättepolis.
Dess hjärna har blivit identisk med statens,
dess tankar fientliga som byråkratens.
Den hatar tillbaks om du hatar den.
Den tyr sig till husse som matar den.
Datorerna är byråkraternas hundar
som snokar, bevakar och aldrig blundar.
Så trots att datorerna tänker så rätt
så tänker de fel, på nåt underligt sätt.
De matas som hundar av hundarnas herrar
med herrarnas fel, som de blixtsnabbt förvärrar.
De tänker som herrar, kristallklart och kallt.
Sån herre, sån hund. Och det värsta av allt:
Hur storvulna planer de än mäktar välva
ifrågasätter de aldrig sig själva
Man önskar att Tage varit med oss idag i kampen mot våra politikers strävan att hålla mer koll på oss med hjälp av IT.
Just stumbled across this list over at the Mises.org forums. Thought you’d be interested.
Jonathan Catalán:
My list is probably not the top ten, but nonetheless form what I think would be a good introduction to libertarianism and Austrian economics. In no particular order:
- Palmer, Matt, “Rothbard and the Nature of the State“
- Machan, Tibor, “Seen and Unseen“
- Hazlitt, Henry, “Understanding “Austrian” Economics“
- ——————, “Man vs. the Welfare State“
- Finegold, Jonathan, “Passion Comes from Liberty“
- Mises, Ludwig von, “The Sphere of Economic Calculation“
- Carden, Art, “Common Objections to Capitalism“
- Rothbard, Murray, “Why Be a Libertarian?“
- _____________, “Spotlight on Keynesian Economics“
- Kinsella, Stephen, “What Libertarianism Is“
I Frihet 
Last comments