Misstänkta eftersom de dog

Sju “misstänkta” dödade av ett amerikanskt förarlöst bombplan (drone) i Pakistan.

Pakistani officials say that a US drone strike against the North Waziristan Agency destroyed a vehicle and a house, killing seven “suspected militants.” Details of the attack are still emerging, and it is unclear if there were any wounded.

Som vanligt är det ingen som vet vilka de döda är. De är misstänkta för att de dog. Deras eventuella skuld kommer aldrig prövas. Fler än tusen namnlösa människor har dött i dessa blinda attacker sedan Obama fick fredspriset. Bryr vi oss inte för att det är Pakistanier som dör?

I trygghetens namn

Kriget i Afghanistan sägs utkämpas för att hjälpa afghanerna och öka vår trygghet. Är det någon som tror vi att vi hjälper afghanerna genom att mörda dem och samla på deras fingrar? Tror vi att det gör oss tryggare?

Om världen inte kan se det omoraliska i att med krigsmakt hålla ett land i evig fattigdom och misär (tvärtom belönar vi sådana insatser med Nobels fredspris) kanske vi av ren självbevarelsedrift kan tänka oss att avsluta ett krig som så uppenbart försätter oss alla i fara?

Det är bara att kolla på några av länkarna i listan över artiklar relaterade till den om de amerikanske sportmördarna i Afghanistan:

• Norrmän misstänkta för krigsbrott
• Bomber dödade barn i Kandahar
• ”Engagemanget ökar riskerna för Sverige”
• Soldater hyllar krig

Och så vidare. Det blir alldeles väldigt tydligt att vi begår fruktansvärda brott mot afghanerna och att det leder till ökat hat och lättare rekrytering för terroristerna. Tänk dig:

Vårt land ockuperas av en främmande krigsmakt. Vart vi än rör oss ser vi (säg) kinesiska och ryska soldater med vapen och stridsvagnar. De arresterar och kroppsvisiterar godtyckligt och urskiljningsklöst. Har man otur skickas man utomlands till tortyr och fängelse utan chans till rättvis prövning. Det flyger obemannade robotar över oss. Vi vet att de kommer slå ner med stor sprängkraft någonstans, men vi vet inte var. Kanske där vi själva står? Kanske hemma, nära där barnen leker? Med ojämna mellanrum landar bomber i vår närhet. Bomberna och robotarna dödar möjligen “onda” människor, men vi vet att de också dödar barn och andra helt oskyldiga. Några av de dödade och lemlästade är våra vänner. Andra är barn till våra nära och kära. Ibland freakar de ockuperande soldaterna ur och mördar våra landsmän för skojs skull. De bär kroppsdelar från våra landsmän som trofeér. De styrande i dessa ockuperande länder har bildbevis på brotten, men de väljer att sekretessbelägga dem.

Är det inte tänkbart att det bland mödrarna och fäderna till de barn som dödas skulle väckas ett enormt hat mot de ockuperande soldaterna och de länder de kommer ifrån? Är det inte tänkbart att terrorister skulle kunna utnyttja denna sorg och detta hat till att rekrytera kanonmat för allehanda syften? Jag vill påstå att det inte bara är tänkbart, utan också troligt.

Obama har inte lösningarna

Obama höll som väntat ett försvarstal för krig när han gavs ordet i samband med att han mottog fredspriset.

Obama:

Ibland är krig nödvändiga. Det gick inte att förhandla med Hitler lika lite som det går att nå fred med al-Qaida.

Fiffigt trick att blanda ihop korten, eller hur? Om killen hade ägnat frihetens filosofi en tanke hade han insett att kriget mot Hitler var av en helt annan karaktär än krigen i Afghanistan och Irak. Det ena handlar om att människor får sin frihet kränkt och tar till självförsvar med vänner till hjälp. Det andra om att med terrorbekämpning som täckmantel hävda USA:s intressen i världen.

Om det nu inte går att nå fred med al-Qaida måste Obama alltså antingen utplåna organisationen eller låta bli att gå i krig med dem. Han väljer det första alternativet, trots att han måste inse att det är omöjligt. Det säger mycket om honom.