Vi har uppdragit åt Riksbanken vadå för något?

I en debattartikel i dagens SvD sparkar P J Anders Linder in den allra öppnaste av dörrar. Den om hur skolbetygen har allt mindre att göra med elevernas studieresultat. Jag har inga invändningar. Dörren behöver sannerligen sparkas in. Men jag satte frukostkaffet i halsen när jag kom till liknelsen med monetär inflation:

Vi har lärt oss att avsky den gamla vanliga inflationen och uppdragit åt Riksbanken att hålla den i schack

Grblghghgh… är karlen seriös? På den korta utsagan lyckas Linder få in tre feta fel:

1. “Vi” har inte alls lärt oss avsky inflationen. Tvärtom älskas och skyddas den. Inflationen låter oss lura oss själva att vi varje år får löneförhöjning. Bedrägeriet är tydligen helt omöjligt att genomskåda. Kanske för att det sker helt öppet och ingen tänker på att titta efter just där.
2. “Vi” har heller inte uppdragit åt Riksbanken någonting. Vi, folket, står för en väldigt brokig uppdragsbeskrivning till  Riksbanken; Allt från att, som jag, tycka att institutionen och dess verksamhet borde vara förbjuden i lag till de som tycker att de borde välja mycket noggrannare vilka gubbar och gummor som “pryder” sedlarna. “Vi” kan här bara referera till Linder själv, regeringen och det nät av storbanker och finansiella instutioner som tjänar på Riksbankens förfalskningsverksamhet.
3. Uppdraget som dessa “vi” givit Riksbanken är ingalunda att de skall hålla inflationen i schack. Kom igen nu! Linder, ljuger du för oss eller tror du verkligen själv på det? Om de skall hålla inflationen i schack finns det mycket enkla medel för att göra så; Sluta trycka nya pengar! Ett barn förstår kopplingen mellan att öka den monetära basen och priser på varor och tjänster. Det krävs lite (betoning på lite) mer tankeverksamhet än vi kan kräva från ett barn att förstå att inflationen inte smetas jämt ut över vare sig tid eller utbudet av varor och tjänster. Men att inte se kopplingen alls kräver en blockerad tankeprocess. Ta en titt på de svenska penningmängdens utveckling under de senaste drygt hundra åren (där den börjar visa tendenser på att öka är där Riksbanken får ansvar för att “hålla inflationen i schack”).
   

   Om det här är inflation hållen i schack är P J Anders Linder Sveriges skarpaste hjärna.

P J Anders Linder fortsätter:

Vi vet att det blir ett elände när penningvärdet gröps ur och det kastas i grus i marknadsekonomins signalsystem

Om “vi” verkligen visste detta skulle “vi” knappast ha Riksbanken i dess nuvarande form. Att kasta grus i marknadsekonomins signalsystem är ju dess huvudsakliga funktion. Dels genom att gröpa ur penningvärdet, dels genom att kontrollera det viktigaste priset av alla, det på pengar (räntan).

Damn good advice!

One of my best friends listened to this interview with Jim Rogers and summarized the best advice (which seem directed at Roger’s own kids) up like so:

• Conduct your own research and trust your own judgment.
• Focus on what you yourself love.
• Be persistent.
• Broaden your horizons and see as much of the world as you can.
• The most important thing you can learn is how to think and question everything you hear.
• Study and learn from history.
• Master more than one language – and make sure one of them is Mandarin.
• Don’t panic.
• Take care of yourself and don’t neglect the sunscreen.
• Remember that boys need girls more than girls need boys.

I just want to add one thing to that list and it is complete:

• Stay excellent to each other

Viva la revolutión!

De (socialistiska) revolutionära strömningarna på 60-70-talen tog ofta hjälp av musik och lyrik för att framföra budskap och elda upp känslorna hos anhängarna. Jag vet inte om det är nytt, men på senare år har även frihetens förkämpar börja ta till sig detta självklara instrument. Som rap-duellen mellan Hayek och Keynes – Fear the Boom and the Bust.

Idag råkade jag snubbla över en demo av “End the Fed” av James Cobb. YouTube är bara helt fantastiskt. Tur att socialisterna inte hade tillgång till det när det begav sig!

Det är verkligen dags att världen får upp ögonen för vad centralbanks-monstren gör möjligt. Och vad de stänger för möjligheter.

Men, vad är pengar?

Så här i tider när en del pratar om kommande hyperinflation för USA kan det vara av intresse att ställa frågan vad pengar egentligen är. Hans-Hermann Hoppe reder ut frågan i sitt föredrag om “Division of Labor and Money”. Men det föredraget är väldigt långt. Som tur är har någon klippt ner det till en dryg kvart.

Filmtajm:

Hyperinflation på väg

Organisationen “National Inflation Association” (NIA) har länge pekat på att systemet med artificiellt låga räntor, växande statsbudget och statsskuld inte kommer att hålla i längden. Eftersom mycket av utvecklingen går exakt längs de linjer de har ritat upp tror jag fler och fler börjar inse att det ligger något i det NIA säger.

Nu har de producerat ytterligare en film. Meltup. De som har lån, besparingar eller pensioner att oroa sig över bör se den filmen. Avsnittet om hur de amerikanska storbankerna, med JP Morgan i spetsen, håller silverpriset nere genom att mörka sin brist på silver är extra intressant ur ett rent överlevarperspektiv.

Filmtajm!

Behöver du mer om hyperinflation för att ta ställning om du ska försäkra dig med guld och silver? Här finns mer film på ämnet: http://dprogram.net/2010/05/14/film-meltup-from-the-national-inflation-association/

Måste bara bädda in filmen The Dollar Bubble också:

There will be two social classes in America in the future; Those who sell their dollars today to buy gold and silver. And those who buy in to the false hope of an economic recovery.

Tar man en överdos så dör man

Läser Andreas Berghs kolumn i Svenska Dagbladet idag. Det är väl snarast att betrakta som en recension av Martin Borgs Överdos – en film om nästa finanskris. Det är upplyftande att förståsigpåarna nu tonar ner sitt hyllande av Ben Bernankes och Obamas “räddning” av världens finansiella system. Men de har en bit kvar att gå innan de stiger in i stadiet av upplysning. Berghs recension försöker förminska filmen genom att jämföra den med amerikansk katastroffilm. Nästan lika lågt som Glocalnet ju. Filmen tar ju mycket medvetet just det greppet.

Det är lite svårt att tyda vad Andreas Bergh menar när han värjer sig från filmens budskap att stater riskerar kollaps. Han skriver:

… det är knappast någon våg av statsbankrutter som stundar. Stater är nämligen inte företag. De går inte i konkurs. Stater har våldsmonopol, beskattningsrätt och centralbanker med sedelutgivningsmonopol.

Vill han ingjuta hopp i läsaren med de orden? Mig skrämmer han snarast skiten ur. Det blir väl ingen fest direkt när staterna öker användningen av de nämnda maktmedlen för att hantera den kollaps som kommer. Jag skulle vilja hävda att patienten i det läget gått från dödsjuk till död. Hela Berghs recept har använts, och används, i full skala i till exempel Zimbabwe.

Recensionen avslutas med en mycket märklig anklagelse:

övertygelsen  att det oundvikligen kommer att straffas av en jättekris, bär spår av önsketänkande

Menar karlen att Johan Norberg och Martin Borgs önskar att världen skall kollapsa i alla finanskrisers moder? Varför i hela fridens namn skulle de då ta sig omaket att göra en film om saken och försöka varna världen?

Filmtajm! (Sänds ikväll klockan 20 på TV4 Fakta.)

Lägg ner SBAB!

Ska man skratta eller gråta?

Igår fick rubriken på en DN debatt-artikel mig att börja skratta: SBAB: Lita på oss. Min tanke var typ “vad är det nu för stollar som fått utrymme i tidningen?”. Sen såg jag att det var SBAB.  Ja, det där statliga företaget som “ser till att det finns konkurrens” på lånemarknaden. (Varför i hela friden har vi en sådan Marxistisk institution samtidigt som vi förmodas ha en borgerlig regering? Frågan besvarar sig själv.)

Nåväl, har vi hittills missat signalerna på att vi står inför en krash bör vi väl inte kunna blunda för denna “debatt”-artikel. Den är full av varningssignaler. Grundregeln är denna: När det hävdas att nu gäller en “ny ekonomi” betyder det att vi närmar oss bristningsgränsen på en bubbla. I denna artikel kan man läsa att nu råder:

en ny situation, med låg inflation, låga räntor, stabilare ekonomi, ökad konkurrens i finanssektorn

Därifrån utvecklar sig artikeln till ett rent pekoral. De använder nonsens för att underbygga mer nonsens. Som att bostadspriserna är på bra nivå eftersom:

Hushållens nettotillgångar, tillgångarna minus skulderna, motsvarar omkring 4 gånger deras årliga inkomst.

Och vilken är den i särklass största tillgången i ett hushåll? Jupp. Bostaden. Cirkulärresonemanget är antagligen avsett att förvirra läsaren, men mest verkar det förvirra skribenterna själva. Riktigt skrattretande blir det när de försöker underbygga sin trovärdighet med sina medstatliga instutioner:

I flera rapporter från både Finansinspektionen och Riksbanken framhålls också att bolåneföretagens kreditgivning är ansvarsfull

Trojkan SBAB, Finansinspektionen och Riksbanken försöker övertyga oss om att allt är lugnt och som det ska. Om de sa något annat skulle det betyda att de misskött sina uppdrag. (Att de har ett omöjligt och onödigt uppdrag vill de naturligtvis inte erkänna.)

SBAB avslutar pekoralet med att tycka att:

det finns övertygande bevis för att prisnivån på bostadsmarknaden ligger väl i linje med de ekonomiska, politiska och sociala faktorer som kan antas styra den.

Här håller jag ju med. Vi har en politiskt styrd ränta. Politikerna vill ha låga bolåneräntor och höga bostadspriser. Alltså har vi det. Grejen är att det inte går att i längden styra detta politiskt. Kejsaren har inga kläder. Riksbanken trycker pengar i högsta fart, desperata att hålla den korta räntan nere. Mer pengar och kredit i cirkulation är ordbokens definition av inflation. Staten tycker den definitionen är jobbig så den har lanserat en annan definition (typ: snittpriser, ej inkluderat bostadspriser). Den här balansakten kan inte sluta väl. Tyvärr. Någonstans på vägen kommer Riksbanken känna sig tvingad att höja styrräntan och då kommer krashen. Ju längre de väntar, desto hårdare kommer vi slå oss.

Det var skönt att idag läsa Johan Norbergs svar på SBAB:s debatt-inlägg. Och underhållande:

När SBAB nu tonar ned riskerna på marknaden känns det lite som om Al Capone skulle förklara att det inte finns problem med organiserad brottslighet.

Rapduell om konjukturcykeln

Nu är det biodags igen. Denna gång något så upplyftande som en duell i rap mellan Keynes och Hayek. Först lite bakgrund:

Världens regeringar prenumererar på ekonomiskt tänk signerat John Maynard Keynes. Han kallade den för General Theory. Det som gör den så poppis bland politiker är att Keynes gör gällande att ekonomin går att styra och planera. Keynes fokuserar på makro-perspektivet och aggregat som total BNP, arbetslöshet och liknande.

Mot Keynes allmänna teori står teorin om konjukturcykeln från den österikiska ekonomiska skolan. Denna skola hävdar att aggregaten leder fel eftersom de döljer människornas handlingar som ligger bakom. Enligt den österrikiska skolan går det inte att ta reda på någonting om den ekonomiska verkligheten genom att använda modeller. Därmed går ekonomin inte heller att styra eller planera på ett stabilt sätt. Alla försök att reglera och planera ekonomin leder till konjuktursvängningar. Denna teori om konjukturcykeln utvecklades främst av Ludwig von Mises och förfinades av F. A. Hayek. Teorin och den österikiska ekonomiska skolan är synnerligen opoppis bland politiker eftersom den gör stora delar av det de går till val på fullkomligt onödigt (i allra bästa fall).

Nu börjar filmen – Fear the Boom and the Bust. Du har väl stängt av mobilen?

Filmen är producerad av econstories.tv där du också kan hitta mer material, som hela texten och du kan ladda ner musiken gratis. (Den går på repeat i min iPhone varje dag.)

More bank regulations!

Obama is not in charge. Now he’s following the lead of that idiot Paul Volcker. Economic Recovery Advisory Board, now that’s a joke! It’s manned with the same people who, in the best case, didn’t see the crisis coming. “Best case” was an exception though, most of them, including Volcker, helped bring it about.

Skriv den där boken Steve!

Steven Navarros familj flyttade från Luleå till USA när han var 19 år. Idag är han i startgroparna för att skriva en bok om svensk ekonomi, främst ur ett historiskt perspektiv. En som tycker Stevens projekt är viktigt är Tom Woods, författare av bland annat New Your Times bestsellern Meltdown.

Sammanfattningsvis handlar det om att Tom Woods vill att Steve Navarro skriver sin bok så att världen får hjälp med att sluta peka på Sverige som det lyckade exemplet på välfärdsstaten. Fler och fler av oss svenskar märker ju att det inte fungerar. Kollektivtrafiken är ett skämt, vårdköerna milslånga, försäkringskassan är allas fiende, vi kan fortfarande inte bestämma själva när och var vi handlar vi, etcetera. Men för många i omvärlden är Sverige en lyckad modell. För utländska politiker som önskar sig oinskränkt makt är det en våt dröm. Steve Navarro kan hjälpa till att beröva dem den drömmen. Heja, heja!