Vi har uppdragit åt Riksbanken vadå för något?

I en debattartikel i dagens SvD sparkar P J Anders Linder in den allra öppnaste av dörrar. Den om hur skolbetygen har allt mindre att göra med elevernas studieresultat. Jag har inga invändningar. Dörren behöver sannerligen sparkas in. Men jag satte frukostkaffet i halsen när jag kom till liknelsen med monetär inflation:

Vi har lärt oss att avsky den gamla vanliga inflationen och uppdragit åt Riksbanken att hålla den i schack

Grblghghgh… är karlen seriös? På den korta utsagan lyckas Linder få in tre feta fel:

1. “Vi” har inte alls lärt oss avsky inflationen. Tvärtom älskas och skyddas den. Inflationen låter oss lura oss själva att vi varje år får löneförhöjning. Bedrägeriet är tydligen helt omöjligt att genomskåda. Kanske för att det sker helt öppet och ingen tänker på att titta efter just där.
2. “Vi” har heller inte uppdragit åt Riksbanken någonting. Vi, folket, står för en väldigt brokig uppdragsbeskrivning till  Riksbanken; Allt från att, som jag, tycka att institutionen och dess verksamhet borde vara förbjuden i lag till de som tycker att de borde välja mycket noggrannare vilka gubbar och gummor som “pryder” sedlarna. “Vi” kan här bara referera till Linder själv, regeringen och det nät av storbanker och finansiella instutioner som tjänar på Riksbankens förfalskningsverksamhet.
3. Uppdraget som dessa “vi” givit Riksbanken är ingalunda att de skall hålla inflationen i schack. Kom igen nu! Linder, ljuger du för oss eller tror du verkligen själv på det? Om de skall hålla inflationen i schack finns det mycket enkla medel för att göra så; Sluta trycka nya pengar! Ett barn förstår kopplingen mellan att öka den monetära basen och priser på varor och tjänster. Det krävs lite (betoning på lite) mer tankeverksamhet än vi kan kräva från ett barn att förstå att inflationen inte smetas jämt ut över vare sig tid eller utbudet av varor och tjänster. Men att inte se kopplingen alls kräver en blockerad tankeprocess. Ta en titt på de svenska penningmängdens utveckling under de senaste drygt hundra åren (där den börjar visa tendenser på att öka är där Riksbanken får ansvar för att “hålla inflationen i schack”).
   

   Om det här är inflation hållen i schack är P J Anders Linder Sveriges skarpaste hjärna.

P J Anders Linder fortsätter:

Vi vet att det blir ett elände när penningvärdet gröps ur och det kastas i grus i marknadsekonomins signalsystem

Om “vi” verkligen visste detta skulle “vi” knappast ha Riksbanken i dess nuvarande form. Att kasta grus i marknadsekonomins signalsystem är ju dess huvudsakliga funktion. Dels genom att gröpa ur penningvärdet, dels genom att kontrollera det viktigaste priset av alla, det på pengar (räntan).

Hur ser en bostadsbubbla ut?

Det verkar inte vara så lätt att identifiera en bostadsbubbla. I alla fall inte för de experter som har politikernas öron. Ben Bernanke sa strax innan den amerikanska bubblan sprack att hans reglerare gått igenom läget på bostadslånemarknaden och att läget aldrig sett bättre ut. För det belönades han med en kraftig lobbying-kampanj från Obama för att säkra att Ben Bernanke också skulle vara med och ta USA ur den kris han aldrig såg komma.

Om man söker på den här bloggen efter “bubbla” ser man att jag berört ämnet tidigare och att jag misstänker att bostadsmarknaden står in för en kollaps som kommer få 90-tals-krisen att likna en period av högsta ekonomiska välmående. Jag fick tips om att kolla på SCB:s statistisk efter ledtrådar och att kanske ett jämförelse mellan hur bostadsbelånade vi svenskar är jämfört med vår BNP kan vara intressant att titta på. Sagt och gjort. Jag hämtade BNP här och sen gjorde jag en körning här för att se hur stor utlåningen är. Om man tittar på belåningsgraden som en andel av BNP får man följande utveckling från 1998 till och med 2009:

57% 53% 50% 51% 51% 53% 56% 58% 60% 56% 61% 69%
(Den del av SCB:s statistik man når från webben sträcker sig inte längre bak än 1998 tyvärr.)

Nåväl, ser ut som om något hände 2009 va? Det blir lite klarare om man tittar på den här bilden:

BNP krymper samtidigt som vi lånar mer och mer till boende.

Det finns antagligen inte ett direkt samband mellan hur dessa två mätetal rör sig i förhållande till varandra och hur “riktigt” prissatta bostäder är. Men nog ser det ut som om något är fel med de senaste årens utveckling?

Viva la revolutión!

De (socialistiska) revolutionära strömningarna på 60-70-talen tog ofta hjälp av musik och lyrik för att framföra budskap och elda upp känslorna hos anhängarna. Jag vet inte om det är nytt, men på senare år har även frihetens förkämpar börja ta till sig detta självklara instrument. Som rap-duellen mellan Hayek och Keynes – Fear the Boom and the Bust.

Idag råkade jag snubbla över en demo av “End the Fed” av James Cobb. YouTube är bara helt fantastiskt. Tur att socialisterna inte hade tillgång till det när det begav sig!

Det är verkligen dags att världen får upp ögonen för vad centralbanks-monstren gör möjligt. Och vad de stänger för möjligheter.

Men, vad är pengar?

Så här i tider när en del pratar om kommande hyperinflation för USA kan det vara av intresse att ställa frågan vad pengar egentligen är. Hans-Hermann Hoppe reder ut frågan i sitt föredrag om “Division of Labor and Money”. Men det föredraget är väldigt långt. Som tur är har någon klippt ner det till en dryg kvart.

Filmtajm:

Hyperinflation på väg

Organisationen “National Inflation Association” (NIA) har länge pekat på att systemet med artificiellt låga räntor, växande statsbudget och statsskuld inte kommer att hålla i längden. Eftersom mycket av utvecklingen går exakt längs de linjer de har ritat upp tror jag fler och fler börjar inse att det ligger något i det NIA säger.

Nu har de producerat ytterligare en film. Meltup. De som har lån, besparingar eller pensioner att oroa sig över bör se den filmen. Avsnittet om hur de amerikanska storbankerna, med JP Morgan i spetsen, håller silverpriset nere genom att mörka sin brist på silver är extra intressant ur ett rent överlevarperspektiv.

Filmtajm!

Behöver du mer om hyperinflation för att ta ställning om du ska försäkra dig med guld och silver? Här finns mer film på ämnet: http://dprogram.net/2010/05/14/film-meltup-from-the-national-inflation-association/

Måste bara bädda in filmen The Dollar Bubble också:

There will be two social classes in America in the future; Those who sell their dollars today to buy gold and silver. And those who buy in to the false hope of an economic recovery.

Tar man en överdos så dör man

Läser Andreas Berghs kolumn i Svenska Dagbladet idag. Det är väl snarast att betrakta som en recension av Martin Borgs Överdos – en film om nästa finanskris. Det är upplyftande att förståsigpåarna nu tonar ner sitt hyllande av Ben Bernankes och Obamas “räddning” av världens finansiella system. Men de har en bit kvar att gå innan de stiger in i stadiet av upplysning. Berghs recension försöker förminska filmen genom att jämföra den med amerikansk katastroffilm. Nästan lika lågt som Glocalnet ju. Filmen tar ju mycket medvetet just det greppet.

Det är lite svårt att tyda vad Andreas Bergh menar när han värjer sig från filmens budskap att stater riskerar kollaps. Han skriver:

… det är knappast någon våg av statsbankrutter som stundar. Stater är nämligen inte företag. De går inte i konkurs. Stater har våldsmonopol, beskattningsrätt och centralbanker med sedelutgivningsmonopol.

Vill han ingjuta hopp i läsaren med de orden? Mig skrämmer han snarast skiten ur. Det blir väl ingen fest direkt när staterna öker användningen av de nämnda maktmedlen för att hantera den kollaps som kommer. Jag skulle vilja hävda att patienten i det läget gått från dödsjuk till död. Hela Berghs recept har använts, och används, i full skala i till exempel Zimbabwe.

Recensionen avslutas med en mycket märklig anklagelse:

övertygelsen  att det oundvikligen kommer att straffas av en jättekris, bär spår av önsketänkande

Menar karlen att Johan Norberg och Martin Borgs önskar att världen skall kollapsa i alla finanskrisers moder? Varför i hela fridens namn skulle de då ta sig omaket att göra en film om saken och försöka varna världen?

Filmtajm! (Sänds ikväll klockan 20 på TV4 Fakta.)

Lånetak är inte lösningen

Den alltid så tjänstvilliga Finansinspektionen vill lägga sig i hur bankerna hanterar risktagande när de tar ställning till bostadslån. Bankerna har gått från att hålla med om det sunda i denna tanke till att hävda att där ingen ko på isen är och ger nu tummen ner till lånetaket.

När man läser rapporter om och “analyser” av initiativet framgår det att många verkligen inte har fattat det minsta lilla. Där hävdas (främst av banker och mäklare) att lånetaken “slår mot unga“. Seriöst, om en och annan “ung” hindras från att belåna sig på dagens högt övervärderade bostadsmarknad är det faktiskt bra för dem. De som skriker efter billiga lån till alla verkar räkna med att jorden går under redan i kväll och att alla skulder skrivs av. Eller, rättare, de skiter i följderna för låntagarna bara de kan göra sig en snabb hacka på dem först.

Gillar att reglera

Mats Odell är en “one-trick pony”. Den enda gång han har sagt något fiffigt var när han myntade uttrycket tobleronepolitik. I övrigt kan man räkna med att han själv gärna ger stöd åt alla initiativ att dra det på kortet och skicka räkningen till skattebetalarna. Som när han välkomnar lånetaket:

Det handlar om att skydda hushållen från överbelåning och dämpa den lånetillväxt som långsiktigt inte är hållbar.

Vidare litar han på att Finansinspektionen inte har några egna intressen att bevaka när de hävdar att åtgärden inte kommer att störa bomarknaden:

Jag tycker det är en väl avvägd nivå och Finansinspektionen gör ju också bedömningen att priserna inte kommer att påverkas i någon större utsträckning.

Men de stackars ungdomarna då? Jorå, klart de ska kunna äga sin bostad (detta tycks ju ha blivit en mänsklig rättighet). Bara det att:

Det har byggts alldeles för litet bostäder under en lång period.

Tre meningar, tusen fel. Hur är det med den långsiktigt ohållbara lånetillväxten? Jo, det är osunt att belåningsnivån växer, men det är ju knappast som att om den bara slutade växa så är allt frid och fröjd. Den är redan långt förbi den nivå en fungerande marknadsekonomi behöver. Ekonomisk tillväxt måste baseras på sparande. Varför är den enkla sanningen så svår att förstå för våra politiker?

Lånetaket kan möjligen dämpa lånetillväxten något. Men eftersom Finansinspektionen tydligen menar allvar med att försöka göra det tricket samtidigt som de inte vill att bostadspriserna korrigeras fattar man ju att det kommer spåra ur.

Vad som verkligen skulle hjälpa till att få stopp på ökningen av överbelåningen är att bankerna får ta ansvar för sina egna riskbedömningar. Ta bort bankgarantierna både för sparare och banker. Då behövs inget lånetak. Systemet vi har nu är att bankerna kan ta hur stora risker som helst och om de tjänar pengar på det kan de stoppa dem i fickan, men om det går dåligt används skattebetalarnas pengar för att rädda bankerna. På det läggs ett lapptäcke av regleringar och byråkrati för att försöka hantera de självklara effekterna av upplägget. Lånetaket är en av lapparna i det täcket.

Vi måste sluta att betrakta ägande av bostad som en rättighet. Det går jättebra att hyra. Den svenska bostadsmarknaden håller på att kollapsa totalt. Den behöver det. Följderna kommer att bli fruktansvärda för väldigt många svenskar. Men, tyvärr, alla åtgärder som nu görs för att hålla bostadspriserna under armarna gör bara ont värre. Det är som om vi spelar Svarte Petter. Vi försöker lura in andra att sätta sig i fällan i vårt ställe. Ser inte Odell och Finansinspektionen det omoraliska i detta?

(Gästinlägg från den galna ekonomen, del I)

Jag rekommenderar starkt denna 1.5 timme med bl.a. Nourel Roubini och ingen annan än Bo Lundgren. Gillar inte personligen Roubini, men han verkar relativt påläst (ingen österrikare dock, om vi säger så).

Notera hur slutsatsen de egentligen kommer fram till (utan att säga det) är att euron och eurozonen såsom den ser ut nu inte fungerar överhuvudtaget, men att de desperat vill ha kvar sitt monetära experiment. Jag tycker vidare det är mycket intressant att de anser att vad “systemet”, d.v.s. politiker och stater vill är överordnat vad befolkningen vill, för befolkningen är dum och “väljer fel”. Den överspenderande staten måste få backa på sina löften, för annars kommer medborgarna kräva att den uppfyller sina löften, och då konkursar den. Ungefär.

Jag tror på fullaste allvar att ekonomin i Europa på sikt skulle vara bättre om vi såg ett antal statskonkurser, förutsatt att det inte trycks pengar för att rädda alla. Problemet är att det politiska modet för att förklara för europas samlade befolkning att det saknas några skviljoner för att statliga bidrag och pensioner skall kunna betalas ut kommande decennier är omöjligt att uppbåda. Resultatet kommer bli en ekonomi som är “sluggish” i ett decennium (tror jag, iaf).

Värt att påpeka är också att när Roubini påstår att Tyskland har tjänat på att övriga euroländer inte har kunnat devalvera efter de gick med i Eurozonen så påstår han implicit att tyskland har tjänat på att hålla upp euron medan alla andra drar ned den. Jag tror att den fördel tyska näringslivet har fått av detta har mindre att göra med relativa valutakurser, utan det faktum att valutakurserna har legat stilla och inte rört på sig. Kort sagt – hade alla använt guld hade vi fått exakt samma resultat, med skillnaden att alla centralbanker i hela europa hade successivt varit tvungna att skicka mer och mer av sitt guld till Tyskland, eftersom Tyskland driver majoriteten av ekonomin.

Förslaget om att Tyskland, Slovenien och Finland skall lämna euron och skapa en “hard money euro” tycker jag är det vettigaste, men det kommer aldrig hända, dessvärre.

Rapduell om konjukturcykeln

Nu är det biodags igen. Denna gång något så upplyftande som en duell i rap mellan Keynes och Hayek. Först lite bakgrund:

Världens regeringar prenumererar på ekonomiskt tänk signerat John Maynard Keynes. Han kallade den för General Theory. Det som gör den så poppis bland politiker är att Keynes gör gällande att ekonomin går att styra och planera. Keynes fokuserar på makro-perspektivet och aggregat som total BNP, arbetslöshet och liknande.

Mot Keynes allmänna teori står teorin om konjukturcykeln från den österikiska ekonomiska skolan. Denna skola hävdar att aggregaten leder fel eftersom de döljer människornas handlingar som ligger bakom. Enligt den österrikiska skolan går det inte att ta reda på någonting om den ekonomiska verkligheten genom att använda modeller. Därmed går ekonomin inte heller att styra eller planera på ett stabilt sätt. Alla försök att reglera och planera ekonomin leder till konjuktursvängningar. Denna teori om konjukturcykeln utvecklades främst av Ludwig von Mises och förfinades av F. A. Hayek. Teorin och den österikiska ekonomiska skolan är synnerligen opoppis bland politiker eftersom den gör stora delar av det de går till val på fullkomligt onödigt (i allra bästa fall).

Nu börjar filmen – Fear the Boom and the Bust. Du har väl stängt av mobilen?

Filmen är producerad av econstories.tv där du också kan hitta mer material, som hela texten och du kan ladda ner musiken gratis. (Den går på repeat i min iPhone varje dag.)

Kornet i grannens öga

Rikard Westerberg, ledarskribent på DN, kanske har smygläst den här bloggen? Häromdagen skrev jag om hur frustrerande det är att DN lobbar så hårt för planekonomiska lösningar. På DN struntar man dock i bjälken i det egna ögat och ger sig i stället på andra som visar vurm för planekonomin. Mats Odell får sig idag en känga, välförtjänt sådan, för att han väljer att fortsätta på den socialistiska banan vad gäller hyres”marknaden” för bostäder. Westerberg skriver:

Visst finns det planekonomer i Sverige.

Jupp! Det var ju det jag berättade om häromdagen. Och de är närmare än du vill erkänna, Rikard Westerberg. Mer:

Än så länge får vi vänta … på politiker som förstått det där med utbud och efterfrågan.

Jupp! Liksom vi får vänta på att någon på DN:s ledarredaktion förstått det.