Skogstomtarna konfererar (Gästinlägg)

Del 2 i serien: Gästinlägg från den galna ekonomen

Miljöpartiet gör ju sitt bästa nuförtiden att inte framstå som ett parti som består av batikstrumpor och skogstroll, och vad gäller media-biten får man väl erkänna att de lyckats till viss del.

Vaffö, vaffö?

Dock är det med en viss förfäran man läser det som sägs i de inre leden. Flera talare tog upp en annan jobbpolitisk fråga, välbekant på MP-kongresser, om kortad arbetstid.

Tillåt mig att citera en av skogstomtarna:

Jag tror att vi glömmer att det är klimatsmart att jobba mindre

sade ombudet Ines Svanergren, som vill ha 35-timmars arbetsvecka. Ombudet Leif Engström gjorde en koppling till den omställningen mot ett tjänstesamhälle som partistyrelsen vill se

En bibehållen arbetstid skapar en enorm överproduktion. Vi står inför ett skriande behov att förändra vår livsstil. Vi måste byta konsumtion av prylar till konsumtion av tjänster, det kan vi göra genom att korta arbetstiden.

Innan jag tar och slänger lite välbehövd ekologisk dynga på hela detta uttalande, så kanske jag skall förklara varför jag bryr mig. Vi styrs av en samling idioter som tror att det man säger är sanningen, för att man säger det. “Skapa jobb”. “Stimulera ekonomin”. “Underlätta för företagare”. “Säkra välfärden”. I själva verket är allt detta fullständigt tomma floskler som de som slänger omkring dem inte har en blekaste aning om hur det skulle vara kopplat till verkligheten. Och ovan skogstomte-uttalande är av den kaliber att det får stå som symbol för politisk inkompetens ett tag framöver.

1 ) Att säga att det är “klimatsmart att jobba mindre” är som att påstå att det är bättre för miljön om vi börjar sova 16 timmar per dygn. Fullständigt utan kontext och kausal koppling till verkligheten. Man skulle lika gärna kunna säga “det är brunt att cykla oftare”. Och vem vet, det kanske det är.

2 ) Att prata om en omställning till ett tjänstesamhälle förutsätter att man förstår hur en ekonomi är uppbyggd. Dessa idioter tror garanterat att vi blir ett tjänstesamhälle för att vi skall producera mindre varor och ha en mindre industri. Sanningen är att den nivå av tjänste-samhälle vi har uppnått beror endast och bara på att vi producerar den mängd vi faktiskt gör. Skulle vi producera mindre varor skulle tjänstejobb försvinna och bli till produktionsjobb. Har man inte fattat det så ska man kanske ta och leka tysta minuten. Det kommer bli fantastiskt intressant att se vad dessa tomtar säger när de stora valutastörningarna gör att export-/importmarknaderna börjar studsa som jojo:ar – då kommer varuproduktion bli en fråga om inhemsk stabilitet. Nåja, det där var ju bara en teori som jag inte har belägg för ännu, så skit i det för nu.

3 ) “En bibehållen arbetstid skapar en enorm överproduktion”. Vad finns att säga om ett sådant uttalande? Om vi alla jobbar mindre så garanterar vi att vi producerar lagom? Va? Vi jobbar alltså till största del för att det är kul, och sen går vi och köper pryttlar för pengarna för att det inte skall ha känts helt meningslöst att ha jobbat mer än man måste – det verkar vara så Miljöpartiet tror att ekonomin funkar.

4 ) “Vi måste byta konsumtion av prylar till konsumtion av tjänster, det kan vi göra genom att korta arbetstiden”. Ytterligare ett fullständigt nonsensuttalande. Alltså, istället för att ha en mobiltelefon skall vi börja skrika meddelanden till varandra mellan byggnader? Eller ska vi skriva dem på små papperslappar och starta en ponny-express? Istället för att köra bil så ska vi ha små taxicyklar som körs omkring av kineser? För jag tvivlar på att någon miljöpartist är villig att ta på sig rollen som den som springer med cykeltaxin. Istället för dator så kan vi hyra personer med jättebra minne som vi kan diktera för, och sedan får man ringa upp (förlåt, telegrafera) denna person när man vill ha sitt “data” ? Istället för att köpa ett tetrapak mjölk så skall man kubba ned till bonden Person och lösa en polett för att få mjölka valfri ko, en så kallad “jordbrukstjänst”? Vad f-n pratar dessa människor om?

En gång i tiden framfördes inte den här typen av åsikter, av den enkla anledningen att vanligt folk skulle skratta ut talaren i den milda grad att han fick flytta minst tre grannbyar bort. Jag hävdar att det är dags att vi sätter hårt mot hårt och på ett sakligt sätt börjar förklara varför alla som är miljöpartister faktiskt är outbildade idioter som har en ansvarsnivå av ett dagisbarn, och tror att det moderna samhället byggdes på ekologisk rättvisa och positivt tänkande. Det är ett dåligt skämt att den här typen av människor får komma till tals i frågor viktigare än vilken färg man ska ha på vårgardinerna. Trams, säger jag.

Winston Smith 2024

I dagens SvD uppmärksammar de Miljöpartiets kongress i Uppsala på ett intressant sätt. Tobias Brandel har extrapolerat på propositionerna från partistyrelsen och skrivit en framtidsberättelse som antagligen får höga Miljöpartister att drägla; En dag i gröna Sverige. Personligen får jag skälvan. Ofrihetens tid är på väg om de rödgröna vinner och Miljöpartiet får tillräckligt stor andel av rösterna. Den här morgonstunden önskar jag inte mina barn!

Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte så många sådana kvar i de privatägda tidningarna heller efter lagarna om begränsat reklamutbud.

Maria Wetterstrand tycker berättelsen är “rolig”… Hon saknar partiets alla förslag på att skapa jobb. Ja, hon försöker fortfarande slå i oss att politiker kan skapa jobb. Undrar hur många hon lyckas lura? För visst fattar väl de flesta att den enda skillnaden politikerna kan göra är hur få jobb de lyckas förstöra? Eller, jo, jag erkänner. Önsketänkande.

Mer om MP:s kongress: MP vill införa entreprenörsår, MP vill locka medelklassen, Dubbla budskap.

Inte råd med skatten? Låna!

Jag brukar hävda att skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna är försumbar. Men i takt med att oppositionens förtydligat sitt alternativ har ju även jag börjat se skillnaden mellan pest och kolera. De rödgröna menar allvar med att försöka lura en majoritet av väljarna att en regering verkligen kan skapa jobb genom att höja skatterna.

Om man är blind för sidoeffekter kan det kanske se ut som att när regeringen anställer byråkrater i den offentliga sektorn skapas nya arbetstillfällen. Men det är tobleronepolitik i ett nötskal. Det krävs inte speciellt hårt tänkande för att inse att pengarna med vilka byråkraternas arbeten betalas har tagits från andra. Andra som alla kunnat använda pengarna långt mer effektivt än någonsin regeringen kan.

Mikaela Valterssons inställning, luftad i radioprogrammet Ekot, att om skatten blir för tung kan man belåna sina tillgångar för att ha råd, är utmärkande för rödgrönt tänkande.

Har man en dyr villa, även om man köpte den för mycket lägre pris, så har man också en möjlighet att ta lån på sitt hus. Man har ju ett kapital som ligger i botten och som är en tillgång som man sedan kan sälja eller ta lån på.

Jo, och om huset är överbelånat redan kan du ju alltid sälja det. Slant Valterssons tunga där, kanske? Det kan ju hända alla, eller hur? Ekots reporter var hygglig och gav Valtersson en chans att lägga orden annorlunda genom att fråga om det verkligen är rimligt att begära att folk ska låna för att ha råd med skatten. Svar:

Man har den möjligheten om man vill. Det är en tillgång som inte alla människor har.

Underförstått: Eftersom alla inte har den här tillgången är det rättvist att chockbeskatta den.

Sakernas tillstånd är sådant att pengarna vi arbetar ihop tillhör inte oss, utan staten. Skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna ligger i hur mycket de tycker staten skall dela med sig till den som jobbar. De rödgröna är lite snålare än alliansen i denna aspekt. Där har ni skillnaden mellan pest och kolera. Den här lösningen med att arbetarna kan låna för att ha råd med skatten är extra fiffig eftersom det tar bort den förhatliga 100%-spärren för hur stort skatteutaget kan vara.

Fler reaktioner på Valterssons uttalande: Liberati, Seved Monke, Erik Svansbro, SvD.