"There is no ruler who can compare in virtue with a condition of non-rule" -Pau Ching-yen

Posts tagged ‘Subventioner’

Låt flygbolagen vara ifred

I Metro igår kunde vi läsa att Johan Norberg inte tycker att staterna ska gå in och hjälpa flygbolagen i spåren efter askmolnet. Jag håller i princip med. Staten ska aldrig, aldrig, aldrig hjälpa företag. Den ska bara hålla sig ur vägen. Men, ändå, jag tycker Norberg gör det lite enkelt för sig i sin kommentar. Det kan fan inte kännas kul att driva flygbolag när EU först bestämmer att flygbolagen MÅSTE ersätta kostnader för hotell för passagerare som blivit strandade och SAMMA EU också bestämmer att flygplanen inte får lyfta. Det vi borde ropa efter är ju att staterna lämnar de privata flygbolagen ifred. Slutar konkurrera med dem (säljer eventuella statligt ägda delar), slutar reglera vilka kontrakt de sluter med sina kunder, slutar “hjälpa” flygbolag som inte klarar sig av egen maskin (det är ju att direkt motarbeta de flygbolag som klarar sig själva), sluta försöka tvinga Adam Smiths osynliga hand.

Uppdatering: Så var vi där igen då. Maud Olofsson kunde inte hålla sig. Skattepengarna hon tvingat av oss är ju så lockande!

Är det för övrigt vanligt att just flygbolag är statligt ägda? Tänkte på det där om Flygande Socialism jag skrev om för ett tag sen…

But dad, Sweden is free!

My 10-year-old daughter and I started to talk about philosophy. It’s what she currently say is what she want’s to do when she grows up. I told her that I think she has what it takes to contribute to that field and that she probably also would make a great logician. She asked about what logicians do and via Russel’s Paradox (hers and my favorite) we came quite naturally to speak about ancient Greece. They had been talking about Greek thinkers in school, she said. Then she asked something surprising:

Daughter: Does Greece still have a leading edge in philosphy?

I couldn’t help thinking about how Greece is the G in PIGS and how those countries probably all will collapse, maybe with Greece first.

Me: No, …  that was a very long time ago. … Then again, … yes, maybe, since they have these heroes in their past maybe they keep getting inspired and maybe Greece is still producing great philosophers.

Daughter: Producing! That can’t be the right word.

Me: Well, … foster then? What’s wrong with it producing, anyway?

Daughter: Foster is better … Producing sounds like in a factory.

Me: Yeah, don’t you think countries and regions are a lot like factories, producing food, cars, toys and also philosophers?

Daughter: Not quite, you know, it’s the people who choose what they want to become, not the factory.

That’s my girl! She realizes something Keynes didn’t want to acknowledge. Human Action. Individuals making choices.

Me: That’s only in a truly free society though.

Daughter: What? People can choose freely what to become in Sweden!

Me: Can they?

Daughter: Definitely.

Me: I don’t agree. Think about your piano teacher for instance. She obviously loves her job. Loves teaching new generations how to sing and play piano and such.

Daughter: Exactly. She became what she wanted to be.

Me: But maybe she would rather have  liked to be a free entrepreneur in her field?

Daughter: Couldn’t she?

Me: She could probably not afford it.

Daughter: Why not?

Me: Because she would have to charge a lot more per pupil than we pay for your lessons to make a living from it. She wouldn’t get many pupils since parents like us can’t afford it because most of our money is forced away from us by the government. The same government that runs the music school using some of our money. Even if we could afford it there’s still the choice of paying much less for your lessons using the public option. Do you see how the government has destroyed the market for free entrepreneurship in this area?

Daughter: I think so … But why do you say that the government forces our money from us?

Me: Because that’s what they do. It’s like gangsters robbing you on the street. Those you give what you have lest they kill you or beat you up. The government is saying something like “Give us your money or we will make your life a living hell!”.

Daughter: They wouldn’t use foul language like that!

Me: Right, they wouldn’t, but that is what they mean, isn’t it? If I don’t pay my taxes they claim it and send people here that takes our things away and sell them. And then I would probably have to go to jail too.

Daughter: Yes, I see your point.

Me: Even if your piano teacher didn’t want to be a free entrepeneur, maybe she would still want to become rich from her talents and good hand with you kids?

Daughter: Couldn’t she?

Me: Not with the salary the government pays her.

Daughter: She gets a low salery?

Me: Yes.

Daughter: Maybe you can’t choose freely what you want to be…

Me: In this case it’s the effect of government adding unjust competition on the market for piano lessons. But it’s worse in basic education, because there we have a government monopoly.

Daughter: No, it’s not a monopoly, dad. I go to a “friskola”.

I don’t know how to translate “friskola”. It’s private corporations that  run schools with taxpayer money. All schools, “private” or public, get the same amount of taxpayer money per pupil. Entrepreneurs that can run the school for less than they get from the government pockets the difference. (So far, if the Social Democrats wins this years election they might forbid these school entrepreneurs to make a profit.)

Me: Yes, but your school gets payed with taxpayer money, just like a public school.

Daughter: Is that so? But why does anyone want to run a school like that?

Me: Because they like running schools and there’s money to make from it.

Daughter: How could it be money in it? I thought the school system was starved?

Me: Oh, there’s lots of money to make for the right entrepreneur! You see, your school gets exactly the same amount of money per pupil as public schools do.

Daughter: I don’t quite follow.

Me: But, don’t you know that when the government runs things it does so with great inefficiency? In fact government is the worst operator of any business. That means that even a mediocre entrepreneur can make money simply by running the school more efficiently. And truly skilled entrepreneurs can get really rich.

Daughter: I see … so, the government is bad at running schools and that makes it a good affair for private businessmen?

Me: Spot on. … So do you agree?

Daughter: Agree with what?

Me: That only in a truly free society people can choose what they want to become?

Daughter: Not fully. I don’t get it. Sweden is free!

Me: Is it? Is it freedom that the government forces us to give them our money?

Daughter: No, that’s not free. But they don’t force much from us, do they?

Me: Well, in Sweden we pay the highest taxes in the entire world.

(Yeah, possibly with the exception of North Korea, Cuba and the like, but I didn’t want to complicate the picture further.)

Daughter: We do??? … ummm … So what’s a free society then?

Me: To me it’s a society where government stays out of the way. … Everything is based on free will and exchange. … In a good trade there are two winners. Mutual benefit is the key. … Everywhere the government interferes a piece of freedom is the price. … So … a really tiny government is an important marquee of a free society.

Not a perfect answer, I know! But the question took me by surprise…

Daughter: Are there any truly free countries?

Me: No, but some are more free than others.

Daughter: Of course! Is Sweden one of the freest?

Me: Well, we have the highest taxes in the world, remember?

Daughter: And?

Me: Well, our government forces more money of us than governments in other countries. That means our government has lots resources and has grown really, really big. Huge even. There’s not many activities we can participate in without the government interfering in one way or the other. Lot’s of freedom-pieces payed. Thus; not free. Not by a long shot. But, yes, we have free speech and freedom of press and many other key elements of freedom so we’re not the least free country in the world either.

Daughter: I see …

Me: Remember, this is all as I see it. If you start checking these things up, you’ll find that most people see it differently. Many agree that schools and other institutions run by the government are in bad shape, but they somehow blame it on greedy businessmen. Or something. … Then, of course, there is the odd public school that is run well. It’s very much about what people run it. … What you must do is think hard and much about these things. Investigate them and form your own view. Don’t just swallow the views that “everyone” has. And certainly don’t take my word for it in matters like these, I’m very strongly opinionated here. Ask around. Read. Think. Think a lot.

Daughter: Maybe I will.

Can’t blame her! She’s a kid. Tons of more fun things to care about than if a bloaty government is a good or a bad thing.

End of transcript. I’ve shortened it some and might have gotten some details a bit wrong … But most of it is correct, I’m sure, because the session stuck to my mind in a peculiar way. Yeah, maybe some of it was lost in translation too. English is a struggle!

I’m not sure if I did the right thing talking this openly to her about my views? She tells me she feels free and I tell her she’s a serf… Parental fail? Then again, we have this agreement, my daughter and I, that we should be open and honest with each other. She was in that want-to-be-taken-seriously mode and would have sensed if I was dishonest or avoiding something vital. Besides, I must prepare her for her fight to break the Swedish serfdom. For when I’m not around to fight it for her. =)

Further reading:


Skriv den där boken Steve!

Steven Navarros familj flyttade från Luleå till USA när han var 19 år. Idag är han i startgroparna för att skriva en bok om svensk ekonomi, främst ur ett historiskt perspektiv. En som tycker Stevens projekt är viktigt är Tom Woods, författare av bland annat New Your Times bestsellern Meltdown.

Sammanfattningsvis handlar det om att Tom Woods vill att Steve Navarro skriver sin bok så att världen får hjälp med att sluta peka på Sverige som det lyckade exemplet på välfärdsstaten. Fler och fler av oss svenskar märker ju att det inte fungerar. Kollektivtrafiken är ett skämt, vårdköerna milslånga, försäkringskassan är allas fiende, vi kan fortfarande inte bestämma själva när och var vi handlar vi, etcetera. Men för många i omvärlden är Sverige en lyckad modell. För utländska politiker som önskar sig oinskränkt makt är det en våt dröm. Steve Navarro kan hjälpa till att beröva dem den drömmen. Heja, heja!

Socialistisk jul

Skönt att man slipper vara rädd

Julaftonens DN är absurd läsning. Kanske är det mot fonden som reses när man är halvvägs igenom Atlas Shrugged som tidningens socialistiska vinkel blir så extra tydlig? Redan på förstasidan klingar varningsbjällror. Där:

Bläddrar vi en sida kommer vi till världens i särklass tråkigaste ledarsida. Här är man van vid resonemang som hyllar status quo. Så här på julaftonen har man valt att sprida lite dåligt samvete över att många svenskar har råd att ge varandra fina julklappar.

På debattplats har man i alla fall gett plats åt lite ifrågasättande av den svenska planekonomin. Där pekar lantbruksprofessorerna Martin Wierup och Ivar Vågholm på konflikten inom Livsmedelsverket som skall tillvarata såväl djurens hälsa som jordbrukets ekonomi. Följderna blir därefter.

På sidan åtta kommer vi så fram till dagens huvudnyhet. Att Livsmedelsverket håller svenskarna i skräck för fett i maten helt i onödan. Åsikten att verket bör ändra sina rekommendationer luftas. Men ingenstans ser man ens en rad om att det är helt sjukt att Livsmedelsverket överhuvudtaget slösar skattepengar på att försöka reglera vad vi äter. Naturligtvis ser vi inte heller antydan till att leta efter den grundläggande orsaken till att Livsmedelsverket så länge tillåtits skrämma svenskar till att äta mat med för lite fettinnehåll: verkets existens. Lägg ner skiten och låt oss äta vad fan vi vill!

På sidan 17 (jag är stockholmare) hittar vi en artikel om hur näringsidkarna i Slakthusområdet verkar under det godtycke som endast ett statligt eller kommunalt ägande kan leda till. Stockholms stad äger tydligen de flesta av fastigheterna i området. Företagarna vet inte vad som gäller år från år och i kommunen finns inget intresse av att föra en dialog om saken. Det märkliga är att skribenten (jag vägrar kalla honom journalist) inte ens undersöker varför fastigheterna har sämsta tänkbara ägandeform.

Blädder… Blä, jag vill inte påminnas om Skatteverket. Speciellt inte om det sjuka faktum att de bestämmer vad vi får heta i Sverige. Här blir deras okunnighet fullt exponerad. Föräldrarna ville döpa sin son till Nasr Allah (Guds gåva), men Skatteverket bestämmer att

namn som kan uppfattas som anstötliga av religiösa skäl inte kan ska godtas som förnamn

Att det utesluter alla förnamn som finns och skulle kunna finnas verkar de inte inse. Fuck Skatteverket!

Nä, nu pallar jag inte rapportera mer från dadda-Sverige. Jag avslutar med att förundras över kyrkoherde Tim Jones från York som uppmanar fattiga att följa Robin Hoods exempel.

Mitt råd som kristen präst, är att snatta.

Men man skall inte stjäla från små familjeföretag, tycker kyrkoherden. Nä, från stora kedjor ska det vara. Då smetas effekten ut, tror han. Att kedjans marginaler försämras och det kanske leder till arbetslöshet för de som arbetar där blundar han gärna för. Hur kommunistiskt Tim Jones uppfattar det kristna budskapet framgår tydligt av följande uttalande:

Eftersom Guds kärlek för de fattiga och föraktade väger tyngre än egendomsrätten för de rika.

Ja, guds kärlek för de fattiga framstår ju i all sin glans om man blickar ut över tillståndet i världen idag. Varför skulle töntig egendomsrätt tillåtas stå över den?

DN, oberoende planekonomisk

I dagens huvudledare i DN uppvisar man en ofta skådad förmåga att babbla helt osammanhängande. Å ena sidan tycker de att Riksbankens och regeringens expansiva ekonomiska politik är rätt och riktig och ett bra svar på den ekonomiska krisen. Å andra sidan är det en farlig väg som kan leda till bubblor. Ytterligare å andra sidan är det den enda vägen… Ser de inte vad det är de beskriver? Det är ju konjukturcykeln för bövelen!

Folding fun

Kul som lek

Ledarartikeln konstaterar om lågräntepolitiken:

Låntagare gynnas medan sparare missgynnas, vilket knappast är önskvärt ur samhällsekonomisk synvinkel.

Ändå förespråkar alltså samma skribent denna politik. Eller är det olika skribenter som skrivit artikeln kanske? Det blir som en sådan där “rolig” gubbe man kan roa sig med att rita tillsammans. Jag ritar huvudet och viker undan det, du ritar överkroppen, någon tredje person ritar överbenen och nästa person får rita fötterna. När man vecklar upp det får man tillsammans sig ett gott skratt. Skillnaden är väl att när man vecklar ut DN:s ledarartikel vill man helst gråta. Lyss:

Utlåningstakten till hushållen … driver upp priserna på bostadsmarknaden … Samtidigt ökar arbetslösheten medan ekonomin i sin helhet krymper. Det tyder på att en bostadsbubbla kan vara på väg att växa till.

(Min kursivering) Jag tror att det enda som skulle kunna få DN att säga att det är en bubbla är när den tydligt har brustit. Innan dess kan det på sin höjd tyda på det. På sin allra höjd.

Räntan är det i särklass viktigaste priset som finns på marknaden. Det är ju priset för att köpa något nu i stället för sen (sen, när man sparat ihop till det). Priset styr investeringsvalen hos marknadens aktörer. DN tycker:

I en marknadsekonomi är prisfluktuationer ett naturligt inslag.

Mmkay… Den dörren behövde tydligen sparkas in. Det blir tydligt varför strax. Dessa prisfluktuationer tycker DN inte skall gälla räntan, det priset är för viktigt att överlämna till marknaden att bestämma. Den logiska slutsatsen är att tidningen, som påstår sig vara Liberal, inte tycker marknadsekonomi är en toppenidé. Bättre då med centrala planerare som väntas kunna ta hänsyn till precis allt och reglera fram en stabil ekonomi med artificiella räntor och tvångsmedel. Det har aldrig någonsin fungerat förut, men antagligen är dagens planerare mycket bättre än de som tidigare försökt.

Det här med att ha alla pusselbitar för att kunna förstå att det är den centrala planeringen av ekonomin som orsakar både bubblor och kriser samtidigt som man vägrar sätta ihop pusslet är oerhört suspekt. Är de dumma i huvudet där på DN:S ledarredaktion? Antagligen inte. Är de onda? Nja, jag tvivlar på det. Vad är det då? Religion? Tillber de Keynes så hårt att skygglapparna inte går att ta loss längre? Det börjar brännas! Kanske är det en kombination? Lite halvkorkade, inte med alldeles, alldeles rent mjöl i påsen samt okritiskt förlästa på fullkomligt idiotiska ekonomiska teorier.

Sjukvårdsupplysning för husdjur

Nu när staten är på god väg att tjäna 2,5 miljarder kronor och dessutom gav intryck av att vilja hushålla lite med våra skattepengar och inte ge dem till lata konstnärer och schackspelare började man ju så smått undra vad man skulle satsa på i stället. En del av gåtan fick sin lösning häromdagen då jordbruksminster Eskil Erlandsson berättar att han beställt en utredning med syfte att skapa en sjukvårdsupplysning för husdjur. Du läste rätt. Men ta inte mitt ord för det, läs här och här, eller här:

Tanken är att man ska kunna få hjälp om exempelvis ens hund blir sjuk en söndagmorgon.

Tänk så bra. Skönt att staten tar hand om oss och våra husdjur!

Alltså, jag gillar djur! Det är inte det.

Alltså, jag gillar djur! Det är inte det.

Djurägare ska både kunna få rådgivning per telefon och hjälp att komma i kontakt med en veterinär som har jour.

Tur att vi har dig Eskil!

Enligt jordbruksministern är en sjukvårdsupplysning för djur något som många frågar efter.

Jaha? Efterfrågan finns? Men varför tar då inte marknaden hand om saken? Djurägarna vill inte betala va? Nä, det är ju så mycket rättvisare om alla är med och betalar för deras husdjur. Vasa? Finns det redan marknadsaktörer som sköter det här? Eskil, du tror inte dessa aktörer kvävs av att du kommer dragande med en socialistisk lösning? Jaha, du tänker på det stundande valet? Tänkte väl det.

De flesta andra måste ju jobba

Äntligen. Konstnärernas inkomstgaranti slopas. Länge har vi skattebetalare tvingats avlöna ett gäng utvalda (inte av oss) konstnärer.

Regeringen tar bort den livslånga inkomstgaranti på 214 000 kronor om året som särskilt utvalda kulturarbetare kan få.

Tyvärrr fegar alliansregeringen ur och låter de som nu avnjuter denna garanti behålla den. Obegripligt.

Men det är ett steg i helt rätt riktning. Det finns fler som vi skattebetalare tvingas avlöna. Som kungahuset. Ta nu bort apanaget också!

Samma nyhet i SvD som också listar de 157 som idag äter och skor sig på vår bekostnad.

Upp och ner i takt med politiken

Hittade en intressant artikel på bloggen The Liberty Papers – Another False Green Shoot Exposed. Jag citerar:

Here in California, our state decided to offer a tax credit to buyers of new housing construction. Unsurprisingly, $10K in free money gave the housing market a bit of a kick in the pants, particularly new construction.

Now they’ve run out of money. And in a complete and utter coincidence, which nobody could possibly have predicted, new housing starts are drying up!

Konjukturen kränger vilt för att den styrs politiskt

Konjukturen kränger vilt för att den styrs politiskt

Hur skulle det vara om politiker förbjöds att lägga sig i marknaden? Det kanske skulle byggas hus när och där det fanns efterfrågan? Husen kanske skulle kosta vad folk var villiga att betala? Jobbig tanke för samhällsbyggare kanske, men visst skulle det vara befriande för oss medborgare?

Cash for Clunkers en byråkratisk mardröm

USA tar till sig allt fler subventionerings- och stimuleringstrick från Sverige. Här är det inte många som reagerar när regeringen försöker påverka hur vi beter oss med diverse subventioner och anpassade momsnivåer. När ledningen för MUF tänker till sitt allra bästa är det just lösningar som anpassad moms de kommer på och det under parollen inga subventioner.

Sverige ligger därmed en bit före USA. Där finns det i alla fall en opinion som reagerar på subventionsinitiativ. Som det snart ökända Cash for Clunkers-programmet. Programmet går ut på att amerikaner kan få pengar från staten för sin gamla bil, som skrotas, när de köper en ny, miljövänligare, bil. Att miljön får ta emot sjukt mycket stryk för att fungerande bilar skrotas och nya bilar måste byggas för att ersätta dem, bryr man sig tydligen inte om. Det är den politiska signalen som är viktig, eller nåt.

Skrota subventionerna

Skrota subventionerna

Vi har haft liknande program här, men de enda gångerna de syns i debatten är när de anses för begränsade eller stängs av. Eller, som i fallet med pigbidraget, det är lite för rika människor som för direkt kan dra nytta av subventionen.

Som alltid när regeringar ska in och “hjälpa till” på marknaden blir resultatet ett stort resursslöseri och en enorm byråkrati. Så även med Cash for Clunkers. I USA har nu många, många bilhandlare med svåra likviditetsproblem. De har nämligen behövt lägga ut pengarna för att sedan begära in dem från staten. Ungefär som med ROT-avdraget alltså. Och liksom med ROT-avdraget blir det ett spel med den egna likviditeten som entreprenören tvingas ge sig in i.

Nu har den byråkratiska mardrömmen för USAs bilhandlare verkligen börjat. Dock, som The Provocateur påpekar, bara börjat. Det flyttas byråkrater i tusental från alla håll och kanter i USA till att ta hand om denna process. Obama har nog rätt när han försäkrar att det inte kommer påverka de verksamheter dessa byråkrater nu inte ägnar sig åt. Byråkrater är rent generellt oftast överflödiga.

Hur många bilhandlare som kommer hinna gå omkull av likvidetsproblem för att staten varit där och hjälpt till är det ingen som vet än. Men när det räknas ihop ska jag försöka komma ihåg att blogga om det. Påminn mig gärna!

Mer clunkers-läsning: SvD: Om “succén”

Ofria friskolor, kan det va nåt det?

Får skattepengar gå till kapitalister? Det gör det ju hela tiden. Men för Carin Jämtin får det inte vara så, åtminstone inte om det är för synligt. Speciellt skattepengar för “välfärd” skall hållas borta från kapitalister. Och det är politiker som skall ordna den biffen:

Detta ser jag som en av politikens viktigaste uppgifter: att förvalta våra gemensamma resurser till allas bästa.

Själv tycker jag det är var och ens viktigaste uppgift att förvalta sina resurser på bästa sätt. Carin Jämtin skall ha så lite som möjligt av våra resurser att förvalta. För hon är en planekonom och kommer vara den allra bästa på att slösa bort dem.

Klarspråk från Carin Jämtin:

Låt mig vara mycket tydlig: Dagens problem är inte själva valfriheten eller de fristående aktörerna – tvärtom. Problemet ligger i det system vi politiker har skapat.

Min kursivering. Faktum är att just den dängan skulle jag kunna använda som en slogan för den här bloggen. Man skulle tro att jag och Carin Jämtin är överens. Hon skriver i samma debattartikel:

Jag tror på valfrihet inom välfärden. Jag är benhårt övertygad om att möjligheten att välja skola, hemtjänst eller gruppboende har gjort vardagen bättre både för dem som väljer, och för dem som inte väljer. Men det är möjligheten för medborgaren att välja och välja bort som leder till bättre verksamhet – inte vinstintresse eller driftsform

Sådana här politiker är farligare än andra. De som uttrycker den goda viljan, men är beredd att offra vår frihet för att uppnå den politiskt. För självklart är det ett felslut. Självklart är det vinstintresset som lockat skickliga entreprenörer till skolmarknaden och som gjort att det nu finns mer valfrihet. Att de kan göra så god vinst och ändå vara lockande alternativ visar ju på hur sopiga kommunpolitiker och byråkrater är på att driva skolverksamhet. De har drivit upp kostnaderna och ned kvaliteten i proportion.

Pappers-DN skriver idag en “undersökande” artikel om hur privatskolekoncernerna använder vinstpengarna till att expandera. Huva ligen! Och inte bara det. Expandera utomlands! Ve och fasa. (Även på DN.se nu.)

Jag tror vi får bestämma oss. Vill vi ha valfrihet i skolan måste vi tillåta marknadens aktörer att sköta om saken. Och kommunerna borde förbjudas att driva konkurrerande verksamhet. Man kan inte, som Jämtin tycks tro, be entreprenörer att ta risker och ösa in sitt kunnande och engagemang samtidigt som man rycker bort det som är deras drivkraft. Det säger väl sig självt?

Fler artiklar om Jämtins utspel: DN: Jämtins villfarelse, Kjell Olof Fält: Friskolornas vinster utarmar inte skolan, SvD Ledare om exporten

Tag Cloud

%d bloggers like this: