Är Socialdemokraterna körda?

Jag har hängt en del på Juholts och Socialdemokraternas fejjansidor de senaste dagarna. Förutom att det verkar vara ett parti där gräsrötterna är förbjudna att skriva på begriplig svenska ser det även ut som om partiet rymmer precis alla åsikter inom det totalitära spektrumet, från vänster till höger.

Om sossarna någon gång haft en politisk kompass har de tappat bort den. Det enda målet man tycks eniga om är makt. De fullkomligt glöder av övertygelsen att partiet måste ha makten över svenskarna. Men sen tar det stopp på enigheten. För vem som skall ha makten över partiet? Och man frågar sig inte “hur skall vi övertyga tillräckligt många svenskar om att vår politik är rätt?” I stället gapar man och träter om vilken politik som kan lyckas samla flest svenskar.

Ja, det funkade för Moderaterna, men det är stor skillnad. I Moderaterna var det ingen som hade någon speciellt stark övertygelse om något över huvud taget så det ansågs som ett genidrag att sno sossarnas gamla politik rakt av. Inom sossarna finns det en massa gräsrötter med övertygelser. Bara det att det är helt olika övertygelser. Jag tror de skulle tjäna på att dela upp partiet i sex-sju delar. Det man har nu kommer man aldrig kunna hålla ihop.

Man kan tycka synd om Socialdemokraterna, men de borde finna tröst i att socialdemokratin har vunnit. Inte bara för att Moderaterna kopierat deras koncept. Socialdemokrati har blivit så normgivande att all politik som inte är socialdemokratisk är direkt politisk inkorrekt. Och det inte bara i Sverige. Det är en global sjukdom. Socialdemokraterna är döda, länge leve socialdemkratin!

Krig består av massivt våld, död och elände

Skönt att ha fel ibland. Igår klagade jag över den totala bristen på debatt kring FNs nystartade krig i Libyen. Medan alla etablerade politiker och alla deras organ fortfarande är rörande överens om att Sverige bara måste ut och kriga vi också, dök det idag i alla fall upp en debattartikel på DN debatt som vill påminna om krigets verklighet och ifrågasätta om bomber och flygplan är ett speciellt klokt sätt att skydda civila på. Robert Egnell fil dr, lektor i militärstrategi vid Försvarshögskolan pekar också på hur nyspråk tas till för att lura oss själva och andra på vad det är vi håller på med:

Sverige och andra länder skickar inte sina soldater i krig, utan de ”samordnar civila och militära resurser för att vinna lokalbefolkningens stöd, skydda civila och bidra till demokrati, jämställdhet och ekonomisk utveckling”. Exakt hur militära förband som är organiserade, utrustade och tränade för professionell våldsutövning ska bidra till dessa mål är inte alltid självklart.

Egnell efterlyser en etisk debatt om målen och medlen när sådana här operationer sätts i rörelse:

Nog är syftet att skydda civila från grova övergrepp av den egna staten lovvärt, men militära insatser, inte minst från luften, är mycket trubbiga instrument för att försöka uppnå detta. Det minsta vi kan kräva inför användandet av militärt våld för humanitära syften är därför en etisk debatt om rättfärdigheten inte bara av målen, utan även av de medel vi använder.

Det är modigt, för när det råder ett så kompakt konsensus kring att man inte ska diskutera en sak blir det direkt politiskt inkorrekt att göra det. Egnell riskerar sin karriär för en oerhört viktig sak och till det vill jag se honom i ögonen och utbrista: Respekt!

Louis Vuitton + Darfur forever

Gallery

Image by d'n'c via Flickr

Väskan på bilden. Feta böter för hon som målade den: 2 miljoner spänn! Den liknar nämligen en väska från Louis Vuitton. Jag hittade bilden här: Louis Vuitton + Darfur forever och vill hjälpa till att sprida den. Hur fan kan man hävda upphovsrätt när någon målar en sak som liknar en produkt? Och vad har de för jävla lagar i Nederländerna? Folk döms utan att ens ha haft en chans att försvara sig.

Nu hittade jag bildens hemsida också: Darfurnica

DN, trendigt liberal

Niclas Ericsson skriver idag ett ledarstick med rubriken “Liberal Trend”. Eftersom DN konsekvent vägrar publicera dessa korta pekoral på sin sajt citerar jag sticket i sin helhet:

Att kalla sig liberal tycks vara det nya svarta. I en opinionsundersökning som utförts på uppdrag av tankesmedjan Fores ser sig sex av tio tillfrågade som liberaler. Bland dem som fyllt 60 år är hela sju av tio liberaler. Det är i stället den yngsta gruppen, 18-29 år, som är minst liberal. Endast 44 procent av de yngre bekänner sig till liberalismen.
Skrapar man lite på ytan upptäcker man dock att varannan av dem som kallar sig liberaler inte kan ange varför. Det tyder inte på någon djupare ideologisk förståelse för den etikett man har valt. Samtidigt förklarar det kanske hur 70 procent av Kristdemokraternas och 35 procent av Vänsterpartiets väljare kan kalla sig liberaler.

Det förklarar även hur Dagens Nyheter kan kalla sig liberal.

Jämför gärna Liberala Partiets manifest med DN:s blötdjursvariant av liberalism.

(Gästinlägg från den galna ekonomen, del I)

Jag rekommenderar starkt denna 1.5 timme med bl.a. Nourel Roubini och ingen annan än Bo Lundgren. Gillar inte personligen Roubini, men han verkar relativt påläst (ingen österrikare dock, om vi säger så).

Notera hur slutsatsen de egentligen kommer fram till (utan att säga det) är att euron och eurozonen såsom den ser ut nu inte fungerar överhuvudtaget, men att de desperat vill ha kvar sitt monetära experiment. Jag tycker vidare det är mycket intressant att de anser att vad “systemet”, d.v.s. politiker och stater vill är överordnat vad befolkningen vill, för befolkningen är dum och “väljer fel”. Den överspenderande staten måste få backa på sina löften, för annars kommer medborgarna kräva att den uppfyller sina löften, och då konkursar den. Ungefär.

Jag tror på fullaste allvar att ekonomin i Europa på sikt skulle vara bättre om vi såg ett antal statskonkurser, förutsatt att det inte trycks pengar för att rädda alla. Problemet är att det politiska modet för att förklara för europas samlade befolkning att det saknas några skviljoner för att statliga bidrag och pensioner skall kunna betalas ut kommande decennier är omöjligt att uppbåda. Resultatet kommer bli en ekonomi som är “sluggish” i ett decennium (tror jag, iaf).

Värt att påpeka är också att när Roubini påstår att Tyskland har tjänat på att övriga euroländer inte har kunnat devalvera efter de gick med i Eurozonen så påstår han implicit att tyskland har tjänat på att hålla upp euron medan alla andra drar ned den. Jag tror att den fördel tyska näringslivet har fått av detta har mindre att göra med relativa valutakurser, utan det faktum att valutakurserna har legat stilla och inte rört på sig. Kort sagt – hade alla använt guld hade vi fått exakt samma resultat, med skillnaden att alla centralbanker i hela europa hade successivt varit tvungna att skicka mer och mer av sitt guld till Tyskland, eftersom Tyskland driver majoriteten av ekonomin.

Förslaget om att Tyskland, Slovenien och Finland skall lämna euron och skapa en “hard money euro” tycker jag är det vettigaste, men det kommer aldrig hända, dessvärre.

Vad är så fel med rikedom?

Eller: De rödgröna bekänner färg. =)

Nu ska de rika beskattas igen. Fast den här gången på ett säkert rätt så att de förmögna inte kan smita:

Vi vill inte ha tillbaka den gamla förmögenhetsskatten som gick att komma runt för de riktigt rika. Den läckte som ett såll.

Huvaligen, de riktigt rika kunde behålla en del av sina pengar trots att staten gjorde allt den kunde för att ta dem. Så kan vi ju inte ha det.

Jag undrar vad som snurrar i huvudet på de här giriga politikerna som gör att de tittar så avundsjukt på folk som lyckats samla rikedom? Vad är logiken med att ta pengar från de som vet hur man gör för att skapa rikedom och ge dem till en statsapparat som bara vet hur man förstör samma pengar?

Troligen är det så här enkelt:

• Majoriteten av befolkningen är inte rika.
• Många av dem tycker nog det är en bra idé att andras pengar tas till att bekosta allehanda statliga utgifter.
• De rika är inte tillräckligt många för att utgöra en väljargrupp man behöver flirta med.

Tydligen skall de som inte är så himla rika pungslås av de rödgröna de också. Känns ju genast mer rättvist…

Moderater för public service

Svunnen är den tid då man kunnat räkna med att Moderaterna såg det omoraliska i statsägd television och radio. Nu slåss M med S om vilka som är mest måna om public Service.

Men varför inskränka oss till lilla Sverige? Låt oss ta det en nivå till, tycker moderate riksdagsmannen Mats Johansson: Nordisk public service!

Det tål att upprepas: Med sådana moderater behöver vi inga socialdemokrater.

Alvendalplanen

När fan blir gammal blir han religiös. Heter det så? Nåväl, det är ungefär vad som slår mig när man läser om moderater som visar sig vara stolta planerare.

Alliansen i Stockholm för en ansvarsfull stadsbyggnadspolitik som värnar stadens särart men också planerar för dagens och morgondagens utmaningar.

Skriver Kristina Alvendal (M). Hon följer upp med att förmedla visionen om “promenadstaden” och andra jättelika projekt. Kanske inser hon inte hur läskig hon låter? Politiker med stora visioner är det farligaste som finns. Ju större visioner desto större anledning till oro.

Här är ett bättre förslag på hur vi ska få fart på utvecklingen av Stockholm:

1. Lägg ner stadsbyggnadskontoret.
2. Skrota skönhetsrådet.
3. Privatisera alla fastigheter och all mark.
4. Låt marknadens aktörer avgöra vilka projekt som behöver genomföras.

Följden blir att Kristina Alvendal (M) blir av med sitt välbetalda och helt meningslösa jobb. Men det skulle inte stanna därvid. Vi skulle spara enorma summor skattepengar genom att vi även blev av med horder av andra byråkrater.

Slappna av, staden är i Planerare Alvendals händer

Socialistisk jul

Skönt att man slipper vara rädd

Julaftonens DN är absurd läsning. Kanske är det mot fonden som reses när man är halvvägs igenom Atlas Shrugged som tidningens socialistiska vinkel blir så extra tydlig? Redan på förstasidan klingar varningsbjällror. Där:

• påminns vi om vårt Livsmedelsverks arbete med att reglera vad vi äter. (Helt utan att det befängda med detta ens nämns.)
• läser vi att Volvo fullföljer sitt svenska arv genom att troligen bli kommunistägt. (Reflektion kring detta lyser med sin frånvaro.)
• förväntas vi förfasas över att förändringar i klimatet tvingar djur och växter att omgruppera. (Underförstått att vi ska ha dåligt samvete eftersom den obekräftade uppfattningen att det är människan som orsakar förändringarna är helig och inte kommer ifrågasättas av DN.)

Bläddrar vi en sida kommer vi till världens i särklass tråkigaste ledarsida. Här är man van vid resonemang som hyllar status quo. Så här på julaftonen har man valt att sprida lite dåligt samvete över att många svenskar har råd att ge varandra fina julklappar.

På debattplats har man i alla fall gett plats åt lite ifrågasättande av den svenska planekonomin. Där pekar lantbruksprofessorerna Martin Wierup och Ivar Vågholm på konflikten inom Livsmedelsverket som skall tillvarata såväl djurens hälsa som jordbrukets ekonomi. Följderna blir därefter.

På sidan åtta kommer vi så fram till dagens huvudnyhet. Att Livsmedelsverket håller svenskarna i skräck för fett i maten helt i onödan. Åsikten att verket bör ändra sina rekommendationer luftas. Men ingenstans ser man ens en rad om att det är helt sjukt att Livsmedelsverket överhuvudtaget slösar skattepengar på att försöka reglera vad vi äter. Naturligtvis ser vi inte heller antydan till att leta efter den grundläggande orsaken till att Livsmedelsverket så länge tillåtits skrämma svenskar till att äta mat med för lite fettinnehåll: verkets existens. Lägg ner skiten och låt oss äta vad fan vi vill!

På sidan 17 (jag är stockholmare) hittar vi en artikel om hur näringsidkarna i Slakthusområdet verkar under det godtycke som endast ett statligt eller kommunalt ägande kan leda till. Stockholms stad äger tydligen de flesta av fastigheterna i området. Företagarna vet inte vad som gäller år från år och i kommunen finns inget intresse av att föra en dialog om saken. Det märkliga är att skribenten (jag vägrar kalla honom journalist) inte ens undersöker varför fastigheterna har sämsta tänkbara ägandeform.

Blädder… Blä, jag vill inte påminnas om Skatteverket. Speciellt inte om det sjuka faktum att de bestämmer vad vi får heta i Sverige. Här blir deras okunnighet fullt exponerad. Föräldrarna ville döpa sin son till Nasr Allah (Guds gåva), men Skatteverket bestämmer att

namn som kan uppfattas som anstötliga av religiösa skäl inte kan ska godtas som förnamn

Att det utesluter alla förnamn som finns och skulle kunna finnas verkar de inte inse. Fuck Skatteverket!

Nä, nu pallar jag inte rapportera mer från dadda-Sverige. Jag avslutar med att förundras över kyrkoherde Tim Jones från York som uppmanar fattiga att följa Robin Hoods exempel.

Mitt råd som kristen präst, är att snatta.

Men man skall inte stjäla från små familjeföretag, tycker kyrkoherden. Nä, från stora kedjor ska det vara. Då smetas effekten ut, tror han. Att kedjans marginaler försämras och det kanske leder till arbetslöshet för de som arbetar där blundar han gärna för. Hur kommunistiskt Tim Jones uppfattar det kristna budskapet framgår tydligt av följande uttalande:

Eftersom Guds kärlek för de fattiga och föraktade väger tyngre än egendomsrätten för de rika.

Ja, guds kärlek för de fattiga framstår ju i all sin glans om man blickar ut över tillståndet i världen idag. Varför skulle töntig egendomsrätt tillåtas stå över den?

Kornet i grannens öga

Rikard Westerberg, ledarskribent på DN, kanske har smygläst den här bloggen? Häromdagen skrev jag om hur frustrerande det är att DN lobbar så hårt för planekonomiska lösningar. På DN struntar man dock i bjälken i det egna ögat och ger sig i stället på andra som visar vurm för planekonomin. Mats Odell får sig idag en känga, välförtjänt sådan, för att han väljer att fortsätta på den socialistiska banan vad gäller hyres”marknaden” för bostäder. Westerberg skriver:

Visst finns det planekonomer i Sverige.

Jupp! Det var ju det jag berättade om häromdagen. Och de är närmare än du vill erkänna, Rikard Westerberg. Mer:

Än så länge får vi vänta … på politiker som förstått det där med utbud och efterfrågan.

Jupp! Liksom vi får vänta på att någon på DN:s ledarredaktion förstått det.