New Formula – Mer reglering

I den finansiella krisen saknas det inte opinion som hävdar att krisen är marknadens fel. Det finns en insikt som delas av alla på hela skalan från regleringsivrare till frihetssträvare; Girighet blir vi inte av med. (André Assarsson påminner om Thomas Sowells jämförelse med gravitationen.) Vänner av reglering vill ändra i systemet så att girighet inte lönar sig. De inser inte att det är som att försöka trampa bort en bubbla på en plastmatta. Girigbukarna är experter på att utnyttja systemfel.

Krisen var naturligtvis regleringarnas fel. Lösningen är att avreglera. Ju färre lagar och förhållningsregler desto transparentare marknad. Transparens är alltid bra! Det blir ett mycket jämnare spel och marknaden kan mycket effektivare jämna ut toppar och dalar än någonsin politiker och byråkrater kan.

Gissa om jag blev glad när jag såg att DN på debattplats gett plats åt en artikel med rubriken ”Sverige bör gå i spetsen för ett nytt finansiellt system” av Gabriel Urwitz (del två). Hoppfullt (jag visste inget om Gabriel Urwitz innan) öppnade jag tidningen och började läsa. Besvikelsen infann sig omedelbart. Nytt finansiellt system betydde inte mer än det där ordet “Ny” som står på alla rengöringsprodukter. Nya Yes är lika bra som gamla (Nya) Yes, det vet väl de flesta. Tyvärr håller inte analogin hela vägen. Nya finansiella systemet är sämre än gamla finansiella systemet. Urwitz slår fast:

Viktigast är att bankers och andra finansinstitutioners risktagande regleras bättre än före den ekonomiska krisen.

OK, ser man halvfulla glas skulle man kunna tolka “regleras bättre” som “regleras mindre“, men glaset välts snabbt omkull:

Den svenska modellen … kan mycket väl fungera. Det måste i så fall till en större löpande koordinering av tillsynen mellan FI, RB och även Finansdepartementet (FD), där dessa tre organ tillsammans löpande måste göra en makroekonomisk bedömning av riskläget och konsekvenserna för samhällsekonomin.

Lägg till en gnutta fantasi och man kan föreställa sig dessa byråkrater som analyserar och vrider på kranar för att hålla systemet i balans. En våt dröm för Urwitz och Anders Borg, men en mardröm för oss som skall leva med effekterna. Öppet mål för godtycke, girighet, svågerpolitik och än mer makt åt de som har råd med massiv lobbying.

Urwitz sällar sig till den stora skaran som beskriver problemet så här:

En av huvudorsakerna till den nuvarande finansiella krisen är ett för stort risktagande framförallt genom för hög skuldsättning i stora delar av det globala finansiella systemet. Varför har stora banker tagit dessa risker?

Det är rätta takter att ställa den där frågan varför! Synd bara att han besvarar den fel. Här är mitt svar som består av två delar:

1. Regeringar och centralbanker blåste upp en enorm bubbla med hjälp av artificiellt låga räntor och diverse andra regleringar.
2. Bankerna kände sig trygga att om de tog för stora risker skulle de bli räddade av skattepengar. Denna gång liksom alla gånger tidigare. Lehman Brothers bettade fel, men det var bara för att de Keynesiska ekonomerna var så säkra på att deras evighetsmaskin var felfri att Lehman skulle klara sig fint.

Urwitz “nya” finansiella system är en hög gammal skåpmat. Regeringar och centralbanker ska låta bli att blåsa upp bubblor och låta bli att rädda banker och andra företag som missköter sig.