"There is no ruler who can compare in virtue with a condition of non-rule" -Pau Ching-yen

Inför förra riksdagsvalet var ett av de öppna mål alliansen kunde skjuta mot den tradition av politiska utnämnämningar som Socialdemokraterna efter alltför många år vid makten utvecklat och förfinat. Generaldirektörer och Lanshövdingar är bland det första man tänker på. Framförallt den sistnämnda gruppen är en skara gamla kompisar till sosseregeringar.

Att göra upp med denna avart till maktutövande var en valparoll värd att kämpa för. Är det då inte många med mig som skakar på huvudet åt att alliansen när den väl kommer till makten väljer att låta saken bero? Några öppna rekryteringar är det inte längre tal om. Det är alltför bekvämt att kunna göra politiska vänner en tjänst och att ha någonstans att stoppa undan politiska ovänner. Jag kommer att tänka Animal Farm och grisar som går på två ben.

Det är väldigt tyst om det här. Idag kan vi i alla fall se spår av kritik när Dagens Nyheter skriver om den märkliga praxis som gör att statliga toppjobb innebär någon slags livstids garanti på utkomst. Spelar ingen roll hur de klantat sig på sina uppdrag, de får något låtsasuppdrag och full lön ändå. Jag tror inte jag förstår vad det är alliansregeringen tror sig vinna på att gödsla grogrunden för poltikerförakt så ivrigt.

Idag (16 augusti) skrev SvD också om livstidsinkomsterna.

What's on your mind?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Tag Cloud

%d bloggers like this: