Jonathan Catalán’s list of introductory reading

Just stumbled across this list over at the Mises.org forums. Thought you’d be interested.

Jonathan Catalán:

My list is probably not the top ten, but nonetheless form what I think would be a good introduction to libertarianism and Austrian economics. In no particular order:

1. Palmer, Matt, “Rothbard and the Nature of the State“
2. Machan, Tibor, “Seen and Unseen“
3. Hazlitt, Henry, “Understanding “Austrian” Economics“
4. ——————, “Man vs. the Welfare State“
5. Finegold, Jonathan, “Passion Comes from Liberty“
6. Mises, Ludwig von, “The Sphere of Economic Calculation“
7. Carden, Art, “Common Objections to Capitalism“
8. Rothbard, Murray, “Why Be a Libertarian?“
9. _____________, “Spotlight on Keynesian Economics“
10. Kinsella, Stephen, “What Libertarianism Is“

Lästips: The Wizdom of Crowds

Why the many are smarter than the few

The Wisdom of Crowds av James Surowiecki. Bokens titel är en travesti på den mer cyniska “The Madness of Crowds”. Den här boken är allt annat än cynisk. Tvärtom handlar den om tillit. Boken visar på hur mycket kunskap som ligger lagrad i gruppen. Ställer man frågan på rätt sätt ger oftast gruppen ett lika bra svar som den allra mest slipade expert. Och man slipper det ibland helt omöjliga problemet att lista ut vem som är experten. Bakom ligger en mycket enkel matematisk truism: Om du har flera svar med en blandning av information och fel krymper felet och närmar sig noll ju fler svar du lägger till. Och vad har du då kvar? Just det. Information.

Om nu grupper är så smarta, varför har då grupper så dåligt rykte? Boken lär oss att tricket är att inte låta den högljudde styra gruppen, att låta varje medlem komma till tals. Gruppdynamik kan vara negativt. Det är svårt att hävda det man vet är rätt om det går på tvärs mot vad gruppen tycks vilja deklarera som sitt konsensus. Eller som det ibland uttrycks: Vi har hellre fel i grupp en är ensamma om att ha rätt. Det som är så uppfriskande med just den här boken är att den inte bara varnar för farorna, men också ser möjligheterna. Den är smockfull med tips på hur man släpper lös gruppens visdom. Läs!

Boktips: Freakonomics

Freakonomics av Steven D. Levitt och Stephen J. Dubner. Ekonomi är bland det tristaste jag vet. Döm då om min förvåning när jag finner att jag fullständigt trollbinds av denna bok skriven av en ekonom och en ekonomijournalist. Kanske är det för att boken egentligen handlar om statistik. Statistik kan vara roligt! Och i Freaknomics är det direkt underhållande. Underbarnet från Harvard, Steven Levitt, säger sig förstå väldigt lite om ekonomi. Hans geni består i att han kan ställa fullkomligt oväntade frågor som typ; Varför bor knarklangare ofta hemma hos mamma?. Låter rätt knäppt, men i kombination med vissheten om att incitament styr människor i allt, fungerar det!

Ett exempel: genom att ställa sig frågan ”Vad har sumobrottare och skollärare gemensamt?” lyckas han avslöja det omfattande fusket i kölvattnet på det amerikanska systemet med att ge lärare lön efter vad deras elever presterar i nationella prov. Forskare över hela världen förser Levitt med sina datamängder för att få hjälp att ställa de där helt oväntade, men avgörande frågorna.

Djupt imponerad, leende och med stor saknad lade jag ifrån mig den här boken efter en natts sträckläsning. Till min tröst finns det en aktiv Freakonomics-blog där Steven, Stephen och ett urval av likasinnade och likabegåvade skriver av sig.

Boktips: Snakes in Suites

Anställ inte den här snubben!

Snakes in Suits: When Psychopaths Go to Work, av Paul Babiak och Robert D. Hare. Cynism är ett trist och farligt förhållningssätt. Naivitet är roligare, men om man drar den för långt blir också det farligt. Ett område där det är extremt viktigt för individer och organisationer att göra sig kvitt sina illusioner är ämnet illasinnade människor. Såna finns! Ofta har de psykopatiska drag vilket gör dem extra skadliga.

Den här boken, skriven av världens främsta experter på psykopati, är ett viktigt verktyg för världens goda krafter i försvaret mot psykopaterna. Enligt boken lider 1% av världens befolkning av denna personlighetsstörning. Lider och lider förresten. Det gör de inte. Deras omgivning lider. Författarna har funnit att det bland chefer i USA:s näringsliv finns en kraftigt överrepresentation av psykopater, de utgör 3% av chefspopulationen (även om det är bättre än i USA:s fängelser där de utgör mer än 30%). Själv tror jag det saknas anledning att tro att läget skulle vara bättre i Sverige.

Läs om varför dessa individer så lätt lurar till sig chefspositioner och sedan, på andras bekostnad, stiger snabbt i graderna. Boken är dessutom väldigt spännande och underhållande i all sin hemskhet.

Lästips: Lär uthållighet från mästarna

Katsuaki Watanabe

Lessons from Toyota’s Long Drive. En intervju med Katsuaki Watanabe från 2007 i Harvard Business Review. Toyota gick år 2007 om GM som världens största biltillverkare. Det tog dem 70 år att nå den positionen. Intervjun ger en inblick i hur tro på människan, långsiktighet och värderingsstyrning slår allt. Ständiga förbättringar är Toyota’s recept. Ofta väldigt små förbättringar. Men många och ofta. Watanabe säger i intervjun “When you add 70 years of very small improvements, they create a revolution.”

Jag tror det kostar typ sex dollar att köpa en artikel på HBR. Med dagens låga dollarkurs finns det knappt en bättre investering du kan göra än att slå till på just denna intervju. I samma nummer av tidningen (numret har rubriken “Going the Distance”) kan man hitta ytterligare en mycket läsvärd artikel: If Brands Are Built over Years, Why Are They Managed over Quarters?