"There is no ruler who can compare in virtue with a condition of non-rule" -Pau Ching-yen

Archive for the ‘Socialism’ Category

Är Socialdemokraterna körda?

Jag har hängt en del på Juholts och Socialdemokraternas fejjansidor de senaste dagarna. Förutom att det verkar vara ett parti där gräsrötterna är förbjudna att skriva på begriplig svenska ser det även ut som om partiet rymmer precis alla åsikter inom det totalitära spektrumet, från vänster till höger.

Om sossarna någon gång haft en politisk kompass har de tappat bort den. Det enda målet man tycks eniga om är makt. De fullkomligt glöder av övertygelsen att partiet måste ha makten över svenskarna. Men sen tar det stopp på enigheten. För vem som skall ha makten över partiet? Och man frågar sig inte “hur skall vi övertyga tillräckligt många svenskar om att vår politik är rätt?” I stället gapar man och träter om vilken politik som kan lyckas samla flest svenskar.

Ja, det funkade för Moderaterna, men det är stor skillnad. I Moderaterna var det ingen som hade någon speciellt stark övertygelse om något över huvud taget så det ansågs som ett genidrag att sno sossarnas gamla politik rakt av. Inom sossarna finns det en massa gräsrötter med övertygelser. Bara det att det är helt olika övertygelser. Jag tror de skulle tjäna på att dela upp partiet i sex-sju delar. Det man har nu kommer man aldrig kunna hålla ihop.

Man kan tycka synd om Socialdemokraterna, men de borde finna tröst i att socialdemokratin har vunnit. Inte bara för att Moderaterna kopierat deras koncept. Socialdemokrati har blivit så normgivande att all politik som inte är socialdemokratisk är direkt politisk inkorrekt. Och det inte bara i Sverige. Det är en global sjukdom. Socialdemokraterna är döda, länge leve socialdemkratin!

Vi har uppdragit åt Riksbanken vadå för något?

I en debattartikel i dagens SvD sparkar P J Anders Linder in den allra öppnaste av dörrar. Den om hur skolbetygen har allt mindre att göra med elevernas studieresultat. Jag har inga invändningar. Dörren behöver sannerligen sparkas in. Men jag satte frukostkaffet i halsen när jag kom till liknelsen med monetär inflation:

Vi har lärt oss att avsky den gamla vanliga inflationen och uppdragit åt Riksbanken att hålla den i schack

Grblghghgh… är karlen seriös? På den korta utsagan lyckas Linder få in tre feta fel:

  1. “Vi” har inte alls lärt oss avsky inflationen. Tvärtom älskas och skyddas den. Inflationen låter oss lura oss själva att vi varje år får löneförhöjning. Bedrägeriet är tydligen helt omöjligt att genomskåda. Kanske för att det sker helt öppet och ingen tänker på att titta efter just där.
  2. “Vi” har heller inte uppdragit åt Riksbanken någonting. Vi, folket, står för en väldigt brokig uppdragsbeskrivning till  Riksbanken; Allt från att, som jag, tycka att institutionen och dess verksamhet borde vara förbjuden i lag till de som tycker att de borde välja mycket noggrannare vilka gubbar och gummor som “pryder” sedlarna. “Vi” kan här bara referera till Linder själv, regeringen och det nät av storbanker och finansiella instutioner som tjänar på Riksbankens förfalskningsverksamhet.
  3. Uppdraget som dessa “vi” givit Riksbanken är ingalunda att de skall hålla inflationen i schack. Kom igen nu! Linder, ljuger du för oss eller tror du verkligen själv på det? Om de skall hålla inflationen i schack finns det mycket enkla medel för att göra så; Sluta trycka nya pengar! Ett barn förstår kopplingen mellan att öka den monetära basen och priser på varor och tjänster. Det krävs lite (betoning på lite) mer tankeverksamhet än vi kan kräva från ett barn att förstå att inflationen inte smetas jämt ut över vare sig tid eller utbudet av varor och tjänster. Men att inte se kopplingen alls kräver en blockerad tankeprocess. Ta en titt på de svenska penningmängdens utveckling under de senaste drygt hundra åren (där den börjar visa tendenser på att öka är där Riksbanken får ansvar för att “hålla inflationen i schack”).

    Pengar

    Om det här är inflation hållen i schack är P J Anders Linder Sveriges skarpaste hjärna.

P J Anders Linder fortsätter:

Vi vet att det blir ett elände när penningvärdet gröps ur och det kastas i grus i marknadsekonomins signalsystem

Om “vi” verkligen visste detta skulle “vi” knappast ha Riksbanken i dess nuvarande form. Att kasta grus i marknadsekonomins signalsystem är ju dess huvudsakliga funktion. Dels genom att gröpa ur penningvärdet, dels genom att kontrollera det viktigaste priset av alla, det på pengar (räntan).

Status

“Borg”-erlig ekonomi är misstänkt socialdemokratisk – Lp-bloggen

Hans Palmstierna 4 Prez! Läs:  “Borg”-erlig ekonomi är misstänkt socialdemokratisk.

Kommunist-Klas längtar efter 1984

Flag of Russian Soviet Federative Socialist Re...

Image via Wikipedia

Varför gör sig en tidning till en plattform för kommunistisk propaganda? En förment borgerlig tidning till och med. I dagens SvD ger  Klas Andersson luft åt sin längtan efter ett samhälle där Skattemyndigheten är ute på byggarbetsplatserna och kontrollerar att alla har sina papper i ordning. Som krydda skall byggarbetarna in- och utcheckning på arbetsplatsen också kunna läsas av myndigheter (och, får man förmoda, facket om Klas skall bli riktigt nöjd):

Det behövs helt enkelt mer kontroller så att personal på arbetsplatsen inte är svartjobbare. … Skatteverket ska få göra oannonserade kontroller på en byggarbetsplats. … Det bör också finnas en loggbok där de som arbetar loggar in och ut och därmed tydligt redovisar sin närvaro.

Nice. Inget 1984 över det alls…

Artikeln är avsedd att göra oss läsare upprörda över att byggbranschen “passar på” att höja sina priser nu när “staten står för halva kostnaden”. Man kan inte förvänta sig att en kommunist förstår sig på sambandet mellan tillgång och efterfrågan. Ej heller att när staten låter oss behålla en lite större del av våra egna pengar kan det inte översättas med att “staten betalar”. Vägra köpa etablissemangets nyspråk! Det är det enda motvapen vi har, men det är ett kraftfullt vapen. Använd det.

(Webbversionen av pamfletten är kraftigt förkortad.)

How high are the Swedish taxes?

The best Facebook page ever

In this Facebook conversation hosted by the most excellent Facebook page ever, Capitalism, the question is raised how heavy the tax burden in Sweden actually is. Hey, I’m a Swede! I should be able to answer that! Or, maybe, I can’t. This is my “answer” so far:

We have so many taxes in Sweden that it’s hard to figure out how much tax the government forces off of us. That’s by design I guess. For the income tax we have “Progressive” taxing. Meaning that above a certain level of income you are forced to “pay” a higher percentage in tax. I think this maxes out at just under 60%. But then there’s another income tax that they call “employer tax” that amounts to 33% of the salary, taken before you robbed of those 60%… Then we pay high VAT taxes (25%) on everything you buy. And then there are lots and lots of other taxes…  80% sounds like a good guess.
Another way to look at it is how much of the GDP that is government spending. According the The Heritage Organization that figure is 53% for Sweden: http://www.heritage.org/index/Country/Sweden#government-spending But I wonder if the spending of more local authorities are included there.

What would your answer be?

But dad, Sweden is free! The movie.

I found this site xtranormal.com where “If you can type, you can make movies”. I don’t think that is true now that I’ve tried it, but anyway, here’s the result. I fed it the script from my article “But dad, Sweden is free“.

Permanent finanskris, någon?

Idag lovar de rödgröna på DN Debatt att göra Sverige mer jämställt. De börjar med ett uttalande jag faktiskt kan hålla med om (extremt ovanligt, kan jag informera om):

Vår uppfattning är att politik ska användas för att överbrygga klyftor.

För visst är det exakt vad politik handlar om. Om man stod ut med att alla behåller det de tjänat ihop och gör vad de vill med det behövs ju inte politik. Det intressanta är att fördelningsmässigt spelar det väldigt liten roll hur politiker än försöker fördela. I länder med hög ekonomisk frihet äger den tiondel av befolkningen med minst välstånd samma andel av landets totala välstånd som i länder där politiker fått fria händer att designa fördelningen. Detta har jag bloggat om förut; Ekonomisk Frihet är världens räddning. Skillnaden finns generellt i hur mycket välstånd det finns att (låta bli att) fördela. Större ekonomisk frihet leder till större totalt välstånd. Nackdelen är att då blir de rikare ännu mer välbeställda och det har tydligen många svårt att stå ut med. Hellre då att de med minst resurser hålls ordentligt fattiga.

Det är Robin Hood jag vill ha!

Nåväl, sedan spårar naturligtvis debattartikeln ur helt. De skriver sinnesjuka saker som:

Vår övertygelse är att ökad jämlikhet gör att samhället fungerar bättre och att fler människor då kommer till sin rätt.

Jo, som Sovjetunionen, Kuba och Nordkorea bevisat…

Vi vill därför driva en politik som utjämnar skillnader och som skapar möjligheter för alla människor att växa och utvecklas.

Utjämna skillnader. Låt säga att man lyckas med detta (har aldrig lyckats förr i historien, men för argumentets skull). En person som Ingvar Kamprad skulle då vara ungefär lika rik som en arbetslös tulltjänsteman. En person som Ingvar Kamprad skulle veta att detta var den högsta nivån som gick att nå. En person som Ingvar Kamprad skulle veta att detta var den lägsta nivå som tilläts. Han skulle kunna låta bli att jobba helt ändå nå samma personliga välstånd som om han la hela sin kreativa förmåga, all sin kraft, allt sitt blod och alla sina tårar på att skapa något så fantastisk som IKEA (säga vad man vill om IKEA, men det är många människor som har glädje av det). Alla som tror att IKEA skulle kunna skapas i en sådan miljö räcker upp en hand!

Inte ens de rödgröna tror på det. De är helt ointresserade av om deras vision för jämställdhet är realistisk eller ej. Vad de är intresserade av är att få en majoritet av Sveriges befolkning att tro att de tjänar på rödgrön politik. En majoritet skall övertygas om att de kommer tillåtas sko sig på en minoritet. Lyckas de med det vinner de rödgröna makt som de kan ägna åt att sko sig själva, sina vänner och de med positioner att hjälpa dem behålla makten. (Mer om detta i min artikel som hyllar politikerföraktet). Tror ni mig inte? De rödgröna avslöjar det själva i sin debattartikel:

Eftersom vi i regeringsställning sätter upp ett jämlikt samhälle som ledstjärna har vi låtit Riksdagens utredningstjänst analysera fördelningseffekterna av våra egna förslag. Resultatet är att 9 av 10 inkomstgrupper tjänar på en rödgrön politik.

Ni kanske känner igen det från historien om hur svensk skattepolitik fungerar?

Ytterligare indicier på hur långt de rödgröna är beredda att gå för att utjämna är när de antyder att permanent finanskris kan vara lösningen:

En finanskris ökar inte inkomstspridningen. Tvärtom. En finanskris kan minska inkomstskillnaderna. Finanskriser innebär att kapitalinkomster sjunker och att de allra högsta lönerna, som ofta är resultatbaserade, pressas ned. Båda dessa bidrar i sig till en mer jämlik inkomstfördelning.

Inte övertygade än? Nåväl:

[Med rödgrön regering får] den rikaste tiondelen … bidra mer.

Följt av, den inte så fina, vinken:

Där går en stor skiljelinje i årets val.

Ta dem på orden! Vill ni inte att de rödgrönas Marxistiska vision skall förverkligast så rösta bort dem stenhårt! Har ni inte vett att rösta på Liberala Partiet som undertecknad så rösta då på något av Allianspartierna, vilket som helst (men helst inte Nya Moderaterna för de är smyg-Marxister de med).

Viva la revolutión!

De (socialistiska) revolutionära strömningarna på 60-70-talen tog ofta hjälp av musik och lyrik för att framföra budskap och elda upp känslorna hos anhängarna. Jag vet inte om det är nytt, men på senare år har även frihetens förkämpar börja ta till sig detta självklara instrument. Som rap-duellen mellan Hayek och Keynes – Fear the Boom and the Bust.

Idag råkade jag snubbla över en demo av “End the Fed” av James Cobb. YouTube är bara helt fantastiskt. Tur att socialisterna inte hade tillgång till det när det begav sig!

Det är verkligen dags att världen får upp ögonen för vad centralbanks-monstren gör möjligt. Och vad de stänger för möjligheter.

Insiderhandel är bra

Ibland är den svenska debatten bara så sorgligt förutsägbar. Som när “Nordeamannen” och “Cevianmannen” frias från misstankar om insiderbrott. Genast kan man se de indignerade kraven på skärp insiderlagstiftning bubbla upp från de fickor där de alltid ligger och lurar. Frågor ställs om lagstiftningen är “tillräcklig”. DN:s börskrönikör, Patricia Hedelius, är långt ifrån ensam i sin “analys”:

Utrymmet för smarta personer med ont uppsåt att tjäna storkovan på andras bekostnad är … stort.

Ont uppsåt. Är det viljan att tjäna pengar som här avses? I så fall består väl Sverige nästan enbart av människor med ont uppsåt. Bevisbördan vilar också tungt på Hedelius när det gäller att visa på vilket sätt insideraffärer sker på någon annans bekostnad. Mer Hedelius:

Brottsoffren … är du och jag och alla andra som säljer eller köper aktier för billigt eller för dyrt …

Jag antar att strävan är att alla skall köpa och sälja lika blint. Var rättvisan i detta ligger förstår jag inte. Mats Odell får den ovanliga rollen att vara sansens röst i debatten när han sätter rättsäkerheten främst:

Sverige är trots allt en rättsstat. Det ska vara höga beviskrav. Det tror jag är en allmän uppfattning, att vi ska vårda rättsstaten.

Rätt så. Vad Odell antingen inte förstår, eller hycklar med, är att redan den insiderlagstiftning vi har är omoraliskt. Det finns många, många fel med att ha kvar denna lagstiftning. Här är några:

  • Brott utan offer är inte brott. Vad än Patricia Hedelius försöker påstå är man inte ett offer för att man handlar aktier till ofördelaktiga priser. Det är hela fundamentet för aktiehandel. Båda parter i utbytet hoppas att den andra parten gjort fel.
  • Vad aktiemarknaden behöver är så korrekta priser som möjligt. Här är insiderhandel ett av de bästa verktyg man kan tänka sig. Om vi inte envisades med att förfölja denna handlel skulle den kunna ske öppet och leda till mycket snabbare korrigeringar av aktiepriserna.
  • Det är helt och fullständigt omöjligt att hindra insiderhandel. Inte ens Hedelius vill väl att man skall kunna väcka åtal mot personer som, på basis av insiderinfromation, låter bli att köpa eller sälja värdepapper?
  • Slöseri med skattemedel. Att förfölja ickebrottslingar för att de hjälper till att korrigera värdepapperspriser är förutom att det är såväl korkat som omoraliskt även dömt att misslyckas. Antingen sänker man beviskraven bortom rättsäkerhetens gräns, som Hedelius och andra förespråkar, eller så står man inför det omöjliga att bevisa att någon handlat på information bara denna någon kunde ha vid den givna tidpunkten. Uppsåtet är helt omöjligt att fastslå utan ett erkännande.

Hur har vi hamnat i en situation där så många, så oreflekterat, blir indignerade av något så bra som insiderhandel? Och, kanske än viktigare, var i vårt rättsmedvetande gömmer det sig fler tankevurpor som denna?

Skogstomtarna konfererar (Gästinlägg)

Del 2 i serien: Gästinlägg från den galna ekonomen

Miljöpartiet gör ju sitt bästa nuförtiden att inte framstå som ett parti som består av batikstrumpor och skogstroll, och vad gäller media-biten får man väl erkänna att de lyckats till viss del.

Neither of them are Mona Lisa

Vaffö, vaffö?

Dock är det med en viss förfäran man läser det som sägs i de inre leden. Flera talare tog upp en annan jobbpolitisk fråga, välbekant på MP-kongresser, om kortad arbetstid.

Tillåt mig att citera en av skogstomtarna:

Jag tror att vi glömmer att det är klimatsmart att jobba mindre

sade ombudet Ines Svanergren, som vill ha 35-timmars arbetsvecka. Ombudet Leif Engström gjorde en koppling till den omställningen mot ett tjänstesamhälle som partistyrelsen vill se

En bibehållen arbetstid skapar en enorm överproduktion. Vi står inför ett skriande behov att förändra vår livsstil. Vi måste byta konsumtion av prylar till konsumtion av tjänster, det kan vi göra genom att korta arbetstiden.

Innan jag tar och slänger lite välbehövd ekologisk dynga på hela detta uttalande, så kanske jag skall förklara varför jag bryr mig. Vi styrs av en samling idioter som tror att det man säger är sanningen, för att man säger det. “Skapa jobb”. “Stimulera ekonomin”. “Underlätta för företagare”. “Säkra välfärden”. I själva verket är allt detta fullständigt tomma floskler som de som slänger omkring dem inte har en blekaste aning om hur det skulle vara kopplat till verkligheten. Och ovan skogstomte-uttalande är av den kaliber att det får stå som symbol för politisk inkompetens ett tag framöver.

1 ) Att säga att det är “klimatsmart att jobba mindre” är som att påstå att det är bättre för miljön om vi börjar sova 16 timmar per dygn. Fullständigt utan kontext och kausal koppling till verkligheten. Man skulle lika gärna kunna säga “det är brunt att cykla oftare”. Och vem vet, det kanske det är.

2 ) Att prata om en omställning till ett tjänstesamhälle förutsätter att man förstår hur en ekonomi är uppbyggd. Dessa idioter tror garanterat att vi blir ett tjänstesamhälle för att vi skall producera mindre varor och ha en mindre industri. Sanningen är att den nivå av tjänste-samhälle vi har uppnått beror endast och bara på att vi producerar den mängd vi faktiskt gör. Skulle vi producera mindre varor skulle tjänstejobb försvinna och bli till produktionsjobb. Har man inte fattat det så ska man kanske ta och leka tysta minuten. Det kommer bli fantastiskt intressant att se vad dessa tomtar säger när de stora valutastörningarna gör att export-/importmarknaderna börjar studsa som jojo:ar – då kommer varuproduktion bli en fråga om inhemsk stabilitet. Nåja, det där var ju bara en teori som jag inte har belägg för ännu, så skit i det för nu.

3 ) “En bibehållen arbetstid skapar en enorm överproduktion”. Vad finns att säga om ett sådant uttalande? Om vi alla jobbar mindre så garanterar vi att vi producerar lagom? Va? Vi jobbar alltså till största del för att det är kul, och sen går vi och köper pryttlar för pengarna för att det inte skall ha känts helt meningslöst att ha jobbat mer än man måste – det verkar vara så Miljöpartiet tror att ekonomin funkar.

4 ) “Vi måste byta konsumtion av prylar till konsumtion av tjänster, det kan vi göra genom att korta arbetstiden”. Ytterligare ett fullständigt nonsensuttalande. Alltså, istället för att ha en mobiltelefon skall vi börja skrika meddelanden till varandra mellan byggnader? Eller ska vi skriva dem på små papperslappar och starta en ponny-express? Istället för att köra bil så ska vi ha små taxicyklar som körs omkring av kineser? För jag tvivlar på att någon miljöpartist är villig att ta på sig rollen som den som springer med cykeltaxin. Istället för dator så kan vi hyra personer med jättebra minne som vi kan diktera för, och sedan får man ringa upp (förlåt, telegrafera) denna person när man vill ha sitt “data” ? Istället för att köpa ett tetrapak mjölk så skall man kubba ned till bonden Person och lösa en polett för att få mjölka valfri ko, en så kallad “jordbrukstjänst”? Vad f-n pratar dessa människor om?

En gång i tiden framfördes inte den här typen av åsikter, av den enkla anledningen att vanligt folk skulle skratta ut talaren i den milda grad att han fick flytta minst tre grannbyar bort. Jag hävdar att det är dags att vi sätter hårt mot hårt och på ett sakligt sätt börjar förklara varför alla som är miljöpartister faktiskt är outbildade idioter som har en ansvarsnivå av ett dagisbarn, och tror att det moderna samhället byggdes på ekologisk rättvisa och positivt tänkande. Det är ett dåligt skämt att den här typen av människor får komma till tals i frågor viktigare än vilken färg man ska ha på vårgardinerna. Trams, säger jag.

Tag Cloud

%d bloggers like this: