Vi har uppdragit åt Riksbanken vadå för något?

I en debattartikel i dagens SvD sparkar P J Anders Linder in den allra öppnaste av dörrar. Den om hur skolbetygen har allt mindre att göra med elevernas studieresultat. Jag har inga invändningar. Dörren behöver sannerligen sparkas in. Men jag satte frukostkaffet i halsen när jag kom till liknelsen med monetär inflation:

Vi har lärt oss att avsky den gamla vanliga inflationen och uppdragit åt Riksbanken att hålla den i schack

Grblghghgh… är karlen seriös? På den korta utsagan lyckas Linder få in tre feta fel:

1. “Vi” har inte alls lärt oss avsky inflationen. Tvärtom älskas och skyddas den. Inflationen låter oss lura oss själva att vi varje år får löneförhöjning. Bedrägeriet är tydligen helt omöjligt att genomskåda. Kanske för att det sker helt öppet och ingen tänker på att titta efter just där.
2. “Vi” har heller inte uppdragit åt Riksbanken någonting. Vi, folket, står för en väldigt brokig uppdragsbeskrivning till  Riksbanken; Allt från att, som jag, tycka att institutionen och dess verksamhet borde vara förbjuden i lag till de som tycker att de borde välja mycket noggrannare vilka gubbar och gummor som “pryder” sedlarna. “Vi” kan här bara referera till Linder själv, regeringen och det nät av storbanker och finansiella instutioner som tjänar på Riksbankens förfalskningsverksamhet.
3. Uppdraget som dessa “vi” givit Riksbanken är ingalunda att de skall hålla inflationen i schack. Kom igen nu! Linder, ljuger du för oss eller tror du verkligen själv på det? Om de skall hålla inflationen i schack finns det mycket enkla medel för att göra så; Sluta trycka nya pengar! Ett barn förstår kopplingen mellan att öka den monetära basen och priser på varor och tjänster. Det krävs lite (betoning på lite) mer tankeverksamhet än vi kan kräva från ett barn att förstå att inflationen inte smetas jämt ut över vare sig tid eller utbudet av varor och tjänster. Men att inte se kopplingen alls kräver en blockerad tankeprocess. Ta en titt på de svenska penningmängdens utveckling under de senaste drygt hundra åren (där den börjar visa tendenser på att öka är där Riksbanken får ansvar för att “hålla inflationen i schack”).
   

   Om det här är inflation hållen i schack är P J Anders Linder Sveriges skarpaste hjärna.

P J Anders Linder fortsätter:

Vi vet att det blir ett elände när penningvärdet gröps ur och det kastas i grus i marknadsekonomins signalsystem

Om “vi” verkligen visste detta skulle “vi” knappast ha Riksbanken i dess nuvarande form. Att kasta grus i marknadsekonomins signalsystem är ju dess huvudsakliga funktion. Dels genom att gröpa ur penningvärdet, dels genom att kontrollera det viktigaste priset av alla, det på pengar (räntan).

Viva la revolutión!

De (socialistiska) revolutionära strömningarna på 60-70-talen tog ofta hjälp av musik och lyrik för att framföra budskap och elda upp känslorna hos anhängarna. Jag vet inte om det är nytt, men på senare år har även frihetens förkämpar börja ta till sig detta självklara instrument. Som rap-duellen mellan Hayek och Keynes – Fear the Boom and the Bust.

Idag råkade jag snubbla över en demo av “End the Fed” av James Cobb. YouTube är bara helt fantastiskt. Tur att socialisterna inte hade tillgång till det när det begav sig!

Det är verkligen dags att världen får upp ögonen för vad centralbanks-monstren gör möjligt. Och vad de stänger för möjligheter.

Men, vad är pengar?

Så här i tider när en del pratar om kommande hyperinflation för USA kan det vara av intresse att ställa frågan vad pengar egentligen är. Hans-Hermann Hoppe reder ut frågan i sitt föredrag om “Division of Labor and Money”. Men det föredraget är väldigt långt. Som tur är har någon klippt ner det till en dryg kvart.

Filmtajm:

Hyperinflation på väg

Organisationen “National Inflation Association” (NIA) har länge pekat på att systemet med artificiellt låga räntor, växande statsbudget och statsskuld inte kommer att hålla i längden. Eftersom mycket av utvecklingen går exakt längs de linjer de har ritat upp tror jag fler och fler börjar inse att det ligger något i det NIA säger.

Nu har de producerat ytterligare en film. Meltup. De som har lån, besparingar eller pensioner att oroa sig över bör se den filmen. Avsnittet om hur de amerikanska storbankerna, med JP Morgan i spetsen, håller silverpriset nere genom att mörka sin brist på silver är extra intressant ur ett rent överlevarperspektiv.

Filmtajm!

Behöver du mer om hyperinflation för att ta ställning om du ska försäkra dig med guld och silver? Här finns mer film på ämnet: http://dprogram.net/2010/05/14/film-meltup-from-the-national-inflation-association/

Måste bara bädda in filmen The Dollar Bubble också:

There will be two social classes in America in the future; Those who sell their dollars today to buy gold and silver. And those who buy in to the false hope of an economic recovery.

Tar man en överdos så dör man

Läser Andreas Berghs kolumn i Svenska Dagbladet idag. Det är väl snarast att betrakta som en recension av Martin Borgs Överdos – en film om nästa finanskris. Det är upplyftande att förståsigpåarna nu tonar ner sitt hyllande av Ben Bernankes och Obamas “räddning” av världens finansiella system. Men de har en bit kvar att gå innan de stiger in i stadiet av upplysning. Berghs recension försöker förminska filmen genom att jämföra den med amerikansk katastroffilm. Nästan lika lågt som Glocalnet ju. Filmen tar ju mycket medvetet just det greppet.

Det är lite svårt att tyda vad Andreas Bergh menar när han värjer sig från filmens budskap att stater riskerar kollaps. Han skriver:

… det är knappast någon våg av statsbankrutter som stundar. Stater är nämligen inte företag. De går inte i konkurs. Stater har våldsmonopol, beskattningsrätt och centralbanker med sedelutgivningsmonopol.

Vill han ingjuta hopp i läsaren med de orden? Mig skrämmer han snarast skiten ur. Det blir väl ingen fest direkt när staterna öker användningen av de nämnda maktmedlen för att hantera den kollaps som kommer. Jag skulle vilja hävda att patienten i det läget gått från dödsjuk till död. Hela Berghs recept har använts, och används, i full skala i till exempel Zimbabwe.

Recensionen avslutas med en mycket märklig anklagelse:

övertygelsen  att det oundvikligen kommer att straffas av en jättekris, bär spår av önsketänkande

Menar karlen att Johan Norberg och Martin Borgs önskar att världen skall kollapsa i alla finanskrisers moder? Varför i hela fridens namn skulle de då ta sig omaket att göra en film om saken och försöka varna världen?

Filmtajm! (Sänds ikväll klockan 20 på TV4 Fakta.)

(Gästinlägg från den galna ekonomen, del I)

Jag rekommenderar starkt denna 1.5 timme med bl.a. Nourel Roubini och ingen annan än Bo Lundgren. Gillar inte personligen Roubini, men han verkar relativt påläst (ingen österrikare dock, om vi säger så).

Notera hur slutsatsen de egentligen kommer fram till (utan att säga det) är att euron och eurozonen såsom den ser ut nu inte fungerar överhuvudtaget, men att de desperat vill ha kvar sitt monetära experiment. Jag tycker vidare det är mycket intressant att de anser att vad “systemet”, d.v.s. politiker och stater vill är överordnat vad befolkningen vill, för befolkningen är dum och “väljer fel”. Den överspenderande staten måste få backa på sina löften, för annars kommer medborgarna kräva att den uppfyller sina löften, och då konkursar den. Ungefär.

Jag tror på fullaste allvar att ekonomin i Europa på sikt skulle vara bättre om vi såg ett antal statskonkurser, förutsatt att det inte trycks pengar för att rädda alla. Problemet är att det politiska modet för att förklara för europas samlade befolkning att det saknas några skviljoner för att statliga bidrag och pensioner skall kunna betalas ut kommande decennier är omöjligt att uppbåda. Resultatet kommer bli en ekonomi som är “sluggish” i ett decennium (tror jag, iaf).

Värt att påpeka är också att när Roubini påstår att Tyskland har tjänat på att övriga euroländer inte har kunnat devalvera efter de gick med i Eurozonen så påstår han implicit att tyskland har tjänat på att hålla upp euron medan alla andra drar ned den. Jag tror att den fördel tyska näringslivet har fått av detta har mindre att göra med relativa valutakurser, utan det faktum att valutakurserna har legat stilla och inte rört på sig. Kort sagt – hade alla använt guld hade vi fått exakt samma resultat, med skillnaden att alla centralbanker i hela europa hade successivt varit tvungna att skicka mer och mer av sitt guld till Tyskland, eftersom Tyskland driver majoriteten av ekonomin.

Förslaget om att Tyskland, Slovenien och Finland skall lämna euron och skapa en “hard money euro” tycker jag är det vettigaste, men det kommer aldrig hända, dessvärre.

Obama is pro Free-Market?

Pondering: How to best fuck the free market up?

Yeah, right! Reading the Bloomberg.com article, Obama Says He’s ‘Fierce’ Free-Market Advocate, Rejects Critics, is weird! To say the least. Obama:

The irony is, is that on the left we are perceived as being in the pockets of big business; and then on the business side, we are perceived as being anti-business

Give me a break! There’s no irony there, Mr President. The thing is that you are in the pockets of big business. And that, Mr President, is anti-business. Obama again:

You would be hard-pressed to identify a piece of legislation that we have proposed out there that, net, is not good for businesses

WTF?LOL! How about bailing out AIG to save your friends at Goldman Sachs? How about nationalizing GM? How about nationalizing all those other big business actors? How about pouring out $800 billion of tax payer money in “stimulus” to various projects run by your friends and whoever helped you run for office? How about making sure that Keynesian maniac, Ben Bernanke, keeps the money printing press on the after burner? How about the tons of regulations your are adding to the financial industry? Fact is, Mr President, that you would be hard press to identify a single piece o legislation that you have proposed that is good for business. Fact is, Mr President, that you’re a fierce advocate of something, for sure, but, whatever it is, it isn’t free market. You know, the key word there is free. Check it up in a dictionary.

Alan Greenspan also said he was pro free market. (Actually there’s evidence suggesting that he once was, but power corrupts…)

More bank regulations!

Obama is not in charge. Now he’s following the lead of that idiot Paul Volcker. Economic Recovery Advisory Board, now that’s a joke! It’s manned with the same people who, in the best case, didn’t see the crisis coming. “Best case” was an exception though, most of them, including Volcker, helped bring it about.

inflation-nation.net

USA och de flesta andra länder i västvärlden, inklusive Sverige, håller räntorna konstgjort låga just nu genom att trycka pengar och låna ut dem till extremt låga räntor, ofta 0%. Vart leder det? En vink om riktningen kan man få om man ser efter vart det fört nationer tidigare. Som Bolivia, som Litauen, som Argentina, som Zimbabwe. Idag bloggar jag för att fästa er uppmärksamhet på en sajt som specialiserat sig på att upplysa om inflation: inflation-nation.net. Den är främst till för att informera amerikaner, men det skadar inte om vi svenskar informerar oss lite vi ockå.

Börja med att titta på Inflation Nation the Movie, här i tre delar:

Del 1 av 3:

Del 2 av 3:

Del 3 av 3:

Frågan för oss är vad allt det här betyder för oss svenskar?

Is-land

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson

Det blir folkomröstning om Island skall stå för sina Icesave-skulder eller ej. Läser idag i DN om oron hos en av Islands politiker, Sigmundur Davið Gunnlaugsson, över att Island snart kommer vara avfolkat. Det måste ju vara värsta skräcken för en politiker. När landet enbart består av is finns det inte mycket att reglera. Och för en isländs politiker finns nog inte stort hopp om att få några justa jobb utomlands. Till skillnad från många av sina landsmän har ju Sigmundur inget riktigt jobb färskt i sin CV.

Artikeln tar ett idag allt för vanligt grepp i sin tillbakablick på tiden innan den finansiella krisen. Dan Lucas skriver:

Men ingen hade heller förutsett stormen 2008 när nästan hela bankväsendet i Island kollapsade.

Det är tjurbajs av ädlaste sortering. Islands ekonomi ifrågasattes 2006 i väldigt tydliga ordalag. Kreditvärderingsföretaget Finch sänkte sitt betyg på landets ekonomi redan i februari 2006. Och chefen för Danske Bank, Carsten Valgreen, blev hudflängd i media för att han avslöjade att kejsaren saknade kläder. Men vad bryr sig Dan Lucas om sanningen? Den är kanske för komplicerad att förhålla sig till?

Hur landade frågan om privata bankers åtaganden mot sina kunder i en isländsk folkomröstning då? På det vanliga sättet. När bankerna underminerat marken de stod på gick de till staten som snabbt gick med på att låta Islänningarna ta på sig bankernas skulder. Det är ett av de tydligare exemplen på hur idiotiskt det är att socialisera banker. Det görs under täckmanteln att det stabiliserar(!) ekonomin. Klassiskt användande av nyspråk. Media följer lydigt i ledbandet. När de beskriver förloppet heter det att isländska staten var tvingad att ta över bankerna.

Hela förfarandet med att rädda banker sätter alla marknadens egna mekanismer för stabilisering ur spel. De utländska spararna som satte in sina pengar i isländska banker gjorde det för att de såg en chans att tjäna mer på det än att spara i andra banker. Med den chansen borde följa en risk. Förhållandet mellan chans och risk är vad som måste styra marknadens aktörer. Men regeringarna världen över har bestämt sig för att ta bort risken och smeta ut den jämt bland alla skattebetalare, inkluderat dem som varken tagit chansen eller risken. Detta är inte bara moraliskt åt helvete. Det är även ett bergsäkert sätt att destabilisera marknaden. De gör det naturligtvis med flit. Med händerna bakbinder de marknaden samtidigt som de med munnen hävdar att det är den fria(!) marknadens fel att ekonomin går in i kris efter kris. Sen följer de upp med fler regleringar. I Sigmundurs fall får man nästan hoppas att planen slår helt fel och att han får stå där och planera och reglera i ett land enbart bestående av is.