"There is no ruler who can compare in virtue with a condition of non-rule" -Pau Ching-yen

Posts tagged ‘Stimulans’

Upp och ner i takt med politiken

Hittade en intressant artikel på bloggen The Liberty Papers – Another False Green Shoot Exposed. Jag citerar:

Here in California, our state decided to offer a tax credit to buyers of new housing construction. Unsurprisingly, $10K in free money gave the housing market a bit of a kick in the pants, particularly new construction.

Now they’ve run out of money. And in a complete and utter coincidence, which nobody could possibly have predicted, new housing starts are drying up!

Konjukturen kränger vilt för att den styrs politiskt

Konjukturen kränger vilt för att den styrs politiskt


Hur skulle det vara om politiker förbjöds att lägga sig i marknaden? Det kanske skulle byggas hus när och där det fanns efterfrågan? Husen kanske skulle kosta vad folk var villiga att betala? Jobbig tanke för samhällsbyggare kanske, men visst skulle det vara befriande för oss medborgare?

Lever vi på hoppet alena nu?

Kunjunkturinstitutet, KI, lämnade sin senaste “rapport” idag. De tror vi är på väg ur krisen nu. Lika samma tror Sveriges ekonomiska journalistkår. (DN, SvD, Dagens Industri, Privata affärer, Affärsvärlden, …

Se positivt på saken!

Se positivt på saken!


DN:s Johan Schück ger sig på att försöka förklara varför det ska bli så bra nu:

Hushållens mer positiva framtidstro spelar en viktig roll i Konjunkturinstitutets nya prognos

Det är lite så vår ekonomi uppfattas fungera. Om vi bara alla tänker tillräckligt positivt är allt hunky dory. Men gud förbjude att att vi sparar och inte konsumerar tillräckligt. Och spenderar inte vi medborgare tillräckligt får staten göra det, tycker KI som:

… föreslår insatser för 45 miljarder kronor i år, men tror att regeringen begränsar sig till 25 miljarder kronor.

Cash for Clunkers en byråkratisk mardröm

USA tar till sig allt fler subventionerings- och stimuleringstrick från Sverige. Här är det inte många som reagerar när regeringen försöker påverka hur vi beter oss med diverse subventioner och anpassade momsnivåer. När ledningen för MUF tänker till sitt allra bästa är det just lösningar som anpassad moms de kommer på och det under parollen inga subventioner.

Sverige ligger därmed en bit före USA. Där finns det i alla fall en opinion som reagerar på subventionsinitiativ. Som det snart ökända Cash for Clunkers-programmet. Programmet går ut på att amerikaner kan få pengar från staten för sin gamla bil, som skrotas, när de köper en ny, miljövänligare, bil. Att miljön får ta emot sjukt mycket stryk för att fungerande bilar skrotas och nya bilar måste byggas för att ersätta dem, bryr man sig tydligen inte om. Det är den politiska signalen som är viktig, eller nåt.

Skrota subventionerna

Skrota subventionerna

Vi har haft liknande program här, men de enda gångerna de syns i debatten är när de anses för begränsade eller stängs av. Eller, som i fallet med pigbidraget, det är lite för rika människor som för direkt kan dra nytta av subventionen.

Som alltid när regeringar ska in och “hjälpa till” på marknaden blir resultatet ett stort resursslöseri och en enorm byråkrati. Så även med Cash for Clunkers. I USA har nu många, många bilhandlare med svåra likviditetsproblem. De har nämligen behövt lägga ut pengarna för att sedan begära in dem från staten. Ungefär som med ROT-avdraget alltså. Och liksom med ROT-avdraget blir det ett spel med den egna likviditeten som entreprenören tvingas ge sig in i.

Nu har den byråkratiska mardrömmen för USAs bilhandlare verkligen börjat. Dock, som The Provocateur påpekar, bara börjat. Det flyttas byråkrater i tusental från alla håll och kanter i USA till att ta hand om denna process. Obama har nog rätt när han försäkrar att det inte kommer påverka de verksamheter dessa byråkrater nu inte ägnar sig åt. Byråkrater är rent generellt oftast överflödiga.

Hur många bilhandlare som kommer hinna gå omkull av likvidetsproblem för att staten varit där och hjälpt till är det ingen som vet än. Men när det räknas ihop ska jag försöka komma ihåg att blogga om det. Påminn mig gärna!

Mer clunkers-läsning: SvD: Om “succén”

Vilken konstig kapitalist!

Här ska ni få er en underlig liten historia till livs. DN publicerade idag en intervju med ekonomiprofessor Deidre McCloskey med rubriken “Kapitalism slår allt annat”. Så långt hänger, och håller, jag med. Men i slutet av artikeln hajar jag till. Där säger professorn:

Jag tillhör inte demokraterna, men för mig handlade det om Barack Obama när Hillary Clinton inte längre var kandidat. Och ännu har jag inte blivit besviken, poängterar hon.

(Kursiveringen är min). Kom igen nu! Obama är en duktig retoriker och politiker. Han kan konsten att tala till människor, väcka hopp, skapa konsensus och att skaffa sig anhängare. Men han är en mardröm rent kapitalistiskt sett. På bloggen Save Capitalism pekar man ut denna motsägelse så här:

Cap’n'trade? Socialized health-care? Record deficits? Bailouts? Union gift-bags? I mean seriously – how can anyone professing to be a capitalist have anything good to say about the current US administration? Obama is George W Bush on steroids!

(Min kursivering igen).
USA är på väg att lämna kapitalismen helt och ändå är kapitalistförespråkaren Deidre McCloskey inte besviken? WTF?

New Formula – Mer reglering

I den finansiella krisen saknas det inte opinion som hävdar att krisen är marknadens fel. Det finns en insikt som delas av alla på hela skalan från regleringsivrare till frihetssträvare; Girighet blir vi inte av med. (André Assarsson påminner om Thomas Sowells jämförelse med gravitationen.) Vänner av reglering vill ändra i systemet så att girighet inte lönar sig. De inser inte att det är som att försöka trampa bort en bubbla på en plastmatta. Girigbukarna är experter på att utnyttja systemfel.

Krisen var naturligtvis regleringarnas fel. Lösningen är att avreglera. Ju färre lagar och förhållningsregler desto transparentare marknad. Transparens är alltid bra! Det blir ett mycket jämnare spel och marknaden kan mycket effektivare jämna ut toppar och dalar än någonsin politiker och byråkrater kan.

Gissa om jag blev glad när jag såg att DN på debattplats gett plats åt en artikel med rubriken ”Sverige bör gå i spetsen för ett nytt finansiellt system” av Gabriel Urwitz (del två). Hoppfullt (jag visste inget om Gabriel Urwitz innan) öppnade jag tidningen och började läsa. Besvikelsen infann sig omedelbart. Nytt finansiellt system betydde inte mer än det där ordet “Ny” som står på alla rengöringsprodukter. Nya Yes är lika bra som gamla (Nya) Yes, det vet väl de flesta. Tyvärr håller inte analogin hela vägen. Nya finansiella systemet är sämre än gamla finansiella systemet. Urwitz slår fast:

Viktigast är att bankers och andra finansinstitutioners risktagande regleras bättre än före den ekonomiska krisen.

OK, ser man halvfulla glas skulle man kunna tolka “regleras bättre” som “regleras mindre“, men glaset välts snabbt omkull:

Den svenska modellen … kan mycket väl fungera. Det måste i så fall till en större löpande koordinering av tillsynen mellan FI, RB och även Finansdepartementet (FD), där dessa tre organ tillsammans löpande måste göra en makroekonomisk bedömning av riskläget och konsekvenserna för samhällsekonomin.

Lägg till en gnutta fantasi och man kan föreställa sig dessa byråkrater som analyserar och vrider på kranar för att hålla systemet i balans. En våt dröm för Urwitz och Anders Borg, men en mardröm för oss som skall leva med effekterna. Öppet mål för godtycke, girighet, svågerpolitik och än mer makt åt de som har råd med massiv lobbying.

Urwitz sällar sig till den stora skaran som beskriver problemet så här:

En av huvudorsakerna till den nuvarande finansiella krisen är ett för stort risktagande framförallt genom för hög skuldsättning i stora delar av det globala finansiella systemet. Varför har stora banker tagit dessa risker?

Det är rätta takter att ställa den där frågan varför! Synd bara att han besvarar den fel. Här är mitt svar som består av två delar:

  1. Regeringar och centralbanker blåste upp en enorm bubbla med hjälp av artificiellt låga räntor och diverse andra regleringar.
  2. Bankerna kände sig trygga att om de tog för stora risker skulle de bli räddade av skattepengar. Denna gång liksom alla gånger tidigare. Lehman Brothers bettade fel, men det var bara för att de Keynesiska ekonomerna var så säkra på att deras evighetsmaskin var felfri att Lehman skulle klara sig fint.

Urwitz “nya” finansiella system är en hög gammal skåpmat. Regeringar och centralbanker ska låta bli att blåsa upp bubblor och låta bli att rädda banker och andra företag som missköter sig.

12 procent ränta, wow

DI.se, som refererar till Bloomberg, rapporterar överraskande (för mig) att:

Islands centralbank beslutade på torsdagen att styrräntan ska lämnas oförändrad på 12,00 procent.

Det är överraskande eftersom jag inte hade en aning om att de hade så hög styrränta där på Island. Systemet med styrränta är ju helt sjukt i sig, så inget borde förvåna, men nu måste jag ändå undersöka lite hur olika det ser ut med styrräntorna världen över. Någon som vet var man ska leta?

Via Twitterkanalen @ekonominyheter fick jag även veta att DI (och DN) skrivit om hur Isländska staten håller sina banker under armarna genom kraftiga kapitalinjektioner. DI:

Den nybildade Islandsbanki får 65 miljarder isländska kronor … Nya Kaupthing får 72 miljarder … förhandlingar fortsätter med långivarna om en kapitalinjektion på 133 miljarder isländska kronor till Nya Landsbanki.

Själv undrar jag var pengarna kommer ifrån? Var inte Island typ bankrutt? Eller är det kanske det som Storbritannien och Nederländarna bråkar med Island om? Eller om du kanske är Islänningarna som bråkar. Dumma england som vill att Island betalar sina skulder till dem!

Romulus och Remus och galen penningpolitik

Romulus, Remus, Stimulus: A Brief History of Monetary Madness är fantastiskt underhållande och nyttig läsning om hur romarriket stimulerade sig rätt in i sin egen undergång. Jag hoppas ni följer länken och läser hela artikeln, men här är ett långt utsnitt som jag tycker är extra bra och talande:

The first financial crisis of the imperial period came early. Caesar Augustus tried to solve it…with more stimulus. Neither paper money nor the printing press had yet been invented. So, Augustus increased the money supply in the only way he could; he ordered slaves in the silver mines in Spain and France to work around the clock! This extra money did not bring prosperity; it caused price inflation. In a period of about three decades, Rome’s consumer price index almost doubled. Then, when output from the mines could be increased no further, Augustus’s great nephew, Nero, found a new source of stimulus; he reduced the silver content of the coins. This source of stimulus proved ineffective, but enduring. By the time barbarians took over, the silver denarius contained almost no silver at all. Of course, Rome itself was played out too.

Det är extremt likt den historia som kanske kommer att berättas om det vi idag kallar västvärlden. Här gällde länge en guldstandard, vilket betydde att det vi kallade pengar egentligen representerade motsvarande värde i guld. Idag är begreppet pengar så abstrakt att det inte finns någon som kan förstå eller förklara vad det är.

Låt oss ta exemplet USA. Det är ju ändå den tongivande ekonomiska förebilden i västvärlden. Någonstans i slutet av 1700-talet (tror jag) tyckte regeringen där att mer stimulans behövdes (det var väl något krig som skulle finansieras). Guldstandarden var för stel, vilket betydde att den inte tillät dem att spendera mer pengar utan att höja skatterna motsvarande. Man började, likt Nero, att sänka “innehållet” av guld i pengarna. Det skedde i steg vartefter regeringarna växte sig större och krävde mer pengar. Så, någonstans i början av 1970-talet var guldreserven så ynkligt liten att den bara täckte två-tre procent av de pengar som var i omlopp. Det beslutades att man skulle gå “full monty” och slopa guldstandarden helt. Följande graf (saxad härifrån) är intressant att följa just för att man tydligt kan se hur “stel” guldstandarden var för regeringar med spenderbyxorna på.

Prisnivån i USA sedan 1665

Prisnivån i USA sedan 1665

Någon som tror att den inslagna vägen kommer fortsätta uppåt i all överskådlig framtid? Ja förutom Ben Bernanke och hans följe förstås.

Tag Cloud

%d bloggers like this: