"There is no ruler who can compare in virtue with a condition of non-rule" -Pau Ching-yen

Posts tagged ‘Penningpolitik’

Vad drömmer vi om?

Niklas Ekdal reflekterar idag över vad 00-talet innebar för den amerikanska drömmen. Där Reason TV är tvärsäkra på att “The Noughties” är det värsta decenniet någonsin vill Ekdal ranka det i nivå med depressionens 1930-tal och inbördeskrigets 1860-tal.

Det är ju sant som Ekdal skriver att arbetslösheten grasserar i USA nu:

Bara i december förlorade USA ytterligare 85 000 jobb, trots stimulanspaketet på 787 miljarder lånade dollar för att hålla hjulen snurrande.

Jag kursiverade “trots” eftersom det är ett väldigt intressant ordval. Vad sägs om “på grund av”? Det ligger närmare sanningen. Det är i alla fall på grund av tänkandet som ligger bakom monstruösa “stimulans”-åtgärder som dessa som världen går in i konjuktursvackor gång efter annan.

Att huspriserna slutade att ständigt gå upp är ett annat fenomen Niklas Ekdal och jag tycks betrakta helt olika. Jag kan inte se varför en korrigering av priser skulle vara negativt. Ja, det har fruktansvärda konsekvenser för många som gjorde felaktiga beslut och spekulerade i sitt boende när husbubblan var som värst uppblåst som en följd av politiska visioner och Federal Reserves idiotiska lågräntepolitik. Men det är fortfarande just där roten till det onda finns. Korrigeringen är bra! Det har inte korrigerats tillräckligt än eftersom FED och Obama-administrationen kämpar med näbbar och klor för att pumpa upp bubblan igen. Men var så säkra på att det kommer. I USA liksom här hemma i Sverige. De “gröna skott” som Niklas Ekdal och andra tycker sig se i ekonomin handlar snarare om att även en död anka studsar lite när den faller till marken.

Riktigt Kafka-aktigt känns det att läsa Ekdals kolumn när han noterar att:

Drömmen om kapitalismens eviga tillväxt slutade med finanskrasch.

Kapitalism handlar ingalunda om evig tillväxt. Det är planekonomiska inslag i signerade Keynes som gör det. Så är det någon dröm som gång på gång går i kras är det den Keynesiska drömmen om evig tillväxt.

Här då:

Det kan tyckas paradoxalt att USA sjunker djupare i kris och uppgivenhet, när de amerikanska idéerna samtidigt går segrande över världen. Frihet, tillväxt, konsumtion, demokrati, lika möjligheter, lag och rätt är nästan överallt positivt laddade värden.

Jag kursiverade slamkryparordet. Konsumtion är väl ingen amerikansk idé? Går man till nationens grundare och deras inspiratörer var de ju helt inriktade på produktion. Produktion och sparande är grundläggande för en fungerande ekonomi. Det visste Adam Smith. John Maynard Keynes fick dock det hela om bakfoten och trodde det var konsumtion och kredit som var grejen. Verkar ju bara funka sådär halvbra.

Jag gissar att det är i the Time som Ekdal hittat det mesta av inspirationen till sin kolumn. Närmare bestämt från artikeln Goodbye to the Decade from Hell. Synd att han verkar ha missat när Peter Schiff reder ut snömoset i A hell of a decade – to come.

För Peter Schiff har som vanligt rätt. Det är nu vi står inför att betala för konsumtions- och lånefesten på 00-talet. Jag rekommenderar att se och begrunda det där youtube-klippet (Peter Schiff was Right). Jag bäddar in det här så det blir lätt för er:

När vi ändå har filmvisning bäddar jag även in Reason TVs “Worst. Decade. Ever.”. Om man ser saker positivt så är det humoristiskt gjort och man kan skratta lite åt eländet:

inflation-nation.net

USA och de flesta andra länder i västvärlden, inklusive Sverige, håller räntorna konstgjort låga just nu genom att trycka pengar och låna ut dem till extremt låga räntor, ofta 0%. Vart leder det? En vink om riktningen kan man få om man ser efter vart det fört nationer tidigare. Som Bolivia, som Litauen, som Argentina, som Zimbabwe. Idag bloggar jag för att fästa er uppmärksamhet på en sajt som specialiserat sig på att upplysa om inflation: inflation-nation.net. Den är främst till för att informera amerikaner, men det skadar inte om vi svenskar informerar oss lite vi ockå.

Börja med att titta på Inflation Nation the Movie, här i tre delar:

Del 1 av 3:

Del 2 av 3:

Del 3 av 3:

Frågan för oss är vad allt det här betyder för oss svenskar?

Is-land

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson

Det blir folkomröstning om Island skall stå för sina Icesave-skulder eller ej. Läser idag i DN om oron hos en av Islands politiker, Sigmundur Davið Gunnlaugsson, över att Island snart kommer vara avfolkat. Det måste ju vara värsta skräcken för en politiker. När landet enbart består av is finns det inte mycket att reglera. Och för en isländs politiker finns nog inte stort hopp om att få några justa jobb utomlands. Till skillnad från många av sina landsmän har ju Sigmundur inget riktigt jobb färskt i sin CV.

Artikeln tar ett idag allt för vanligt grepp i sin tillbakablick på tiden innan den finansiella krisen. Dan Lucas skriver:

Men ingen hade heller förutsett stormen 2008 när nästan hela bankväsendet i Island kollapsade.

Det är tjurbajs av ädlaste sortering. Islands ekonomi ifrågasattes 2006 i väldigt tydliga ordalag. Kreditvärderingsföretaget Finch sänkte sitt betyg på landets ekonomi redan i februari 2006. Och chefen för Danske Bank, Carsten Valgreen, blev hudflängd i media för att han avslöjade att kejsaren saknade kläder. Men vad bryr sig Dan Lucas om sanningen? Den är kanske för komplicerad att förhålla sig till?

Hur landade frågan om privata bankers åtaganden mot sina kunder i en isländsk folkomröstning då? På det vanliga sättet. När bankerna underminerat marken de stod på gick de till staten som snabbt gick med på att låta Islänningarna ta på sig bankernas skulder. Det är ett av de tydligare exemplen på hur idiotiskt det är att socialisera banker. Det görs under täckmanteln att det stabiliserar(!) ekonomin. Klassiskt användande av nyspråk. Media följer lydigt i ledbandet. När de beskriver förloppet heter det att isländska staten var tvingad att ta över bankerna.

Hela förfarandet med att rädda banker sätter alla marknadens egna mekanismer för stabilisering ur spel. De utländska spararna som satte in sina pengar i isländska banker gjorde det för att de såg en chans att tjäna mer på det än att spara i andra banker. Med den chansen borde följa en risk. Förhållandet mellan chans och risk är vad som måste styra marknadens aktörer. Men regeringarna världen över har bestämt sig för att ta bort risken och smeta ut den jämt bland alla skattebetalare, inkluderat dem som varken tagit chansen eller risken. Detta är inte bara moraliskt åt helvete. Det är även ett bergsäkert sätt att destabilisera marknaden. De gör det naturligtvis med flit. Med händerna bakbinder de marknaden samtidigt som de med munnen hävdar att det är den fria(!) marknadens fel att ekonomin går in i kris efter kris. Sen följer de upp med fler regleringar. I Sigmundurs fall får man nästan hoppas att planen slår helt fel och att han får stå där och planera och reglera i ett land enbart bestående av is.

Söndra och härska

Forskat? Yeah, right!

Peter Wolodarskis hyllande av planekonomen Ben Bernanke är helt huvudlöst. Wolodarski noterar att Fed-chefen både:

  1. forskat i den stora depressionen, samt
  2. totalt ignorerat signalerna om att den höll på att upprepas

Ser inte Peter Wolodarski motsägelsen? Motsägelser existerar endast om minst en av de ingående premisserna är felaktig. I det här fallet handlar det om att Ben Bernanke forskat i depressionen, dess orsaker och följder och antingen:

  • totalt missförstått hela grejen,
  • totalt ignorerar det han lärt sig, eller
  • studerat den politiskt gångbara versionen av processen

Jag gissar att det är det sista alternativet eftersom amerikanska riksbankschefer (liksom svenska) alltid rekryteras bland dessa Keynesianer.

Ben Bernanke har naturligtvis inte räddat den amerikanska ekonomin. Han har undergrävt den ytterligare. Kanske till och med givit den dess dödsstöt. Jag tror att han gjort det väldigt medvetet. Både ignorerat den kommande krashen och sen “räddat” den genom att trycka enorma summor pengar. Att förutse krashen offentligt skulle ha inneburit att hans politiska omgivning insett att han inte är renlärig. Han skulle också riskera att bli beskylld för att ha orsakat krashen genom sin förutsägelse. Enligt Keynes anhängare handlar nationalekonomi enbart om hur vi uppfattar den; det finns inget absolut, ingen logik, ingen sans. Att låta det finansiella systemet gå in i väggen ger däremot en amerikansk riksbankschef en maktplattform. Det är ett klassiskt grepp: Söndra och härska.

Kornet i grannens öga

Rikard Westerberg, ledarskribent på DN, kanske har smygläst den här bloggen? Häromdagen skrev jag om hur frustrerande det är att DN lobbar så hårt för planekonomiska lösningar. På DN struntar man dock i bjälken i det egna ögat och ger sig i stället på andra som visar vurm för planekonomin. Mats Odell får sig idag en känga, välförtjänt sådan, för att han väljer att fortsätta på den socialistiska banan vad gäller hyres”marknaden” för bostäder. Westerberg skriver:

Visst finns det planekonomer i Sverige.

Jupp! Det var ju det jag berättade om häromdagen. Och de är närmare än du vill erkänna, Rikard Westerberg. Mer:

Än så länge får vi vänta … på politiker som förstått det där med utbud och efterfrågan.

Jupp! Liksom vi får vänta på att någon på DN:s ledarredaktion förstått det.

Slösa vinner i längden?

In China, … growth that is sustainable will require a very substantial shift from external to domestic demand, from an investment and export-intensive growth to growth led by consumption.

Timothy Geithner

Det är alltså hållbarare att slösa än att spara. Jonathan Swift hade inte kunnat säga det bättre än finansminister Geithner.

Absurditeter

DN, oberoende planekonomisk

I dagens huvudledare i DN uppvisar man en ofta skådad förmåga att babbla helt osammanhängande. Å ena sidan tycker de att Riksbankens och regeringens expansiva ekonomiska politik är rätt och riktig och ett bra svar på den ekonomiska krisen. Å andra sidan är det en farlig väg som kan leda till bubblor. Ytterligare å andra sidan är det den enda vägen… Ser de inte vad det är de beskriver? Det är ju konjukturcykeln för bövelen!

Folding fun

Kul som lek

Ledarartikeln konstaterar om lågräntepolitiken:

Låntagare gynnas medan sparare missgynnas, vilket knappast är önskvärt ur samhällsekonomisk synvinkel.

Ändå förespråkar alltså samma skribent denna politik. Eller är det olika skribenter som skrivit artikeln kanske? Det blir som en sådan där “rolig” gubbe man kan roa sig med att rita tillsammans. Jag ritar huvudet och viker undan det, du ritar överkroppen, någon tredje person ritar överbenen och nästa person får rita fötterna. När man vecklar upp det får man tillsammans sig ett gott skratt. Skillnaden är väl att när man vecklar ut DN:s ledarartikel vill man helst gråta. Lyss:

Utlåningstakten till hushållen … driver upp priserna på bostadsmarknaden … Samtidigt ökar arbetslösheten medan ekonomin i sin helhet krymper. Det tyder på att en bostadsbubbla kan vara på väg att växa till.

(Min kursivering) Jag tror att det enda som skulle kunna få DN att säga att det är en bubbla är när den tydligt har brustit. Innan dess kan det på sin höjd tyda på det. På sin allra höjd.

Räntan är det i särklass viktigaste priset som finns på marknaden. Det är ju priset för att köpa något nu i stället för sen (sen, när man sparat ihop till det). Priset styr investeringsvalen hos marknadens aktörer. DN tycker:

I en marknadsekonomi är prisfluktuationer ett naturligt inslag.

Mmkay… Den dörren behövde tydligen sparkas in. Det blir tydligt varför strax. Dessa prisfluktuationer tycker DN inte skall gälla räntan, det priset är för viktigt att överlämna till marknaden att bestämma. Den logiska slutsatsen är att tidningen, som påstår sig vara Liberal, inte tycker marknadsekonomi är en toppenidé. Bättre då med centrala planerare som väntas kunna ta hänsyn till precis allt och reglera fram en stabil ekonomi med artificiella räntor och tvångsmedel. Det har aldrig någonsin fungerat förut, men antagligen är dagens planerare mycket bättre än de som tidigare försökt.

Det här med att ha alla pusselbitar för att kunna förstå att det är den centrala planeringen av ekonomin som orsakar både bubblor och kriser samtidigt som man vägrar sätta ihop pusslet är oerhört suspekt. Är de dumma i huvudet där på DN:S ledarredaktion? Antagligen inte. Är de onda? Nja, jag tvivlar på det. Vad är det då? Religion? Tillber de Keynes så hårt att skygglapparna inte går att ta loss längre? Det börjar brännas! Kanske är det en kombination? Lite halvkorkade, inte med alldeles, alldeles rent mjöl i påsen samt okritiskt förlästa på fullkomligt idiotiska ekonomiska teorier.

Botten är nådd igen

Nu hopar sig de goda tecknen i svensk och global ekonomi. Oj, oj, vad gör det att arbetslösheten stiger från redan skyhöga nivåer? Och spelar roll att ekonomin är superdopad av stimuli och artificiellt låga räntor!

Inflationen är konstigt nog under noll. Fast kanske är det inte så konstigt med tanke på att bostadspriser inte ingår i SCB:s varukorg som de beräknar inflationen på. I den korgen ingår däremot, håll i er nu, bostadsräntorna! Hallå telefon, var det någon som sa Gullivers resor?

Jonas Leionhufvud skriver i DN idag om den kommande bostadsbubbla som experterna nu varnar för. Insikt om att bubblan varit där länge, länge saknas fortfarande.

Det senaste året har priserna på bostadsrätter stigit med 5 procent i riket samt Stockholms innerstad och hela 8 procent i Malmö. Hela nedgången vi såg under finanskrisen är därmed utraderad.

(Min kursivering). Ingen tvekan om att vi har finanskrisen bakom oss alltså.

Det här är galenskap. Riksbanken borde inte finnas. Dess lek med räntan leder till bubblor och krasher. Lämna räntenivån åt marknaden! Just nu har Riksbanken satt oss i en rävsax. De vågar inte höja räntan för att då går luften ur deras fina bubbla och alla ekonomiska vårtecken som “experter” tycker sig se vänds till bitande vinter. Men höjer de inte räntan blåses bubblan upp än större och vi kan se fram emot en krash som får den nuvarande (flåt, den nyss passerade…) att se ut som en minimal dipp. Det är ju vad som kommer att hända. Inte bara i Sverige eftersom ledande ekonomer i alla västländer tillber Keynes.

Ekonomisk frihet är världens räddning

Eller: Lyssningstips – Robert A. Lawson on Economic Freedom, Mises Institute den 21 september 2009.

Jag önskar jag hade massa massa tid! Då skulle jag skriva många utdrag ur det här fördraget med professor Robert A. Lawson (mp3) och försöka kommentera det ur ett svenskt perspektiv. Nu kan jag kan bara rekommendera alla att lyssna på det. Gör det!

Robert Lawson har samlat data från världens alla hörn. Hårda data, mjuka data. 42 olika mätpunkter samlade i fem områden:

  1. Storlek på regeringen (utgifter, skatter, statliga företag, etcetera)
  2. Rättsväsende och säkerhet för äganderätt
  3. Tillgång till “sunda” pengar (Zimbabwe är sämst i klassen)
  4. Internationell frihandel (tullar, stöd till lokala aktörer, blockering av import, etcetera)
  5. Reglering av finansiella system, arbete och företagande

Varje mätpunkt förs in i spannet 0-10 och efter mangling av all information för ett land kommer det ut ett tal mellan 0 och 10. 0 står för absolut planekonomi, 10 för en helt fri marknad. Eller som Lawson uttrycker det i föredraget:

Zero is Karl Marx, ten is Adam Smith

Som de allra flesta nog kan räkna ut är BNP per capita och medelinkomster mycket högre i de länder med högt index för ekonomisk frihet.

Vad som kanske är mer förvånande för socialistiska läsare av den här bloggen (inte många, jag vet, men ändå) är att om man tittar på inkomstfördelning är det egalt om ett land är ekonomiskt fritt eller socialistiskt. Den fattigaste tiondelen har i typ alla länder, oavsett ekonomisk frihetsgrad, att disponera ungefär 2,5% av inkomsterna.

Grejen är att 2,5% av väldigt lite är mycket, mycket sämre än 2,5% av väldigt mycket. Även ett lands fattiga tjänar alltså på att landet de bor i har hög grad av ekonomisk frihet. Det här är något som ingen socialist i världen vill erkänna. Men det är alltså vad hårda fakta visar. På den här sajten finns all data att ladda ner.

Ingen socialist i världen… Alltså ingen riktig socialist. Jag tror att många socialistiska politiker vet om det här. Många av dem är ju egentligen inte socialister. Det råkar bara vara ett så himla bra sätt att göra politisk karriär. Att titta för nära på vad forskningen i området har att säga skulle helt riva deras politiska plattform. Hjälp gärna till med det!

DN: Huvudet helt under armen

Dags att tänka?

Dags att tänka?

Visdom från Dagens Nyheters ledarredaktion:

Om framtida krascher ska mildras måste amerikanerna spara mer och kineserna mindre.

(Min kursivering.) Ja, det är ju lysande! Kineserna spenderar inte tillräckligt. De måste ta lärdom av USA och resten av västvärlden. Ser de inte hur bra det går för oss med vår dyrkan av Keynes? Stabila finansiella system utan risker för överhettning, härdsmälta eller liknande bieffekter.

Hur vore det om vi försöker lära oss själva av vad som inte fungerat hittills i stället för att försöka exportera våra dumheter till de växande ekonomierna i öst? Kanske kan vi också undersöka om vi kan inspireras av och importera några av de principer som gäller utanför den Keynes-troende västvärlden?

Tag Cloud

%d bloggers like this: