"There is no ruler who can compare in virtue with a condition of non-rule" -Pau Ching-yen

Posts tagged ‘Galenskap’

Skit in, skit ut

När Toblerone-affären briserade hörde vi Mona Sahlin raljera över kraven som ställs på politiker:

Felfria politiker ropar ni nu efter, och fläckfria förflutna. Finns dom, vill vi ha sådana? Ja, det får andra svara på.

Alltså, jag vill gärna svara. Mina svar: NEJ, de finns inte. JA vi vill ha sådana! Anledningen till att vi har politiker är ju att vi inte litar på oss själva. De skall se till att vi uppför oss väl och att vi inte girigt håller i våra pengar utan att hjälpa andra. Vad krävs för att de ska sköta den uppgiften bättre än vi själva hade skött den? Väg in att hos en politiker med makt ackumuleras ansvar från horder av oss kreti och pleti. För varje fel och fläck var och en av oss har måste politikern kompensera med sin godhet och ofelbarhet. Så, ja, Mona, det krävs att du konkurrerar med själve Jesus Kristus!

Men vad har vi  i stället? Jag hävdar att politiker representerar det värsta i oss. Och det av en anledning. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Politiker är också människor. Som alla människor svarar de på incitament. Det som skiljer politiker från mannen på gatan finns att finna i vilket incitamentstryck de verkar under samt vad som krävs för framgång i politiken. Och vad tar en politiker till de högsta positionerna?

  • Vassa armbågar
  • Flink tunga
  • Beredskap att utnyttja och köra över sina medtävlare
  • Förmåga att dölja sin agenda
  • Blixtsnabb tanke
  • Hänsynslöshet
  • Extrem anpassningsförmåga
  • Ofelbar reflex att alltid landa på fötterna
  • Flexibelt förhållningssätt till sanning

Listan kan göras längre, mycket längre, men jag tror ni ser vad det handlar om. Det här är vad den politiska urvalsprocessen odlar i sitt växthus. Det är knappast konstigt att det bubblar upp politiska skandaler då och då. Det är snarare ett tecken på hur slipade våra politiker är att det inte sker hela tiden.

George Carlin sa det bäst:

Skit in, skit ut

SvD:s regleringsiver

Andreas Cervenka efterlyser mer reglering.

Om Finansinspektionen menar allvar med sin retorik om att värna medborgarnas förtroende för banksystemet borde myndigheten gå före och se till att även övriga banker i Sverige avvecklar sin trading.

Myndigheterna kan ju inte lägga sig i medborgarnas liv för mycket liksom. Ut och reglera för sjutton! Cervenka konstaterar torrt:

De enda som kommer sörja är handlarna själva.

Och vi som värnar om frihet då. Men till den skaran har ju aldrig Andreas Cervenka, eller tidningen han skriver för, sällat sig.

Permanent finanskris, någon?

Idag lovar de rödgröna på DN Debatt att göra Sverige mer jämställt. De börjar med ett uttalande jag faktiskt kan hålla med om (extremt ovanligt, kan jag informera om):

Vår uppfattning är att politik ska användas för att överbrygga klyftor.

För visst är det exakt vad politik handlar om. Om man stod ut med att alla behåller det de tjänat ihop och gör vad de vill med det behövs ju inte politik. Det intressanta är att fördelningsmässigt spelar det väldigt liten roll hur politiker än försöker fördela. I länder med hög ekonomisk frihet äger den tiondel av befolkningen med minst välstånd samma andel av landets totala välstånd som i länder där politiker fått fria händer att designa fördelningen. Detta har jag bloggat om förut; Ekonomisk Frihet är världens räddning. Skillnaden finns generellt i hur mycket välstånd det finns att (låta bli att) fördela. Större ekonomisk frihet leder till större totalt välstånd. Nackdelen är att då blir de rikare ännu mer välbeställda och det har tydligen många svårt att stå ut med. Hellre då att de med minst resurser hålls ordentligt fattiga.

Det är Robin Hood jag vill ha!

Nåväl, sedan spårar naturligtvis debattartikeln ur helt. De skriver sinnesjuka saker som:

Vår övertygelse är att ökad jämlikhet gör att samhället fungerar bättre och att fler människor då kommer till sin rätt.

Jo, som Sovjetunionen, Kuba och Nordkorea bevisat…

Vi vill därför driva en politik som utjämnar skillnader och som skapar möjligheter för alla människor att växa och utvecklas.

Utjämna skillnader. Låt säga att man lyckas med detta (har aldrig lyckats förr i historien, men för argumentets skull). En person som Ingvar Kamprad skulle då vara ungefär lika rik som en arbetslös tulltjänsteman. En person som Ingvar Kamprad skulle veta att detta var den högsta nivån som gick att nå. En person som Ingvar Kamprad skulle veta att detta var den lägsta nivå som tilläts. Han skulle kunna låta bli att jobba helt ändå nå samma personliga välstånd som om han la hela sin kreativa förmåga, all sin kraft, allt sitt blod och alla sina tårar på att skapa något så fantastisk som IKEA (säga vad man vill om IKEA, men det är många människor som har glädje av det). Alla som tror att IKEA skulle kunna skapas i en sådan miljö räcker upp en hand!

Inte ens de rödgröna tror på det. De är helt ointresserade av om deras vision för jämställdhet är realistisk eller ej. Vad de är intresserade av är att få en majoritet av Sveriges befolkning att tro att de tjänar på rödgrön politik. En majoritet skall övertygas om att de kommer tillåtas sko sig på en minoritet. Lyckas de med det vinner de rödgröna makt som de kan ägna åt att sko sig själva, sina vänner och de med positioner att hjälpa dem behålla makten. (Mer om detta i min artikel som hyllar politikerföraktet). Tror ni mig inte? De rödgröna avslöjar det själva i sin debattartikel:

Eftersom vi i regeringsställning sätter upp ett jämlikt samhälle som ledstjärna har vi låtit Riksdagens utredningstjänst analysera fördelningseffekterna av våra egna förslag. Resultatet är att 9 av 10 inkomstgrupper tjänar på en rödgrön politik.

Ni kanske känner igen det från historien om hur svensk skattepolitik fungerar?

Ytterligare indicier på hur långt de rödgröna är beredda att gå för att utjämna är när de antyder att permanent finanskris kan vara lösningen:

En finanskris ökar inte inkomstspridningen. Tvärtom. En finanskris kan minska inkomstskillnaderna. Finanskriser innebär att kapitalinkomster sjunker och att de allra högsta lönerna, som ofta är resultatbaserade, pressas ned. Båda dessa bidrar i sig till en mer jämlik inkomstfördelning.

Inte övertygade än? Nåväl:

[Med rödgrön regering får] den rikaste tiondelen … bidra mer.

Följt av, den inte så fina, vinken:

Där går en stor skiljelinje i årets val.

Ta dem på orden! Vill ni inte att de rödgrönas Marxistiska vision skall förverkligast så rösta bort dem stenhårt! Har ni inte vett att rösta på Liberala Partiet som undertecknad så rösta då på något av Allianspartierna, vilket som helst (men helst inte Nya Moderaterna för de är smyg-Marxister de med).

Skogstomtarna konfererar (Gästinlägg)

Del 2 i serien: Gästinlägg från den galna ekonomen

Miljöpartiet gör ju sitt bästa nuförtiden att inte framstå som ett parti som består av batikstrumpor och skogstroll, och vad gäller media-biten får man väl erkänna att de lyckats till viss del.

Neither of them are Mona Lisa

Vaffö, vaffö?

Dock är det med en viss förfäran man läser det som sägs i de inre leden. Flera talare tog upp en annan jobbpolitisk fråga, välbekant på MP-kongresser, om kortad arbetstid.

Tillåt mig att citera en av skogstomtarna:

Jag tror att vi glömmer att det är klimatsmart att jobba mindre

sade ombudet Ines Svanergren, som vill ha 35-timmars arbetsvecka. Ombudet Leif Engström gjorde en koppling till den omställningen mot ett tjänstesamhälle som partistyrelsen vill se

En bibehållen arbetstid skapar en enorm överproduktion. Vi står inför ett skriande behov att förändra vår livsstil. Vi måste byta konsumtion av prylar till konsumtion av tjänster, det kan vi göra genom att korta arbetstiden.

Innan jag tar och slänger lite välbehövd ekologisk dynga på hela detta uttalande, så kanske jag skall förklara varför jag bryr mig. Vi styrs av en samling idioter som tror att det man säger är sanningen, för att man säger det. “Skapa jobb”. “Stimulera ekonomin”. “Underlätta för företagare”. “Säkra välfärden”. I själva verket är allt detta fullständigt tomma floskler som de som slänger omkring dem inte har en blekaste aning om hur det skulle vara kopplat till verkligheten. Och ovan skogstomte-uttalande är av den kaliber att det får stå som symbol för politisk inkompetens ett tag framöver.

1 ) Att säga att det är “klimatsmart att jobba mindre” är som att påstå att det är bättre för miljön om vi börjar sova 16 timmar per dygn. Fullständigt utan kontext och kausal koppling till verkligheten. Man skulle lika gärna kunna säga “det är brunt att cykla oftare”. Och vem vet, det kanske det är.

2 ) Att prata om en omställning till ett tjänstesamhälle förutsätter att man förstår hur en ekonomi är uppbyggd. Dessa idioter tror garanterat att vi blir ett tjänstesamhälle för att vi skall producera mindre varor och ha en mindre industri. Sanningen är att den nivå av tjänste-samhälle vi har uppnått beror endast och bara på att vi producerar den mängd vi faktiskt gör. Skulle vi producera mindre varor skulle tjänstejobb försvinna och bli till produktionsjobb. Har man inte fattat det så ska man kanske ta och leka tysta minuten. Det kommer bli fantastiskt intressant att se vad dessa tomtar säger när de stora valutastörningarna gör att export-/importmarknaderna börjar studsa som jojo:ar – då kommer varuproduktion bli en fråga om inhemsk stabilitet. Nåja, det där var ju bara en teori som jag inte har belägg för ännu, så skit i det för nu.

3 ) “En bibehållen arbetstid skapar en enorm överproduktion”. Vad finns att säga om ett sådant uttalande? Om vi alla jobbar mindre så garanterar vi att vi producerar lagom? Va? Vi jobbar alltså till största del för att det är kul, och sen går vi och köper pryttlar för pengarna för att det inte skall ha känts helt meningslöst att ha jobbat mer än man måste – det verkar vara så Miljöpartiet tror att ekonomin funkar.

4 ) “Vi måste byta konsumtion av prylar till konsumtion av tjänster, det kan vi göra genom att korta arbetstiden”. Ytterligare ett fullständigt nonsensuttalande. Alltså, istället för att ha en mobiltelefon skall vi börja skrika meddelanden till varandra mellan byggnader? Eller ska vi skriva dem på små papperslappar och starta en ponny-express? Istället för att köra bil så ska vi ha små taxicyklar som körs omkring av kineser? För jag tvivlar på att någon miljöpartist är villig att ta på sig rollen som den som springer med cykeltaxin. Istället för dator så kan vi hyra personer med jättebra minne som vi kan diktera för, och sedan får man ringa upp (förlåt, telegrafera) denna person när man vill ha sitt “data” ? Istället för att köpa ett tetrapak mjölk så skall man kubba ned till bonden Person och lösa en polett för att få mjölka valfri ko, en så kallad “jordbrukstjänst”? Vad f-n pratar dessa människor om?

En gång i tiden framfördes inte den här typen av åsikter, av den enkla anledningen att vanligt folk skulle skratta ut talaren i den milda grad att han fick flytta minst tre grannbyar bort. Jag hävdar att det är dags att vi sätter hårt mot hårt och på ett sakligt sätt börjar förklara varför alla som är miljöpartister faktiskt är outbildade idioter som har en ansvarsnivå av ett dagisbarn, och tror att det moderna samhället byggdes på ekologisk rättvisa och positivt tänkande. Det är ett dåligt skämt att den här typen av människor får komma till tals i frågor viktigare än vilken färg man ska ha på vårgardinerna. Trams, säger jag.

Hyperinflation på väg

Organisationen “National Inflation Association” (NIA) har länge pekat på att systemet med artificiellt låga räntor, växande statsbudget och statsskuld inte kommer att hålla i längden. Eftersom mycket av utvecklingen går exakt längs de linjer de har ritat upp tror jag fler och fler börjar inse att det ligger något i det NIA säger.

Nu har de producerat ytterligare en film. Meltup. De som har lån, besparingar eller pensioner att oroa sig över bör se den filmen. Avsnittet om hur de amerikanska storbankerna, med JP Morgan i spetsen, håller silverpriset nere genom att mörka sin brist på silver är extra intressant ur ett rent överlevarperspektiv.

Filmtajm!

Behöver du mer om hyperinflation för att ta ställning om du ska försäkra dig med guld och silver? Här finns mer film på ämnet: http://dprogram.net/2010/05/14/film-meltup-from-the-national-inflation-association/

Måste bara bädda in filmen The Dollar Bubble också:

There will be two social classes in America in the future; Those who sell their dollars today to buy gold and silver. And those who buy in to the false hope of an economic recovery.

Winston Smith 2024

I dagens SvD uppmärksammar de Miljöpartiets kongress i Uppsala på ett intressant sätt. Tobias Brandel har extrapolerat på propositionerna från partistyrelsen och skrivit en framtidsberättelse som antagligen får höga Miljöpartister att drägla; En dag i gröna Sverige. Personligen får jag skälvan. Ofrihetens tid är på väg om de rödgröna vinner och Miljöpartiet får tillräckligt stor andel av rösterna. Den här morgonstunden önskar jag inte mina barn!

Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte så många sådana kvar i de privatägda tidningarna heller efter lagarna om begränsat reklamutbud.

Maria Wetterstrand tycker berättelsen är “rolig”… Hon saknar partiets alla förslag på att skapa jobb. Ja, hon försöker fortfarande slå i oss att politiker kan skapa jobb. Undrar hur många hon lyckas lura? För visst fattar väl de flesta att den enda skillnaden politikerna kan göra är hur få jobb de lyckas förstöra? Eller, jo, jag erkänner. Önsketänkande.

Mer om MP:s kongress: MP vill införa entreprenörsår, MP vill locka medelklassen, Dubbla budskap.

Tar man en överdos så dör man

Läser Andreas Berghs kolumn i Svenska Dagbladet idag. Det är väl snarast att betrakta som en recension av Martin Borgs Överdos – en film om nästa finanskris. Det är upplyftande att förståsigpåarna nu tonar ner sitt hyllande av Ben Bernankes och Obamas “räddning” av världens finansiella system. Men de har en bit kvar att gå innan de stiger in i stadiet av upplysning. Berghs recension försöker förminska filmen genom att jämföra den med amerikansk katastroffilm. Nästan lika lågt som Glocalnet ju. Filmen tar ju mycket medvetet just det greppet.

Det är lite svårt att tyda vad Andreas Bergh menar när han värjer sig från filmens budskap att stater riskerar kollaps. Han skriver:

… det är knappast någon våg av statsbankrutter som stundar. Stater är nämligen inte företag. De går inte i konkurs. Stater har våldsmonopol, beskattningsrätt och centralbanker med sedelutgivningsmonopol.

Vill han ingjuta hopp i läsaren med de orden? Mig skrämmer han snarast skiten ur. Det blir väl ingen fest direkt när staterna öker användningen av de nämnda maktmedlen för att hantera den kollaps som kommer. Jag skulle vilja hävda att patienten i det läget gått från dödsjuk till död. Hela Berghs recept har använts, och används, i full skala i till exempel Zimbabwe.

Recensionen avslutas med en mycket märklig anklagelse:

övertygelsen  att det oundvikligen kommer att straffas av en jättekris, bär spår av önsketänkande

Menar karlen att Johan Norberg och Martin Borgs önskar att världen skall kollapsa i alla finanskrisers moder? Varför i hela fridens namn skulle de då ta sig omaket att göra en film om saken och försöka varna världen?

Filmtajm! (Sänds ikväll klockan 20 på TV4 Fakta.)

Inte råd med skatten? Låna!

Jag brukar hävda att skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna är försumbar. Men i takt med att oppositionens förtydligat sitt alternativ har ju även jag börjat se skillnaden mellan pest och kolera. De rödgröna menar allvar med att försöka lura en majoritet av väljarna att en regering verkligen kan skapa jobb genom att höja skatterna.

Om man är blind för sidoeffekter kan det kanske se ut som att när regeringen anställer byråkrater i den offentliga sektorn skapas nya arbetstillfällen. Men det är tobleronepolitik i ett nötskal. Det krävs inte speciellt hårt tänkande för att inse att pengarna med vilka byråkraternas arbeten betalas har tagits från andra. Andra som alla kunnat använda pengarna långt mer effektivt än någonsin regeringen kan.

Mikaela Valterssons inställning, luftad i radioprogrammet Ekot, att om skatten blir för tung kan man belåna sina tillgångar för att ha råd, är utmärkande för rödgrönt tänkande.

Har man en dyr villa, även om man köpte den för mycket lägre pris, så har man också en möjlighet att ta lån på sitt hus. Man har ju ett kapital som ligger i botten och som är en tillgång som man sedan kan sälja eller ta lån på.

Jo, och om huset är överbelånat redan kan du ju alltid sälja det. Slant Valterssons tunga där, kanske? Det kan ju hända alla, eller hur? Ekots reporter var hygglig och gav Valtersson en chans att lägga orden annorlunda genom att fråga om det verkligen är rimligt att begära att folk ska låna för att ha råd med skatten. Svar:

Man har den möjligheten om man vill. Det är en tillgång som inte alla människor har.

Underförstått: Eftersom alla inte har den här tillgången är det rättvist att chockbeskatta den.

Sakernas tillstånd är sådant att pengarna vi arbetar ihop tillhör inte oss, utan staten. Skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna ligger i hur mycket de tycker staten skall dela med sig till den som jobbar. De rödgröna är lite snålare än alliansen i denna aspekt. Där har ni skillnaden mellan pest och kolera. Den här lösningen med att arbetarna kan låna för att ha råd med skatten är extra fiffig eftersom det tar bort den förhatliga 100%-spärren för hur stort skatteutaget kan vara.

Fler reaktioner på Valterssons uttalande: Liberati, Seved Monke, Erik Svansbro, SvD.

(Gästinlägg från den galna ekonomen, del I)

Jag rekommenderar starkt denna 1.5 timme med bl.a. Nourel Roubini och ingen annan än Bo Lundgren. Gillar inte personligen Roubini, men han verkar relativt påläst (ingen österrikare dock, om vi säger så).

Notera hur slutsatsen de egentligen kommer fram till (utan att säga det) är att euron och eurozonen såsom den ser ut nu inte fungerar överhuvudtaget, men att de desperat vill ha kvar sitt monetära experiment. Jag tycker vidare det är mycket intressant att de anser att vad “systemet”, d.v.s. politiker och stater vill är överordnat vad befolkningen vill, för befolkningen är dum och “väljer fel”. Den överspenderande staten måste få backa på sina löften, för annars kommer medborgarna kräva att den uppfyller sina löften, och då konkursar den. Ungefär.

Jag tror på fullaste allvar att ekonomin i Europa på sikt skulle vara bättre om vi såg ett antal statskonkurser, förutsatt att det inte trycks pengar för att rädda alla. Problemet är att det politiska modet för att förklara för europas samlade befolkning att det saknas några skviljoner för att statliga bidrag och pensioner skall kunna betalas ut kommande decennier är omöjligt att uppbåda. Resultatet kommer bli en ekonomi som är “sluggish” i ett decennium (tror jag, iaf).

Värt att påpeka är också att när Roubini påstår att Tyskland har tjänat på att övriga euroländer inte har kunnat devalvera efter de gick med i Eurozonen så påstår han implicit att tyskland har tjänat på att hålla upp euron medan alla andra drar ned den. Jag tror att den fördel tyska näringslivet har fått av detta har mindre att göra med relativa valutakurser, utan det faktum att valutakurserna har legat stilla och inte rört på sig. Kort sagt – hade alla använt guld hade vi fått exakt samma resultat, med skillnaden att alla centralbanker i hela europa hade successivt varit tvungna att skicka mer och mer av sitt guld till Tyskland, eftersom Tyskland driver majoriteten av ekonomin.

Förslaget om att Tyskland, Slovenien och Finland skall lämna euron och skapa en “hard money euro” tycker jag är det vettigaste, men det kommer aldrig hända, dessvärre.

Vad är så fel med rikedom?

Eller: De rödgröna bekänner färg. =)

Nu ska de rika beskattas igen. Fast den här gången på ett säkert rätt så att de förmögna inte kan smita:

Vi vill inte ha tillbaka den gamla förmögenhetsskatten som gick att komma runt för de riktigt rika. Den läckte som ett såll.

Huvaligen, de riktigt rika kunde behålla en del av sina pengar trots att staten gjorde allt den kunde för att ta dem. kan vi ju inte ha det.

Jag undrar vad som snurrar i huvudet på de här giriga politikerna som gör att de tittar så avundsjukt på folk som lyckats samla rikedom? Vad är logiken med att ta pengar från de som vet hur man gör för att skapa rikedom och ge dem till en statsapparat som bara vet hur man förstör samma pengar?

Troligen är det så här enkelt:

  • Majoriteten av befolkningen är inte rika.
  • Många av dem tycker nog det är en bra idé att andras pengar tas till att bekosta allehanda statliga utgifter.
  • De rika är inte tillräckligt många för att utgöra en väljargrupp man behöver flirta med.

Tydligen skall de som inte är så himla rika pungslås av de rödgröna de också. Känns ju genast mer rättvist…

Tag Cloud

%d bloggers like this: