"There is no ruler who can compare in virtue with a condition of non-rule" -Pau Ching-yen

Archive for the ‘Staten’ Category

Tar man en överdos så dör man

Läser Andreas Berghs kolumn i Svenska Dagbladet idag. Det är väl snarast att betrakta som en recension av Martin Borgs Överdos – en film om nästa finanskris. Det är upplyftande att förståsigpåarna nu tonar ner sitt hyllande av Ben Bernankes och Obamas “räddning” av världens finansiella system. Men de har en bit kvar att gå innan de stiger in i stadiet av upplysning. Berghs recension försöker förminska filmen genom att jämföra den med amerikansk katastroffilm. Nästan lika lågt som Glocalnet ju. Filmen tar ju mycket medvetet just det greppet.

Det är lite svårt att tyda vad Andreas Bergh menar när han värjer sig från filmens budskap att stater riskerar kollaps. Han skriver:

… det är knappast någon våg av statsbankrutter som stundar. Stater är nämligen inte företag. De går inte i konkurs. Stater har våldsmonopol, beskattningsrätt och centralbanker med sedelutgivningsmonopol.

Vill han ingjuta hopp i läsaren med de orden? Mig skrämmer han snarast skiten ur. Det blir väl ingen fest direkt när staterna öker användningen av de nämnda maktmedlen för att hantera den kollaps som kommer. Jag skulle vilja hävda att patienten i det läget gått från dödsjuk till död. Hela Berghs recept har använts, och används, i full skala i till exempel Zimbabwe.

Recensionen avslutas med en mycket märklig anklagelse:

övertygelsen  att det oundvikligen kommer att straffas av en jättekris, bär spår av önsketänkande

Menar karlen att Johan Norberg och Martin Borgs önskar att världen skall kollapsa i alla finanskrisers moder? Varför i hela fridens namn skulle de då ta sig omaket att göra en film om saken och försöka varna världen?

Filmtajm! (Sänds ikväll klockan 20 på TV4 Fakta.)

Inte råd med skatten? Låna!

Jag brukar hävda att skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna är försumbar. Men i takt med att oppositionens förtydligat sitt alternativ har ju även jag börjat se skillnaden mellan pest och kolera. De rödgröna menar allvar med att försöka lura en majoritet av väljarna att en regering verkligen kan skapa jobb genom att höja skatterna.

Om man är blind för sidoeffekter kan det kanske se ut som att när regeringen anställer byråkrater i den offentliga sektorn skapas nya arbetstillfällen. Men det är tobleronepolitik i ett nötskal. Det krävs inte speciellt hårt tänkande för att inse att pengarna med vilka byråkraternas arbeten betalas har tagits från andra. Andra som alla kunnat använda pengarna långt mer effektivt än någonsin regeringen kan.

Mikaela Valterssons inställning, luftad i radioprogrammet Ekot, att om skatten blir för tung kan man belåna sina tillgångar för att ha råd, är utmärkande för rödgrönt tänkande.

Har man en dyr villa, även om man köpte den för mycket lägre pris, så har man också en möjlighet att ta lån på sitt hus. Man har ju ett kapital som ligger i botten och som är en tillgång som man sedan kan sälja eller ta lån på.

Jo, och om huset är överbelånat redan kan du ju alltid sälja det. Slant Valterssons tunga där, kanske? Det kan ju hända alla, eller hur? Ekots reporter var hygglig och gav Valtersson en chans att lägga orden annorlunda genom att fråga om det verkligen är rimligt att begära att folk ska låna för att ha råd med skatten. Svar:

Man har den möjligheten om man vill. Det är en tillgång som inte alla människor har.

Underförstått: Eftersom alla inte har den här tillgången är det rättvist att chockbeskatta den.

Sakernas tillstånd är sådant att pengarna vi arbetar ihop tillhör inte oss, utan staten. Skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna ligger i hur mycket de tycker staten skall dela med sig till den som jobbar. De rödgröna är lite snålare än alliansen i denna aspekt. Där har ni skillnaden mellan pest och kolera. Den här lösningen med att arbetarna kan låna för att ha råd med skatten är extra fiffig eftersom det tar bort den förhatliga 100%-spärren för hur stort skatteutaget kan vara.

Fler reaktioner på Valterssons uttalande: Liberati, Seved Monke, Erik Svansbro, SvD.

Regeringen är dålig

Här följer en direktöversättning av Jangan Dablas Superheroes are bad.

Ja, regeringen löser problem åt oss. Det verkar ju bra! Men:
Regeringen använder sin stora makt för att lösa problem. Det betyder att vi behöver ha regering till hands. Alltid! Vad händer då om regeringen tar semester?

Eftersom regeringen löser våra problem behöver vi (=folket) aldrig lära oss att använda vår egen förmåga och talang för att ta itu med våra problem. Vi blir beroende av regeringen. Vi får vårt mål mat – men vi lär oss aldrig att fiska.

Med sin stora makt kan regeringen agera snabbt och effektivt, innan någon annan får chansen. Regeringens närvaro gör det svårt för andra att ta ansvar och regera sig själva.

Alltså, även om regeringen verkar vara en bra idé, så:

  • Hindrar den att vi lär oss (att ta itu med problem)
  • Gör den oss beroende (av att ha regeringen hands)
  • Står den i vägen för andra (att utvecklas)

Nästa gång regeringen visar sig beredd – be den dra sig tillbaks. I längden kommer du klara dig bättre utan regeringen.

Jo, en annan anledning att be regeringen hålla sig undan är att dess närvaro ofta drar till sig uppmärksamheten från andra mäktiga regeringar…

Moderater för public service

Svunnen är den tid då man kunnat räkna med att Moderaterna såg det omoraliska i statsägd television och radio. Nu slåss M med S om vilka som är mest måna om public Service.

Men varför inskränka oss till lilla Sverige? Låt oss ta det en nivå till, tycker moderate riksdagsmannen Mats Johansson: Nordisk public service!

Det tål att upprepas: Med sådana moderater behöver vi inga socialdemokrater.

Heja Malmström!

Cecilia Malmström har haft det lite motigt. På http://cleanternet.org får hon hjälp att sälja in sitt budskap:

Cleanternet is a campaign to support European Commissioner Cecilia Malmström in her plans to introduce a website blocking system in Europe. All European countries must be forced to fight for a cleaner and safer Internet.

Låt flygbolagen vara ifred

I Metro igår kunde vi läsa att Johan Norberg inte tycker att staterna ska gå in och hjälpa flygbolagen i spåren efter askmolnet. Jag håller i princip med. Staten ska aldrig, aldrig, aldrig hjälpa företag. Den ska bara hålla sig ur vägen. Men, ändå, jag tycker Norberg gör det lite enkelt för sig i sin kommentar. Det kan fan inte kännas kul att driva flygbolag när EU först bestämmer att flygbolagen MÅSTE ersätta kostnader för hotell för passagerare som blivit strandade och SAMMA EU också bestämmer att flygplanen inte får lyfta. Det vi borde ropa efter är ju att staterna lämnar de privata flygbolagen ifred. Slutar konkurrera med dem (säljer eventuella statligt ägda delar), slutar reglera vilka kontrakt de sluter med sina kunder, slutar “hjälpa” flygbolag som inte klarar sig av egen maskin (det är ju att direkt motarbeta de flygbolag som klarar sig själva), sluta försöka tvinga Adam Smiths osynliga hand.

Uppdatering: Så var vi där igen då. Maud Olofsson kunde inte hålla sig. Skattepengarna hon tvingat av oss är ju så lockande!

Är det för övrigt vanligt att just flygbolag är statligt ägda? Tänkte på det där om Flygande Socialism jag skrev om för ett tag sen…

Staten och kapitalet

Trots att det varit alldeles tydligt länge att bubblan inte har spruckit har insikten lyst med sin frånvaro bland svenska ekonomijournalister. De hade så bråttom att deklarera att krisen var över, när den knappt börjat att den där botten nåddes om och om igen. Sen lyckades de övertyga sig själva om att återhämtningen var här…

Men idag dök det upp en artikel i Svenska Dagbladet där man faktiskt ställer sig frågan om vi har anledning att oroa oss för en bostadsbubbla. Det är klart att nu när man ser ett problem så ropar man efter regleringar. Det gör man alltid.

Varningsklockor ringer! Finns det en varningssignal som är tydligare än alla andra är det när storföretagen applåderar regleringar. Som när Swedbanks chefekonom, Cecilia Hermansson, kommenterar Finansinspektionens planer på att lägga sig i hur stor del av en fastighets marknadsvärde som bostadslåneföretagen får räkna som säkerhet:

Det är hedervärt och bra med ett tak som kan gälla under både högkonjunkturer och lågkonjunkturer. Då stiger inte utlåningen under goda tider och finanssektorn blir mindre procyklisk.

Nu stiger ju utlåningen under dåliga tider likväl som dåliga så var det blir cykliskt förstår jag inte. Utom i resonemanget då förstås. Hermanssons definition på goda tider är när priserna på bostäder stiger (jag förstår henne, då får hon ju låna ut mer pengar). 85% av mycket är mer än 85% av lite så visst stiger utlåningen, hur man än räknar.

På frågan hur stor risken är att vi har en prisbubbla på fastighetsmarknaden svävar Hermansson på målet:

Man kan inte riktigt veta det förrän efteråt. Men vi kan se att vi inte har en sund utveckling. Det kan räcka med några faktorer för att få en prispåverkan. Att vi får en ny nedgång i konjunkturen, eller att råvarupriserna skjuter i höjden på ett sådant sätt att Riksbanken känner behov av att höja räntan ytterligare. Vi ser också att många europeiska länder har stora problem, vilket kan påverka oss.

Det rätta svaret är: “Man kan inte riktigt veta förrän efteråt, men risken är väl sisådär 100%.” Vad hon menar med ny nedgång i konjunkturen kan man ju undra, för inte är den konjunkturen så pigg just nu inte. Och att Riksbanken kommer “behöva” höja räntan någon gång torde vara glasklart även för en vars levebröd det är att lura folk att belåna sig mer än de klarar av. “Många europeiska länder har stora problem … kan påverka oss.” Ja, för inte har vi några problem inte. Inte är det några problem att svenska folket är belånat upp över öronen och att ekonomin kommer totalkrasha för många av oss inom några år. Noooo, no, no, no. Inga problem här inte!

Politikerförakt är en bristvara

Etablissemanget uttrycker ofta oro för att politikerföraktet ska växa. Som när Henrik Brors i DN resonerar om hur den huvudsakliga skadan skedd när Moderatpolitiker fuskat i provval är att det riskerar att öka politikerföraktet. Det här är intressant! Själv tycker jag att politik är föraktfullt som sysselsättning. Den enda moraliska anledning jag kan se att hålla på med politik är om man verkar för ett samhälle där politik inte behövs alls. Men även om en politiker säger sig ha just det målet, kan man lita på att hon/han inte viker av från vägen? Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut. Hur lyckas man egentligen i politiken? Är det som mises.org påstår? (Fråga 25 i testet “Are you an Austrian?“)

Successful politicians are those who are the best at retaining and wielding political power. These are typically the most ruthless people in our society.

Tvär-ja om ni frågar mig. Och genom att besöka min blogg gör ni ju just det. Frågar mig. =)

På tal om tester kan ni ju testa vad ni vet om världspolitiker (främst amerikanska). Att det var Madeleine Albright som tyckte någon halv miljon barnliv var “värt det” för att hålla Saddam Hussein i schack med sanktioner är allmänt känt, kanske. Men för de allra flesta finns där nog en hel del att lära genom att göra testet. Att USA:s ambassadör i Italien, Richard Washburn Child,  framhöll Mussolinis ojämförbara storhet var nytt för mig i alla fall.

I en svensk version av det där testet kunde vi ta med helgonförklarade Anna Lind som lät CIA frakta människor från Sverige till Egypten för tortyr. För att transporten skulle gå smidigt klädde CIA-agenterna fångarna i vuxenblöja och sövde dem.

Vad politiker ägnar sig åt är att värna sina egna intressen (i det liknar de oss andra, med den skillnaden att ofta kan de antas tillhöra den mer hänsynslösa sortens människa). De hjälper sina kompisar samtidigt som de klurar på hur deras makt och skattebetalarnas pengar bäst kan användas för att de själva skall bli återvalda.

Den riktiga bristvaran i Sverige är alltså just sagda politikerförakt.

Nåväl. Politik må vara föraktfullt. Men vårt samhälle är uppbyggt så att nästan all makt och nästan alla pengar kontrolleras av politiker. Därför är också politik ett av de i särklass viktigaste områdena att ha koll på för en tänkande människa. Mycket viktigare en OS! Det är faktiskt i sammanhanget helt ointressant vem av de rika ungarna till skidinstruktörer som vinner slalomen i det skattefinansierade spektaklet.

Har jag sagt att jag hatar SL?

Det gör jag. SL är vidrigt. Men än mer avskyr jag våra politiker som för sin egen maktlystnads skull insisterar på att kollektivtrafiken skall vara socialiserad. Gör ett besök i Schweiz, pendeltågen går i tid där. Alltid. Privata entrepenörer sköter saker oändligt bättre än slöa byråkrater.

But dad, Sweden is free!

My 10-year-old daughter and I started to talk about philosophy. It’s what she currently say is what she want’s to do when she grows up. I told her that I think she has what it takes to contribute to that field and that she probably also would make a great logician. She asked about what logicians do and via Russel’s Paradox (hers and my favorite) we came quite naturally to speak about ancient Greece. They had been talking about Greek thinkers in school, she said. Then she asked something surprising:

Daughter: Does Greece still have a leading edge in philosphy?

I couldn’t help thinking about how Greece is the G in PIGS and how those countries probably all will collapse, maybe with Greece first.

Me: No, …  that was a very long time ago. … Then again, … yes, maybe, since they have these heroes in their past maybe they keep getting inspired and maybe Greece is still producing great philosophers.

Daughter: Producing! That can’t be the right word.

Me: Well, … foster then? What’s wrong with it producing, anyway?

Daughter: Foster is better … Producing sounds like in a factory.

Me: Yeah, don’t you think countries and regions are a lot like factories, producing food, cars, toys and also philosophers?

Daughter: Not quite, you know, it’s the people who choose what they want to become, not the factory.

That’s my girl! She realizes something Keynes didn’t want to acknowledge. Human Action. Individuals making choices.

Me: That’s only in a truly free society though.

Daughter: What? People can choose freely what to become in Sweden!

Me: Can they?

Daughter: Definitely.

Me: I don’t agree. Think about your piano teacher for instance. She obviously loves her job. Loves teaching new generations how to sing and play piano and such.

Daughter: Exactly. She became what she wanted to be.

Me: But maybe she would rather have  liked to be a free entrepreneur in her field?

Daughter: Couldn’t she?

Me: She could probably not afford it.

Daughter: Why not?

Me: Because she would have to charge a lot more per pupil than we pay for your lessons to make a living from it. She wouldn’t get many pupils since parents like us can’t afford it because most of our money is forced away from us by the government. The same government that runs the music school using some of our money. Even if we could afford it there’s still the choice of paying much less for your lessons using the public option. Do you see how the government has destroyed the market for free entrepreneurship in this area?

Daughter: I think so … But why do you say that the government forces our money from us?

Me: Because that’s what they do. It’s like gangsters robbing you on the street. Those you give what you have lest they kill you or beat you up. The government is saying something like “Give us your money or we will make your life a living hell!”.

Daughter: They wouldn’t use foul language like that!

Me: Right, they wouldn’t, but that is what they mean, isn’t it? If I don’t pay my taxes they claim it and send people here that takes our things away and sell them. And then I would probably have to go to jail too.

Daughter: Yes, I see your point.

Me: Even if your piano teacher didn’t want to be a free entrepeneur, maybe she would still want to become rich from her talents and good hand with you kids?

Daughter: Couldn’t she?

Me: Not with the salary the government pays her.

Daughter: She gets a low salery?

Me: Yes.

Daughter: Maybe you can’t choose freely what you want to be…

Me: In this case it’s the effect of government adding unjust competition on the market for piano lessons. But it’s worse in basic education, because there we have a government monopoly.

Daughter: No, it’s not a monopoly, dad. I go to a “friskola”.

I don’t know how to translate “friskola”. It’s private corporations that  run schools with taxpayer money. All schools, “private” or public, get the same amount of taxpayer money per pupil. Entrepreneurs that can run the school for less than they get from the government pockets the difference. (So far, if the Social Democrats wins this years election they might forbid these school entrepreneurs to make a profit.)

Me: Yes, but your school gets payed with taxpayer money, just like a public school.

Daughter: Is that so? But why does anyone want to run a school like that?

Me: Because they like running schools and there’s money to make from it.

Daughter: How could it be money in it? I thought the school system was starved?

Me: Oh, there’s lots of money to make for the right entrepreneur! You see, your school gets exactly the same amount of money per pupil as public schools do.

Daughter: I don’t quite follow.

Me: But, don’t you know that when the government runs things it does so with great inefficiency? In fact government is the worst operator of any business. That means that even a mediocre entrepreneur can make money simply by running the school more efficiently. And truly skilled entrepreneurs can get really rich.

Daughter: I see … so, the government is bad at running schools and that makes it a good affair for private businessmen?

Me: Spot on. … So do you agree?

Daughter: Agree with what?

Me: That only in a truly free society people can choose what they want to become?

Daughter: Not fully. I don’t get it. Sweden is free!

Me: Is it? Is it freedom that the government forces us to give them our money?

Daughter: No, that’s not free. But they don’t force much from us, do they?

Me: Well, in Sweden we pay the highest taxes in the entire world.

(Yeah, possibly with the exception of North Korea, Cuba and the like, but I didn’t want to complicate the picture further.)

Daughter: We do??? … ummm … So what’s a free society then?

Me: To me it’s a society where government stays out of the way. … Everything is based on free will and exchange. … In a good trade there are two winners. Mutual benefit is the key. … Everywhere the government interferes a piece of freedom is the price. … So … a really tiny government is an important marquee of a free society.

Not a perfect answer, I know! But the question took me by surprise…

Daughter: Are there any truly free countries?

Me: No, but some are more free than others.

Daughter: Of course! Is Sweden one of the freest?

Me: Well, we have the highest taxes in the world, remember?

Daughter: And?

Me: Well, our government forces more money of us than governments in other countries. That means our government has lots resources and has grown really, really big. Huge even. There’s not many activities we can participate in without the government interfering in one way or the other. Lot’s of freedom-pieces payed. Thus; not free. Not by a long shot. But, yes, we have free speech and freedom of press and many other key elements of freedom so we’re not the least free country in the world either.

Daughter: I see …

Me: Remember, this is all as I see it. If you start checking these things up, you’ll find that most people see it differently. Many agree that schools and other institutions run by the government are in bad shape, but they somehow blame it on greedy businessmen. Or something. … Then, of course, there is the odd public school that is run well. It’s very much about what people run it. … What you must do is think hard and much about these things. Investigate them and form your own view. Don’t just swallow the views that “everyone” has. And certainly don’t take my word for it in matters like these, I’m very strongly opinionated here. Ask around. Read. Think. Think a lot.

Daughter: Maybe I will.

Can’t blame her! She’s a kid. Tons of more fun things to care about than if a bloaty government is a good or a bad thing.

End of transcript. I’ve shortened it some and might have gotten some details a bit wrong … But most of it is correct, I’m sure, because the session stuck to my mind in a peculiar way. Yeah, maybe some of it was lost in translation too. English is a struggle!

I’m not sure if I did the right thing talking this openly to her about my views? She tells me she feels free and I tell her she’s a serf… Parental fail? Then again, we have this agreement, my daughter and I, that we should be open and honest with each other. She was in that want-to-be-taken-seriously mode and would have sensed if I was dishonest or avoiding something vital. Besides, I must prepare her for her fight to break the Swedish serfdom. For when I’m not around to fight it for her. =)

Further reading:

Introspective:

Tag Cloud

%d bloggers like this: