"There is no ruler who can compare in virtue with a condition of non-rule" -Pau Ching-yen

Archive for the ‘Ekonomi’ Category

Insiderhandel är bra

Ibland är den svenska debatten bara så sorgligt förutsägbar. Som när “Nordeamannen” och “Cevianmannen” frias från misstankar om insiderbrott. Genast kan man se de indignerade kraven på skärp insiderlagstiftning bubbla upp från de fickor där de alltid ligger och lurar. Frågor ställs om lagstiftningen är “tillräcklig”. DN:s börskrönikör, Patricia Hedelius, är långt ifrån ensam i sin “analys”:

Utrymmet för smarta personer med ont uppsåt att tjäna storkovan på andras bekostnad är … stort.

Ont uppsåt. Är det viljan att tjäna pengar som här avses? I så fall består väl Sverige nästan enbart av människor med ont uppsåt. Bevisbördan vilar också tungt på Hedelius när det gäller att visa på vilket sätt insideraffärer sker på någon annans bekostnad. Mer Hedelius:

Brottsoffren … är du och jag och alla andra som säljer eller köper aktier för billigt eller för dyrt …

Jag antar att strävan är att alla skall köpa och sälja lika blint. Var rättvisan i detta ligger förstår jag inte. Mats Odell får den ovanliga rollen att vara sansens röst i debatten när han sätter rättsäkerheten främst:

Sverige är trots allt en rättsstat. Det ska vara höga beviskrav. Det tror jag är en allmän uppfattning, att vi ska vårda rättsstaten.

Rätt så. Vad Odell antingen inte förstår, eller hycklar med, är att redan den insiderlagstiftning vi har är omoraliskt. Det finns många, många fel med att ha kvar denna lagstiftning. Här är några:

  • Brott utan offer är inte brott. Vad än Patricia Hedelius försöker påstå är man inte ett offer för att man handlar aktier till ofördelaktiga priser. Det är hela fundamentet för aktiehandel. Båda parter i utbytet hoppas att den andra parten gjort fel.
  • Vad aktiemarknaden behöver är så korrekta priser som möjligt. Här är insiderhandel ett av de bästa verktyg man kan tänka sig. Om vi inte envisades med att förfölja denna handlel skulle den kunna ske öppet och leda till mycket snabbare korrigeringar av aktiepriserna.
  • Det är helt och fullständigt omöjligt att hindra insiderhandel. Inte ens Hedelius vill väl att man skall kunna väcka åtal mot personer som, på basis av insiderinfromation, låter bli att köpa eller sälja värdepapper?
  • Slöseri med skattemedel. Att förfölja ickebrottslingar för att de hjälper till att korrigera värdepapperspriser är förutom att det är såväl korkat som omoraliskt även dömt att misslyckas. Antingen sänker man beviskraven bortom rättsäkerhetens gräns, som Hedelius och andra förespråkar, eller så står man inför det omöjliga att bevisa att någon handlat på information bara denna någon kunde ha vid den givna tidpunkten. Uppsåtet är helt omöjligt att fastslå utan ett erkännande.

Hur har vi hamnat i en situation där så många, så oreflekterat, blir indignerade av något så bra som insiderhandel? Och, kanske än viktigare, var i vårt rättsmedvetande gömmer det sig fler tankevurpor som denna?

Skogstomtarna konfererar (Gästinlägg)

Del 2 i serien: Gästinlägg från den galna ekonomen

Miljöpartiet gör ju sitt bästa nuförtiden att inte framstå som ett parti som består av batikstrumpor och skogstroll, och vad gäller media-biten får man väl erkänna att de lyckats till viss del.

Neither of them are Mona Lisa

Vaffö, vaffö?

Dock är det med en viss förfäran man läser det som sägs i de inre leden. Flera talare tog upp en annan jobbpolitisk fråga, välbekant på MP-kongresser, om kortad arbetstid.

Tillåt mig att citera en av skogstomtarna:

Jag tror att vi glömmer att det är klimatsmart att jobba mindre

sade ombudet Ines Svanergren, som vill ha 35-timmars arbetsvecka. Ombudet Leif Engström gjorde en koppling till den omställningen mot ett tjänstesamhälle som partistyrelsen vill se

En bibehållen arbetstid skapar en enorm överproduktion. Vi står inför ett skriande behov att förändra vår livsstil. Vi måste byta konsumtion av prylar till konsumtion av tjänster, det kan vi göra genom att korta arbetstiden.

Innan jag tar och slänger lite välbehövd ekologisk dynga på hela detta uttalande, så kanske jag skall förklara varför jag bryr mig. Vi styrs av en samling idioter som tror att det man säger är sanningen, för att man säger det. “Skapa jobb”. “Stimulera ekonomin”. “Underlätta för företagare”. “Säkra välfärden”. I själva verket är allt detta fullständigt tomma floskler som de som slänger omkring dem inte har en blekaste aning om hur det skulle vara kopplat till verkligheten. Och ovan skogstomte-uttalande är av den kaliber att det får stå som symbol för politisk inkompetens ett tag framöver.

1 ) Att säga att det är “klimatsmart att jobba mindre” är som att påstå att det är bättre för miljön om vi börjar sova 16 timmar per dygn. Fullständigt utan kontext och kausal koppling till verkligheten. Man skulle lika gärna kunna säga “det är brunt att cykla oftare”. Och vem vet, det kanske det är.

2 ) Att prata om en omställning till ett tjänstesamhälle förutsätter att man förstår hur en ekonomi är uppbyggd. Dessa idioter tror garanterat att vi blir ett tjänstesamhälle för att vi skall producera mindre varor och ha en mindre industri. Sanningen är att den nivå av tjänste-samhälle vi har uppnått beror endast och bara på att vi producerar den mängd vi faktiskt gör. Skulle vi producera mindre varor skulle tjänstejobb försvinna och bli till produktionsjobb. Har man inte fattat det så ska man kanske ta och leka tysta minuten. Det kommer bli fantastiskt intressant att se vad dessa tomtar säger när de stora valutastörningarna gör att export-/importmarknaderna börjar studsa som jojo:ar – då kommer varuproduktion bli en fråga om inhemsk stabilitet. Nåja, det där var ju bara en teori som jag inte har belägg för ännu, så skit i det för nu.

3 ) “En bibehållen arbetstid skapar en enorm överproduktion”. Vad finns att säga om ett sådant uttalande? Om vi alla jobbar mindre så garanterar vi att vi producerar lagom? Va? Vi jobbar alltså till största del för att det är kul, och sen går vi och köper pryttlar för pengarna för att det inte skall ha känts helt meningslöst att ha jobbat mer än man måste – det verkar vara så Miljöpartiet tror att ekonomin funkar.

4 ) “Vi måste byta konsumtion av prylar till konsumtion av tjänster, det kan vi göra genom att korta arbetstiden”. Ytterligare ett fullständigt nonsensuttalande. Alltså, istället för att ha en mobiltelefon skall vi börja skrika meddelanden till varandra mellan byggnader? Eller ska vi skriva dem på små papperslappar och starta en ponny-express? Istället för att köra bil så ska vi ha små taxicyklar som körs omkring av kineser? För jag tvivlar på att någon miljöpartist är villig att ta på sig rollen som den som springer med cykeltaxin. Istället för dator så kan vi hyra personer med jättebra minne som vi kan diktera för, och sedan får man ringa upp (förlåt, telegrafera) denna person när man vill ha sitt “data” ? Istället för att köpa ett tetrapak mjölk så skall man kubba ned till bonden Person och lösa en polett för att få mjölka valfri ko, en så kallad “jordbrukstjänst”? Vad f-n pratar dessa människor om?

En gång i tiden framfördes inte den här typen av åsikter, av den enkla anledningen att vanligt folk skulle skratta ut talaren i den milda grad att han fick flytta minst tre grannbyar bort. Jag hävdar att det är dags att vi sätter hårt mot hårt och på ett sakligt sätt börjar förklara varför alla som är miljöpartister faktiskt är outbildade idioter som har en ansvarsnivå av ett dagisbarn, och tror att det moderna samhället byggdes på ekologisk rättvisa och positivt tänkande. Det är ett dåligt skämt att den här typen av människor får komma till tals i frågor viktigare än vilken färg man ska ha på vårgardinerna. Trams, säger jag.

Men, vad är pengar?

Så här i tider när en del pratar om kommande hyperinflation för USA kan det vara av intresse att ställa frågan vad pengar egentligen är. Hans-Hermann Hoppe reder ut frågan i sitt föredrag om “Division of Labor and Money”. Men det föredraget är väldigt långt. Som tur är har någon klippt ner det till en dryg kvart.

Filmtajm:

Hyperinflation på väg

Organisationen “National Inflation Association” (NIA) har länge pekat på att systemet med artificiellt låga räntor, växande statsbudget och statsskuld inte kommer att hålla i längden. Eftersom mycket av utvecklingen går exakt längs de linjer de har ritat upp tror jag fler och fler börjar inse att det ligger något i det NIA säger.

Nu har de producerat ytterligare en film. Meltup. De som har lån, besparingar eller pensioner att oroa sig över bör se den filmen. Avsnittet om hur de amerikanska storbankerna, med JP Morgan i spetsen, håller silverpriset nere genom att mörka sin brist på silver är extra intressant ur ett rent överlevarperspektiv.

Filmtajm!

Behöver du mer om hyperinflation för att ta ställning om du ska försäkra dig med guld och silver? Här finns mer film på ämnet: http://dprogram.net/2010/05/14/film-meltup-from-the-national-inflation-association/

Måste bara bädda in filmen The Dollar Bubble också:

There will be two social classes in America in the future; Those who sell their dollars today to buy gold and silver. And those who buy in to the false hope of an economic recovery.

Tar man en överdos så dör man

Läser Andreas Berghs kolumn i Svenska Dagbladet idag. Det är väl snarast att betrakta som en recension av Martin Borgs Överdos – en film om nästa finanskris. Det är upplyftande att förståsigpåarna nu tonar ner sitt hyllande av Ben Bernankes och Obamas “räddning” av världens finansiella system. Men de har en bit kvar att gå innan de stiger in i stadiet av upplysning. Berghs recension försöker förminska filmen genom att jämföra den med amerikansk katastroffilm. Nästan lika lågt som Glocalnet ju. Filmen tar ju mycket medvetet just det greppet.

Det är lite svårt att tyda vad Andreas Bergh menar när han värjer sig från filmens budskap att stater riskerar kollaps. Han skriver:

… det är knappast någon våg av statsbankrutter som stundar. Stater är nämligen inte företag. De går inte i konkurs. Stater har våldsmonopol, beskattningsrätt och centralbanker med sedelutgivningsmonopol.

Vill han ingjuta hopp i läsaren med de orden? Mig skrämmer han snarast skiten ur. Det blir väl ingen fest direkt när staterna öker användningen av de nämnda maktmedlen för att hantera den kollaps som kommer. Jag skulle vilja hävda att patienten i det läget gått från dödsjuk till död. Hela Berghs recept har använts, och används, i full skala i till exempel Zimbabwe.

Recensionen avslutas med en mycket märklig anklagelse:

övertygelsen  att det oundvikligen kommer att straffas av en jättekris, bär spår av önsketänkande

Menar karlen att Johan Norberg och Martin Borgs önskar att världen skall kollapsa i alla finanskrisers moder? Varför i hela fridens namn skulle de då ta sig omaket att göra en film om saken och försöka varna världen?

Filmtajm! (Sänds ikväll klockan 20 på TV4 Fakta.)

Lånetak är inte lösningen

Den alltid så tjänstvilliga Finansinspektionen vill lägga sig i hur bankerna hanterar risktagande när de tar ställning till bostadslån. Bankerna har gått från att hålla med om det sunda i denna tanke till att hävda att där ingen ko på isen är och ger nu tummen ner till lånetaket.

När man läser rapporter om och “analyser” av initiativet framgår det att många verkligen inte har fattat det minsta lilla. Där hävdas (främst av banker och mäklare) att lånetaken “slår mot unga“. Seriöst, om en och annan “ung” hindras från att belåna sig på dagens högt övervärderade bostadsmarknad är det faktiskt bra för dem. De som skriker efter billiga lån till alla verkar räkna med att jorden går under redan i kväll och att alla skulder skrivs av. Eller, rättare, de skiter i följderna för låntagarna bara de kan göra sig en snabb hacka på dem först.

Gillar att reglera

Mats Odell är en “one-trick pony”. Den enda gång han har sagt något fiffigt var när han myntade uttrycket tobleronepolitik. I övrigt kan man räkna med att han själv gärna ger stöd åt alla initiativ att dra det på kortet och skicka räkningen till skattebetalarna. Som när han välkomnar lånetaket:

Det handlar om att skydda hushållen från överbelåning och dämpa den lånetillväxt som långsiktigt inte är hållbar.

Vidare litar han på att Finansinspektionen inte har några egna intressen att bevaka när de hävdar att åtgärden inte kommer att störa bomarknaden:

Jag tycker det är en väl avvägd nivå och Finansinspektionen gör ju också bedömningen att priserna inte kommer att påverkas i någon större utsträckning.

Men de stackars ungdomarna då? Jorå, klart de ska kunna äga sin bostad (detta tycks ju ha blivit en mänsklig rättighet). Bara det att:

Det har byggts alldeles för litet bostäder under en lång period.

Tre meningar, tusen fel. Hur är det med den långsiktigt ohållbara lånetillväxten? Jo, det är osunt att belåningsnivån växer, men det är ju knappast som att om den bara slutade växa så är allt frid och fröjd. Den är redan långt förbi den nivå en fungerande marknadsekonomi behöver. Ekonomisk tillväxt måste baseras på sparande. Varför är den enkla sanningen så svår att förstå för våra politiker?

Lånetaket kan möjligen dämpa lånetillväxten något. Men eftersom Finansinspektionen tydligen menar allvar med att försöka göra det tricket samtidigt som de inte vill att bostadspriserna korrigeras fattar man ju att det kommer spåra ur.

Vad som verkligen skulle hjälpa till att få stopp på ökningen av överbelåningen är att bankerna får ta ansvar för sina egna riskbedömningar. Ta bort bankgarantierna både för sparare och banker. Då behövs inget lånetak. Systemet vi har nu är att bankerna kan ta hur stora risker som helst och om de tjänar pengar på det kan de stoppa dem i fickan, men om det går dåligt används skattebetalarnas pengar för att rädda bankerna. På det läggs ett lapptäcke av regleringar och byråkrati för att försöka hantera de självklara effekterna av upplägget. Lånetaket är en av lapparna i det täcket.

Vi måste sluta att betrakta ägande av bostad som en rättighet. Det går jättebra att hyra. Den svenska bostadsmarknaden håller på att kollapsa totalt. Den behöver det. Följderna kommer att bli fruktansvärda för väldigt många svenskar. Men, tyvärr, alla åtgärder som nu görs för att hålla bostadspriserna under armarna gör bara ont värre. Det är som om vi spelar Svarte Petter. Vi försöker lura in andra att sätta sig i fällan i vårt ställe. Ser inte Odell och Finansinspektionen det omoraliska i detta?

(Gästinlägg från den galna ekonomen, del I)

Jag rekommenderar starkt denna 1.5 timme med bl.a. Nourel Roubini och ingen annan än Bo Lundgren. Gillar inte personligen Roubini, men han verkar relativt påläst (ingen österrikare dock, om vi säger så).

Notera hur slutsatsen de egentligen kommer fram till (utan att säga det) är att euron och eurozonen såsom den ser ut nu inte fungerar överhuvudtaget, men att de desperat vill ha kvar sitt monetära experiment. Jag tycker vidare det är mycket intressant att de anser att vad “systemet”, d.v.s. politiker och stater vill är överordnat vad befolkningen vill, för befolkningen är dum och “väljer fel”. Den överspenderande staten måste få backa på sina löften, för annars kommer medborgarna kräva att den uppfyller sina löften, och då konkursar den. Ungefär.

Jag tror på fullaste allvar att ekonomin i Europa på sikt skulle vara bättre om vi såg ett antal statskonkurser, förutsatt att det inte trycks pengar för att rädda alla. Problemet är att det politiska modet för att förklara för europas samlade befolkning att det saknas några skviljoner för att statliga bidrag och pensioner skall kunna betalas ut kommande decennier är omöjligt att uppbåda. Resultatet kommer bli en ekonomi som är “sluggish” i ett decennium (tror jag, iaf).

Värt att påpeka är också att när Roubini påstår att Tyskland har tjänat på att övriga euroländer inte har kunnat devalvera efter de gick med i Eurozonen så påstår han implicit att tyskland har tjänat på att hålla upp euron medan alla andra drar ned den. Jag tror att den fördel tyska näringslivet har fått av detta har mindre att göra med relativa valutakurser, utan det faktum att valutakurserna har legat stilla och inte rört på sig. Kort sagt – hade alla använt guld hade vi fått exakt samma resultat, med skillnaden att alla centralbanker i hela europa hade successivt varit tvungna att skicka mer och mer av sitt guld till Tyskland, eftersom Tyskland driver majoriteten av ekonomin.

Förslaget om att Tyskland, Slovenien och Finland skall lämna euron och skapa en “hard money euro” tycker jag är det vettigaste, men det kommer aldrig hända, dessvärre.

Lägg ner SBAB!

SBAB

Ska man skratta eller gråta?

Igår fick rubriken på en DN debatt-artikel mig att börja skratta: SBAB: Lita på oss. Min tanke var typ “vad är det nu för stollar som fått utrymme i tidningen?”. Sen såg jag att det var SBAB.  Ja, det där statliga företaget som “ser till att det finns konkurrens” på lånemarknaden. (Varför i hela friden har vi en sådan Marxistisk institution samtidigt som vi förmodas ha en borgerlig regering? Frågan besvarar sig själv.)

Nåväl, har vi hittills missat signalerna på att vi står inför en krash bör vi väl inte kunna blunda för denna “debatt”-artikel. Den är full av varningssignaler. Grundregeln är denna: När det hävdas att nu gäller en “ny ekonomi” betyder det att vi närmar oss bristningsgränsen på en bubbla. I denna artikel kan man läsa att nu råder:

en ny situation, med låg inflation, låga räntor, stabilare ekonomi, ökad konkurrens i finanssektorn

Därifrån utvecklar sig artikeln till ett rent pekoral. De använder nonsens för att underbygga mer nonsens. Som att bostadspriserna är på bra nivå eftersom:

Hushållens nettotillgångar, tillgångarna minus skulderna, motsvarar omkring 4 gånger deras årliga inkomst.

Och vilken är den i särklass största tillgången i ett hushåll? Jupp. Bostaden. Cirkulärresonemanget är antagligen avsett att förvirra läsaren, men mest verkar det förvirra skribenterna själva. Riktigt skrattretande blir det när de försöker underbygga sin trovärdighet med sina medstatliga instutioner:

I flera rapporter från både Finansinspektionen och Riksbanken framhålls också att bolåneföretagens kreditgivning är ansvarsfull

Trojkan SBAB, Finansinspektionen och Riksbanken försöker övertyga oss om att allt är lugnt och som det ska. Om de sa något annat skulle det betyda att de misskött sina uppdrag. (Att de har ett omöjligt och onödigt uppdrag vill de naturligtvis inte erkänna.)

SBAB avslutar pekoralet med att tycka att:

det finns övertygande bevis för att prisnivån på bostadsmarknaden ligger väl i linje med de ekonomiska, politiska och sociala faktorer som kan antas styra den.

Här håller jag ju med. Vi har en politiskt styrd ränta. Politikerna vill ha låga bolåneräntor och höga bostadspriser. Alltså har vi det. Grejen är att det inte går att i längden styra detta politiskt. Kejsaren har inga kläder. Riksbanken trycker pengar i högsta fart, desperata att hålla den korta räntan nere. Mer pengar och kredit i cirkulation är ordbokens definition av inflation. Staten tycker den definitionen är jobbig så den har lanserat en annan definition (typ: snittpriser, ej inkluderat bostadspriser). Den här balansakten kan inte sluta väl. Tyvärr. Någonstans på vägen kommer Riksbanken känna sig tvingad att höja styrräntan och då kommer krashen. Ju längre de väntar, desto hårdare kommer vi slå oss.

Det var skönt att idag läsa Johan Norbergs svar på SBAB:s debatt-inlägg. Och underhållande:

När SBAB nu tonar ned riskerna på marknaden känns det lite som om Al Capone skulle förklara att det inte finns problem med organiserad brottslighet.

Peter Schiff now a regular on CNBC!

I just learned that Peter Schiff is now a regular on CNBC Fast Money. With twice-a-week appearance. The free market needs a voice and who better than Peter Schiff? I’ll quote his e-mail message to his subscribers in full:

Dear Clients and Friends:

Due to your support and viewership, CNBC’s Fast Money has invited me to become a regular guest on their show. I will appear twice weekly, Tuesday and Thursday, whenever my schedule permits. The show runs from 5-6pm EST, and I may appear at any time during the hour.

This is a huge boost to friends of the free market everywhere, and a demonstration of our increasing influence. While we believe in the principles of economic liberty, television networks must respond to ratings first. The fact that CNBC has given me a regular opportunity to share the free market viewpoint is a great credit to that organization, but it’s up to you to reward them for promoting commentators that speak truth instead of propaganda.

People who oppose the current economic drift in Washington and who abhor the phony advice offered by many Wall Street commentators can take action by tuning in to CNBC every Tuesday and Thursday at 5pm Eastern.

We need to boost their ratings so they boost our message. It’s that simple.

My supporters know that I am not a stock pumper or crony capitalist. I m out there trying to present basic economics to Americans so that our country can prosper. CNBC has given me a good platform. Let s build on it. Thanks for your support.

Cordially,

Peter Schiff

Staten och kapitalet

Trots att det varit alldeles tydligt länge att bubblan inte har spruckit har insikten lyst med sin frånvaro bland svenska ekonomijournalister. De hade så bråttom att deklarera att krisen var över, när den knappt börjat att den där botten nåddes om och om igen. Sen lyckades de övertyga sig själva om att återhämtningen var här…

Men idag dök det upp en artikel i Svenska Dagbladet där man faktiskt ställer sig frågan om vi har anledning att oroa oss för en bostadsbubbla. Det är klart att nu när man ser ett problem så ropar man efter regleringar. Det gör man alltid.

Varningsklockor ringer! Finns det en varningssignal som är tydligare än alla andra är det när storföretagen applåderar regleringar. Som när Swedbanks chefekonom, Cecilia Hermansson, kommenterar Finansinspektionens planer på att lägga sig i hur stor del av en fastighets marknadsvärde som bostadslåneföretagen får räkna som säkerhet:

Det är hedervärt och bra med ett tak som kan gälla under både högkonjunkturer och lågkonjunkturer. Då stiger inte utlåningen under goda tider och finanssektorn blir mindre procyklisk.

Nu stiger ju utlåningen under dåliga tider likväl som dåliga så var det blir cykliskt förstår jag inte. Utom i resonemanget då förstås. Hermanssons definition på goda tider är när priserna på bostäder stiger (jag förstår henne, då får hon ju låna ut mer pengar). 85% av mycket är mer än 85% av lite så visst stiger utlåningen, hur man än räknar.

På frågan hur stor risken är att vi har en prisbubbla på fastighetsmarknaden svävar Hermansson på målet:

Man kan inte riktigt veta det förrän efteråt. Men vi kan se att vi inte har en sund utveckling. Det kan räcka med några faktorer för att få en prispåverkan. Att vi får en ny nedgång i konjunkturen, eller att råvarupriserna skjuter i höjden på ett sådant sätt att Riksbanken känner behov av att höja räntan ytterligare. Vi ser också att många europeiska länder har stora problem, vilket kan påverka oss.

Det rätta svaret är: “Man kan inte riktigt veta förrän efteråt, men risken är väl sisådär 100%.” Vad hon menar med ny nedgång i konjunkturen kan man ju undra, för inte är den konjunkturen så pigg just nu inte. Och att Riksbanken kommer “behöva” höja räntan någon gång torde vara glasklart även för en vars levebröd det är att lura folk att belåna sig mer än de klarar av. “Många europeiska länder har stora problem … kan påverka oss.” Ja, för inte har vi några problem inte. Inte är det några problem att svenska folket är belånat upp över öronen och att ekonomin kommer totalkrasha för många av oss inom några år. Noooo, no, no, no. Inga problem här inte!

Tag Cloud

%d bloggers like this: